Kampen mot Legion börjar med tre agenter – Fortune, Hardtack och Hollywood. Under spelets gång kan ytterligare nio agenter låsas upp för uppdragen. Trots att de första tre agenterna känns ganska slätstrukna har alla agenter har olika färdigheter som kan komma väl till pass i olika situationer. Vissa kan skjuta igenom armor, andra genom sköldar – vissa gör bonusskada på vissa fiender, etc…de olika agenterna känns därför individuella och det blir väsentligt vad du väljer för team till dina uppdrag.
LEGION – League of Evil Gentlemen Intent on Obliterating Nations. Och Mattias ”Skitstövel” Torrison, även känd som Hammersmith.
Du har kan välja att ta uppdrag av olika slag; storybaserade uppdrag, kontrakt eller agentuppdrag. Antingen fortsätter du huvudstoryn eller gör specifika, agentrelaterade uppdrag. Det finns även kontrakt som kan låsas upp i Global Conflict. Det finns dock en tidsram som du måste slutföra dem inom och belöningarna för lyckade kontrakt är riklig. I Global Conflict kan agenterna jobba självständigt på tidsbaserade rekogniseringsuppdrag. När agenterna är klara kan de hitta olika godsaker till dig. Tänk litegrann hur det fungerade att skicka ut assassins i Assassins Creed II och soldater i Peace Walker. Det är helt enkelt ett automatiskt minispel där agenter skickas iväg för att utforska de regioner som låsts upp. I dessa regioner kan de bl.a. hitta nya kontrakt. När regionen är utforskad dyker det upp en lair, ett spelbart uppdrag, där du belönas med en regionsnyckel som kan användas för att låsa upp ett nytt område.
Den perfekta sandlådan
Agents of Mayhem erbjuder otroligt mycket. När det kommer till storlek har de definitivt lyckats, men att bara kasta in stora ytor utan innehåll räcker absolut inte till. Agents of Mayhem innehåller en myriad av saker att göra. Du kan samla kristaller för att få tillgång till nya uppgraderingar, du kan jaga lådor för att hitta material och nya föremål, som gadgets, skins och förmågor, du kan göra sidouppdrag som ger belöningar, du kan slåss mot fiender helt apropå, bara för att få en miniboss att banka skiten ur i slutändan. Inget av sidouppdragen eller diverse aktiviteter har känts tråkiga än så länge och t.o.m. de tidsbaserade uppdragen där du ska springa igenom olika checkpoints känns roliga, tack vare den galna fysik som spelet använder. Med det sagt så känns inte storyn relevant här. Den finns där och är okej, men det är inget jag identifierar spelet med. För mig är det mer en kavalkad i en helt okej gameplay i ett helt okej spel som ger mig väldigt mycket underhållning, men så gillar jag att grinda och samla saker också.
Om jag skulle jämföra det här med andra spel skulle jag säga att det har det roliga utforskandet som inFamous har, humorn och de charmiga överdrifterna från Borderlands och Saint’s Row,en estetik som påminner om Overwatch och Borderlands i en salig blandning. Overwatch gör sig även påmint i karaktärernas variation. Av de tolv agenter du kan låsa upp är hälften kvinnor, vilket tyvärr känns som en sällsynt detalj i spel idag. Jag kanske inte har belägg för det, men spelet ger mig känslan av en diversitet och autenticitet som få spel har erbjudit mig hittills. Att kvinnor har fått mycket fler huvudroller i spel är en lika viktig som välkommen detalj och i Agents of Mayhem är det inte bara till för att titta på. Vi har bryska militärer, roller derby-sluggers och uppfinnare. Allt känns trovärdigt och snyggt. Svårighetsgraderna är ett gäng (runt 13 st) och du kan, precis som i Diablo III välja vilken svårighet du vill ha, med en matchande belöning. Om det mot förmodan skulle börja kännas lite trist finns det en mängd olika agenter att låsa upp, där alla spelas olika och kan erbjuda något särskilt. Du kan låsa upp dem med sidouppdrag. Dessa uppdrag ger en presentation och bakgrund på agenten ifråga. Tyvärr är uppdragen ganska enformiga och karaktärsutvecklingen ligger dock på is här. Jag upplever inte att agenterna får mycket mer personlighet än vad deras introduktioner ger dem, men så är det inte storyn som har stått i fokus här.
Spelet har en västerländsk, tecknad stil i filmsekvenserna. Min absoluta favorit är ex-yakuzan Oni. (som betyder demon/djävul) Han har vit kostym (tänk Chow Yun Fat i The Killer) och en mask med en demonmun. Han är ju så jävla cool och jag älskar honom!
När agenterna levlar upp får de nya gadgets; förmågor som ger dem bonusar i någon av de tre kategorierna. ”Special” ger dig nya skills till ditt sekundära vapen (R1), ”Weapon” ger ditt vapen diverse bonusar som t.ex. DoT, critical hits eller snabbare reload. ”Passive” är passiva förmågor som du alltid har vid aktivering, som sänkt cooldown, debuffs, eller recharge på sköldar. Upgrade cores kan skapas om en samlar crystal shards som finns utspridda i världen.
Din hembas och definitiva informationskälla: The Ark
Agenterna har såklart en hembas, där all organisering inför uppdrag sköts. Det är här din chef Persephone håller till, tillsammans med Friday, som ger dig information på fältet. Utöver dessa två finns det ett helt gäng med agenter som står till titt förfogande. Mängden alternativ som finns i Ark är många och det finns en handfull butiker där du kan köpa olika saker att skräddarsy dina karaktärer med. I Armory kan du snacka med Claymore för att justera agenternas olika förmågor och utrusta dig med Legion Tech. I R+D Lab sitter Gremlin, som låter dig skaffa ny tech (Gremlin Tech) och låter dig bygga olika consumables att använda på uppdragen. Hon kan även utveckla Legion Tech så snart du hittat alla ritningar till dem. Quartermile är din värd i Vehicle Bay, där du kan köpa nya fordon och nya lackningar till dem. Om VR känns lockande (tänk Metal Gear Solid) och ta dig an olika små utmaningar kan du gå till Wreck Room och säga hej till Mixer. Känner du för att uppgradera agenturen med olika bonusar som XP-boost, större scanningområde, m.m. kan du hälsa på i Requisitions där Relic jobbar.
I ett av rummen kommer du åt en terminal vid namn Mayhem Database, där du kan se statistik för ditt spelande, vilka agenter du har låst upp, samt en massa information om sagda agenter. Du kan även följa dina framsteg via en väldigt informativ och lättläst skärm, där procentuella framsteg visas, samt hur mycket du har kvar att göra inom varje område. Precis som andra sandlådespel så känner jag ett stort behov av att försöka samla allt. Det finns ju där av en anledning!
Det finns MYCKET att göra i Agents of Mayhem och för grindfantasten är det här mycket nöje att se fram emot. (Jag tittar på dig, Max.)
Otroligt roligt, men absolut inte perfekt
Kontrollen känns lite seg på något vis. Jag vill ha ett mer direkt sikte då min analoga spak redan kan justera hastigheten. Att sikta känns inte så responsivt som det skulle kunna vara, men är inte något hinder, då hitboxarna är väldigt generösa. Jag har smattrat på vid sidan om karaktärerna och head-shottat, så kontrollens ”svaj” kompenseras med ett auto aim och en otroligt stor träffyta. Efter att ha spelat PvP shooters känns det konstigt att det är så pass ospecifika träffområden, men det känns som att spelet inte handlar i första hand om att dina skills ska sättas på prov. Det handlar om att ha roligt och herregud vad roligt jag har!
Att köra bil fungerar bra, men det känns, precis som den huvudsakliga kontrollen, lite svajig. Kameran vill liksom ligga för lågt och jag gillar inte det. Jag måste hela tiden justera den med högra svampen för att se tillräckligt bra vad jag har framför mig. Att drifta känns riktigt fint, men kameran har en tendens att förstöra upplevelsen en smula.
Spelet har såklart en story, men den känns lite kofotad, precis som i Call of Duty-serien – den är där för att ”det är så du gör spel”, men intentionen känns inte särskilt fokuserad på att det skulle vara en story där. Vad CoD anbelangar är den där bara för att, då det ändå är PvP som är den huvudsakliga drivkraften i de spelen. I Agents of Mayhem är det lite samma sak, fast istället för PvP är det en all–you-can-eat med collectibles, unlockables och andra saker du kan samla ihop. Förstå mig rätt – jag har vidrigt skoj när jag spelar Agents of Mayhem men det känns inte som att spelet har lyckats nå sin fulla potential ändå.
Spelet har en väldigt tydlig och snygg layout och interface. Det är tydligt och lätt att hitta det mesta från start.
Subtil humor som gör sitt jobb
Jag har redan nämnt den typ av humor som du får uppleva i spelet och det känns aldrig intvingat. Borderlands gjorde en grej av grov humor och meme-referenser, men det blev snabbt kliché. Det har jag inte upplevt här. Det är diskret och därför mycket roligare då det känns som att utvecklarna inte vill kasta det i ansiktet på oss, utan istället flirtar lite med oss när den dyker upp. Det kan lätt missas, men när det uppfattas är det ändå inte meningen att vara roligt i spelet, utan snarare utvecklarnas sätt att bryta den fjärde väggen genom att ge oss små hints som känns väldigt välkomna.
Som sagt – humorn är barnslig och det blir på något vis så grymt bra när de fjantar loss i små portioner. Det är allt från skämt om den svenske, galne professorn Mattias och hans bollar, Hollywoods stereotypa oförmåga att förstå krångliga ord eller inkompetens när det kommer till att förstå tekniska saker, till mer uppenbara saker som hur Uranus är ett roligt ord för indiska doktorander inom immunologi – den sista typen av person du förväntar dig dra skitdåliga skämt på så låg nivå. Det är inte häpnadsväckande genialt, bara väldigt roligt på en avslappnad nivå. Att höra Mattias skrika skitstövel är kanske inte roligt per se, men en grymt välkommen detalj. Det är underbart. Subtilt och underbart.
Sammanfattningsvis…
Jag var inte alls sugen på Agents of Mayhem när det utannonserades. Det kändes som ett gimmickspel där de kastat in lite humor och bara gjort en sandbox shooter som en kommer ha skoj med ett tag innan en släpper det för tidigt, men jag kunde inte ha mer fel. Spelet erbjuder så otroligt mycket att göra, så många agenter att spela med på olika sätt, så många utmaningar och möjligheter att skräddarsy dina karaktärer.Det är så mycket jag vill få med här, för spelet innehåller verkligen galet mycket saker som jag vill få fram, då jag verkligen vill få er att förstå varför det här är ett så välkommet element bland spel som tror att storleken är det viktiga och helt glömmer innehållet. Spelet är inte perfekt, det finns utrymme för förbättringar, men jämfört med många andra storskaliga spel känns det här riktigt underhållande att gå lös i. Det är ett utmärkt tidsfördriv när du inte är ute efter en upplevelse.
Jag är glatt överraskad över hur roligt Agents of Mayhem är. Det är knappast det perfekta spelet, men kan ändå vara det perfekta spelet för den som inte orkar bry dig om storyn, tycker om galen gameplay i stil med Saint’s Row, ett oändligt samlande som känns roligt, samt dum humor som inte försöker för mycket. Menyerna och översikten är ovanligt tillfredsställande och det detta småsyskon till Saint’s Row är ett otroligt underhållande ”To-Do-List: the Game”.
