[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm Revolution” developers=”CyberConnect2″ publishers=”Bandai Namco Games” platforms=”PC, Xbox 360, Playstation 3″ genres=”Fighting” release_date=”12 september”]
Naruto.
Bara ordet får en miljon animefans att fnittra som skolflickor och lika många att sucka tungt. Både mangan och animen har i många år nu varit basen för mångas regelbundna Japan-fix och fanbasen är fortfarande stark. Det är till denna fanbasen spelet primärt vänder sig till för om det är något spelet har i överflöd så är det just fanservice. Med strax över hundra karaktärer finns det något för alla, vare sig du är ute efter den nudelknarkande hjälten eller den obskyra karaktären du såg i förbifarten tidigt i säsong 2.
En ninjas främsta vapen är smidighet, slughet och intränad koreografi
Terrorister, konspirationer och… robotar?
Jag tillhör den extrema minoriteten som faktiskt bryr mig om story i fightingspel, men när det kommer ett licensspel som detta förväntas såklart att utvecklarna förstår sig på universumet som används. Sedan senaste utgåvan av spelet så har dock den faktiska mangan och animen med Naruto knappt rört sig framåt alls så det har inte funnits mycket att arbeta med. Som alternativ till en story baserad på vad som händer i serien så har dock skaparen Masashi Kishimoto själv hoppat in till undsättning och skrivit material till händelser som nämns i serien men aldrig visas. Den första av kampanjerna tar upp skapandet av organisationen Akatsuki och rekryteringen av dess medlemmar medan den andra berättar om fanfavoriten Itachi och händelserna som ledde upp till Uchiha-klanens fall. En tredje kampanj existerar men innehåller inget gameplay utan är bara en välgjord cinematic, animerad av samma team som står bakom animen, som tar upp lite bakgrund länkat till var den faktiska serien befinner sig just nu.
Det är en bra kompromisslösning att välja dessa då det är saker fans har undrat över, men utförandet är allt ifrån perfekt. De är i grund och botten bara några enstaka strider varvade med dialogfyllda, dock välgjorda, cinematics och de tar slut på tok för snabbt. Alla tre kampanjerna tillsammans är bara någon enstaka timmes speltid.
Utöver detta finns en alternativ version på turneringsläget i spelet som handlar om hur allas vår favoritninja hittar en robotkopia av sig själv, så fantasifullt kallad Mecha-Naruto. Denna är så välgjord att hela storylinen praktiskt taget är en hyperkondenserad version av Narutos egna story, fast med robotar. Jag är väldigt kluven mellan om detta är en genial jämförelse eller det lataste försöket att göra en story hittills. 
Eldkastare, Jetmotorer och ohemula mängder skjutvapen – Allt en ninja behöver
Samma gameplay, samma ljud, samma grafik
Den som spelat tidigare inslag i serien märker direkt att systemet är nära identiskt från tidigare versioner. Varken grafiken eller ljudet har uppdaterats och även om båda är av god kvalitet så förväntas mer. Att praktiskt taget all bakgrundsmusik är tagen direkt från animen kan ses som både bra och dåligt, men ambitiöst är det inte. Likaså har stridsmekaniken knappt petats på alls, det är extremt enkla combos och det mesta går snarare ut på reflexer än kunskap om komplicerade knappmanövrar.
Trots en i praktiken enkel mekanik så är det knöligt att komma in i spelet för en ny spelare då det är helt värdelöst på att förklara sagda mekaniker: Det finns ingen tutorial, training mode är extremt sparsmakat och den lilla information man får under loading screens hinner man sällan ens läsa igenom på grund av att laddningen är så snabb. Snacka om förstavärldsproblem när man klagar på att laddningstiden är för kort…
Det finns två typer av strider: Klassisk 1 mot 1 samt ett nytt fyrmannaläge. Det första är det här spelets version av det typiska duellformatet och är utöver en ofta mer isometrisk kameravinkel inte särskilt nytänkande. Man kan utöver sin huvudkaraktär även ta med sig upp til två datorstyrda karaktärer som man kan kalla in för hjälp under korta perioder under matchens gång. Nytt för denna utgåvan är dock att man kan välja vilken typ av team av tre alternativ: Ultimate Jutsu, Awakening och Support Drive. Ultimate Jutsu tillåter, som namnet antyder, att man kan göra en superattack när motståndaren har skadats till en viss nivå. Awakening låter spelaren aktivera ett hyperläge för sin karaktär där attacker dels skadar mer och i vissa fall ersätts helt av kraftfullare alternativ men i gengäld så blir man försvagad när tidsgränsen för hyperläget går ut. Slutligen finns Support Drive som utöver möjlgheten att kunna låsa ner vissa saker för motståndren även automatiskt drar in ens supportkaraktärer för att exempelvis blockera attacker eller hjälpa till med combos.
Det andra läget är en kaotisk fyramannamatch där alla spelare kastas in i en arena och slåss om att få flest orbs vilka ger poäng. Alla startar med en satt mängd orbs och övertalar de andra spelarna att släppa sina med lite gammalt hederligt övervåld och när tiden går ut är det den som har flest som vinner. I detta läge har man inte tillgång till supportkaraktärer men det finns objekt och fiender som kan dyka up och kraftigt påverka matchen.
Gigantiska grodor är en legitim yrkesfara för ninjor
En skuggklon
Med minimala uppdateringar, dåligt förklarade mekaniker och nästan helt återanvänd ljuddesign så står spelet på väldigt skakiga ben. Mekaniken är visserligen solid, men det var den redan i förra utgåvan och i ärlighetens namn känns detta mer som en expansion än ett eget spel. Som expansion hade det varit alldeles utmärkt men som fristående spel är det så mediokert att det smälter in i bakgrunden bättre än ninjorna det handlar om.
Inalles så känns detta som spelseriens motsvarighet till ett filleravsnitt: Karaktärerna och actionen är där men det saknar kontext och sitter inte ihop med resten av universumet.
[youtube id=”Ptmg2cXuoIA” width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm Revolution” betyg=”5″ skribent=”Hampus Juhlin” datum=”2014-09-29″][/recension]