.hack//G.U. Last Recode Recension

PC Playstation 4

.hack//G.U. Last Recode är en suverän nostalgitripp för fans som minns den gamla rollspelstrilogin med värme. Men det är också en långtråkig historielektion för den nya generationen gamers som inte vuxit upp med träig speldesign. Mycket var bättre förr, men absolut inte allt.

Den nya utgåvan av .hack//G.U. Last Recode är HD- och samlingsutgåvan av G.U.-trilogin till Playstation 2. Last Recode innehåller samtliga tre volymer, Rebirth, Reminisce, Redemption av den omtyckta serien samt det helt nya kapitlet Reconnection. Fans av .hack känner till att den 15 år gamla serien hade sitt ursprung på Playstation 2 i början av 2000-talet. Serien nådde popularitet tack vare dess unika ”spel i ett spel”-tema, som numera blivit en genre av egen förtjänst. Varumärket .hack har under åren producerats i flera olika medieformer så som anime, manga, musik, med mera. Med Last Recode återvänder vi till The World en sista gång för att ta farväl.

Slutet på berättelsen

G.U. tar vid några år efter händelserna i föregående trilogi och handlar om den ärrade spelaren Haseo som återvänder till onlinerollspelet The World för att jaga en pvp:are vid namn Tri-Edge. Aktionen är för att hämnas sin vän som blev pvp:ad så hårt av Tri-Edge att hen hamnade i koma i verkliga livet. Det dröjer inte länge innan Haseo blir anfallen av Tri-Edge och återställd till level ett av en attack som anfaller Haseos användardata. Självklart ger Haseo inte upp utan fortsätter jakten, som nu blir en lång resa kantad av vänliga och elaka personer, och kulminerar i en konspiration som hotar alla inloggade spelare.

Spelets huvudkaraktär är en antihjälte som med dystert humör och svart läder lyckas se riktigt MMORPG-cool ut.

Ni som spelat något japanskt rollspel de senaste tio åren vet på ett ungefär vad som väntar er i Last Recode. Det är en frodig story som pendlar friskt mellan djup drama och melankoli, hejdlös dumhumor, poetisk filosofi och äventyrlig spänning. Allt det toppas med strategiska actionsekvenser som sakta men säkert ökar dina figurers level och ekonomiska resurser. Om ni spelat genom G.U.-trilogin tidigare kan ni dessutom se fram emot en värdig avslutning av trilogin med kapitlet Reconnection, i vilket Haseo återvänder en sista gång till The World innan dess servrar stängs ner för gott.

Rent storymässigt håller Last Recode än idag, kanske främst för att intervallen mellan känslospektrumen har en skön rytm. Självklart får du som spelare stå ut med normativa reliker som är typiskt för japanska rollspel än idag. Ett plåster på såren är tack och lov att många karaktärer du möter genom spelen är intressanta när du kommer dem under skinnet. En del av dem, törs jag säga, är till och med sympatiska. Men med fyra sammanfogade spel blir det dock en lång resa med mycket att uthärda innan kärnan i dramat är nått.

Rostigt skrot

.hack//G.U. Vol.1//Rebirth släpptes först 2006, med efterföljande spel tätt inpå varje halvår. På mindre än ett och ett halvt år släpptes tre spel i serien. Ett ännu snabbare arbetstempo rådde under föregående spelserie som såg fyra producerade spel på nio månader mellan 2002 och 2003. Spelproduktion under sådana förhållanden är inte mänskligt möjligt – om man inte tummar på spelens funktioner.

Plana ytor, så långt ögat kan nå.

Till att börja med använder alla kapitel i spelen samma motor, miljöer och stridssystem med undantag för enstaka nyheter och funktioner. För det andra drog utvecklarna in på resurserna på bandesignen. G.U. har de sämst designade miljöerna jag någonsin släpat mig genom. Varje dungeon är lika enformig som nästa. Grafiskt finns det inte mycket att klaga på, men layouten är på en femårings nivå. De är en plåga att ta sig genom, inte för att de har svåra fiender, utan för att din själ dör lite varje steg du tar.

Det allra första utrymmet man möts med består av fem fyrkantiga öar separerade av grunt vatten. Det finns inget på öarna bortsett från ett par fiender och cirkulära altare. Öarna är sammanlänkade med identiska broar. Det finns inga buskar, träd eller texturer som särskiljer öarna. Övriga dungeons och vildmarker du korsar är byggda på samma sätt. De blir inget annat än mättad utfyllnad. Transportsträckor i sämsta mening, för storyn.

Uppdateringen

På grund av den bristande bandesignen kan det vara lätt att förkasta Last Recode som en dålig uppdatering. Men vi får inte glömma bort att detta i grund och botten är en HD-uppdatering, inte en remake. Till spelets försvar kan jag meddela att Last Recode levereras med en handfull uppskattade funktioner som lindrar spelets inneboende brister.

Till att börja med har det monotona arbetet med att stiga i level, den så kallade grinden, lättats genom att man både ökat skadan i dina attacker samt mängden exp du erhåller från besegrade fiender. Sedan har man också valt att höja rörelsehastigheten utanför strid så att du snabbare kan ta dig fram (tack och lov!). Skulle striderna ändå vara för svåra finns ett Retry Mode som gör att du kan börja om striden och inte från senaste sparpunkten. Dessutom finns nya svårighetsgraden Cheat Mode som maximerar statsen hos dina figurer så att striderna blir en dans på rosor.

Nya spelare som inte haft möjligheten att uppleva seriens tidigare inlägg (och veteraner som vill friska upp minnet) kan ha nytta av Terminal Disc. I en serie videologgar och röstmeddelanden sammanfattas tidigare delar i spelserien och förser spelarna med en kontext.

Kusabila är en ny karaktär som träder fram i det fjärde kapitlet Reconnection. Vem är hon egentligen?

Ett fint bygge med rucklig fasad

Last Recode är en backspegel till en tid då saker var lite enklare. En tid då ambitionerna var stora, vilket inte minst märks i spelets omfång, men också i dess simpla, enformiga design. För den som uppskattar äldre japanska rollspel väntar ett storslaget äventyr. Särskilt fans kommer vilja se berättelsens – och på sätt och vis – seriens slut. Här finns ett mycket bra spel, om du har orken och tålamodet att se bortom dess solblekta och slitna fasad.

Betyget reflekterar spelets nostalgiska och historiska värde som HD-uppdatering. Utomstående spelare som är nyfikna på att uppleva denna japanska kulturklenod bör vara införstådda i spelets föråldrade och bristande aspekter. Speciellt de som berör spelets bandesign och miljöer kan chocka konsumenter som är vana vid dagens levande spelmiljöer.

Läs mer om vår betygsskala >>

Bra

  • Hela trilogin + ett fjärde kapitel
  • Lång, berättelse med många vändningar
  • Snabbare än originalet
  • Omarbetade filmsekvenser

Mindre bra

  • Tråkiga miljöer att utforska
  • Många transportsträckor
  • Stundvis outhärdligt
7

Gillar

Jag är en gamer av den gamla skolan och uppskattar både spel som utmanar mitt tålamod och spel som jag kan fly in i. Mina bästa minnen kommer från Super Mario Bros. 3, Mega Man, The Legend of Zelda och Final Fantasy. Nu finner jag mina kickar i Destiny, Bloodborne och Shovel Knight och gömmer mig i Bethesda och BioWares världar.

Kommentera

Din epostadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com