Halo 5: Guardians Rencesion

Jag spelade Halo på Xbox, när det kom ut way back. Så håll i hatten, spolingar. Det är the original Master Chief som talar nu, inte någon i en blöja. Och här är vad The Original tycker om Halo 5:

Välkommen till ett enmansparty!

Att spela Halo 5: Guardians är lite som att gå på festen som har allt, men det är bara du där. Jag ska förklara vad jag menar lite längre fram. Först några uppmuntrande klappar på 343 Industries axel, innan jag sätter en välförtjänt känga i röven på dem.  

Introt är bland det snyggaste jag sett. Ljudet toppen, musiken mäktig, spelkänslan bra. De animerade sekvenserna fabulösa, nästan för fabulösa eftersom jag kommer på mig själv med att spela vidare för att komma till nästa filmsekvens. Lite som att ta sig igenom en film för att komma till reklaminslagen. Kan man kalla det för ett i-landsproblem i spelsammanhang? Antagligen, ja.

Kontrollen känns lika bra som ettan, med andra ord bättre än fyran. Spelmiljön känns mer öppen och allting ser mer realistiskt ut än det gjorde i föregångarna. Realistiskt är kanske inte rätt ord att använda vid närmare eftertanke, utan snyggare helt enkelt.  Och multiplayerläget online suveränt.

Ingen julafton med bara hårda klappar förstås, förr eller senare får man några mjuka med. Stämningssänkande strumporna vid Halo 5-granen är för min del handlingen, som känns lite rörig. Jag kan ha sovit för lite eller stressat för mycket sista tiden för att kunna varva ner och hänga med, eller så har manusförfattarna varit lite för ambitiösa. Jag låter det vara osagt. Men en bit in i spelet slutar jag anstränga mig för att hänga med och spelet blir mer adrenalin och ögongodis än en gripande berättelse jag spelar huvudrollen i.

En annan grej som jag reagerar på tid efter annan, och även i detta spel, är hur estetik får gå före tydlighet. Jag pratar om pyttesmå texter, så små att de ofta inte går att läsa. Jag vet inte om spelutvecklarna förutsätter att gamers där ute spelar på 200 tums apparater eller sitter en meter från teven, men snälla, om ni läser detta: gör teckengraden åtminstone till en inställningsmöjlighet.

I sina bästa stunder är Halo 5 ljuvligt!

Hade mitt omdöme slutat här hade Halo 5 varit ett trots allt grymt spel du genast måste införskaffa som Xbox One ägare. Men såklart finns det mer att tycka till om, och när jag är färdig är det där köpet kanske inte lika självklart längre.

Och det är nu jag återkopplar till min inledande liknelse vid den nästan perfekta festen.

Du kan inte spela Halo 5 med split-screen. 

BAM! In your face. Låt mig säga det igen, så att du inte tror att du läste fel. Du kan inte spela Halo 5 med split-screen. BOOM.

Jag förstår att du spontant vill plocka fram kalendern nu och kolla om det är första april, eller sätta på nyheterna för att kontrollera om SD har tagit kontroll över Sverige och vi har gått in i en ond tidsålder. Jag kände likadant. Istället bad jag brorsan som kommit över för co-op och slayer att googla oss fram till klarhet. Och ännu hellre till en inställning i menyerna vi missat som skulle lösa problemet. Under tiden spelade jag bekymrat vidare solo.

Det enda Georges (a.k.a. God Of Halo, för er som kan er Elvis) hittar är ett uttalande från utvecklarna där de förklarar att de skippat delad skärm för att kunna göra spelet snyggare, smartare och större. Haha? Va???

Så det blir inte någon co-op eller någon slayer för oss. Istället får vi turas om att spela, medan den andre sitter och tittar på. Jättekul. Här kan du youtubea ”Ullared” av Peter Wahlbeck, för att få en känsla av stämningen som infann sig. Och ersätt Ullared i sången med 343 Industries. Här är länken.

Vill du spela med vänner får du nöja dig med online-läget.

På den tiden jag spelade första Halospelet, låt oss kalla det Den Gamla Goda Tiden, innan moderniteter som platta teveapparater och iPhones, satt man runt teven och spelade tillsammans med vänner. Alltså riktiga fysiska vänner. Alla hade varsin handkontroll, ibland tom kopplad till konsolen med sladd. Om du låg och fegade med ett sniperrifle så fick du en fet smäll på axeln. Det var pizza, godis, grymtningar, skratt, axelsmällar och skitkul. Med Halo 5 tycker 343 Industries att det inte ska vara så längre. Nu ska du istället ensam spela något som är snyggare, smartare och större. Jag tycker bättre om det förra.

Är det inte viktigt för dig att kunna spela på delad skärm, är det här som sagt ett väldigt bra spel med en massa spelglädje och ett självklart köp. Innan det släpptes gick jag och funderade lite på om ”Halo – The master Chief Collection” var ett så smart köp egentligen, men nu är jag desto gladare att jag har det. Det är nästan så att jag undrar om det släpptes just för att Microsoft visste vilken split-screen-pungspark (man behöver inte en pung för att bli pungsparkad) 343 Industries planerade för alla gamers där ute. För vill du ha den bästa och mest kompletta Halospelupplevelsen just nu, behöver du båda spelen.

Läs mer om vår betygsskala >>