Skyarnas konung är det minst sagt beskrivande namnet Rathian har fått. Denna wyvern är en drake i allt utom namnet, även om dess vingar och flammande utandning skvallrar om annat. Mången jägare har fallit till dessa bestar och lika många vågar hävda att det är landets mest ikoniska monster. Klädd i fjällpansar står jag nu med svärdet redo. Min utrustning tog många timmar att samla ihop, men trots detta litar jag inte på att den ska rädda mig. Den flygande reptilen är fullt kapabel till att slå sönder en stadsmur om den så skulle känna för det, så ett extra lager med pansar skulle inte sakta ner den nämnvärt. Denne Rathian ser på papperet ganska oslagbar ut, men det finns en sak den inte räknat med: Jag tog med mig en egen.
Allt är så attans mysigt!
Välkommen till Monster Hunter Stories! Sätt dina vapen åt sidan en stund, här ska du inte döda monster – i alla fall inte primärt. I denna del av världen är målet snarare att bli vän med landets bestar genom att kläcka ägg och ta hand om ungarna. Dessa tränas sedan upp för att bli starka allierade. Du kommer såklart jaga vilda monster med, det står ju i titeln, men här gör du det sida vid sida med dina egna monstruösa vänner. Sitt upp i sadeln nu, äventyret har bara börjat!
En bekant berättelse
Storyn baseras till stor del av Animen med samma namn. Du har standardtrion med karaktärer: Huvudpersonen utan personlighet, den burdusa flickan och den traumatiserade pojken som bara är lite svart hårfärg från att vara full emo. Senare springer du även på katten Navirou, som tappert jonglerar rollerna som gullig sidekick och komisk sidokaraktär.
Nu när vi har fyllt ut hela vårt stereotyp-bingo kan vi faktiskt börja prata om exakt vad som händer i storyn. Du en så kallad Rider, vilket likt namnet antyder innebär att spenderar en ohälsosam mängd tid med riddjur av diverse slag. Så vad rider man på i ett universum utan hästar? Monster naturligtvis! En stor del av spelet baseras på din jakt efter nya Monsties (Monster + Bestie. GET IT?!) vars ägg allt som oftast hittas i slumpgenererade monsterlyor i vildmarken.
Den huvudsakliga storylinen följer din resa från att vara en monsterlös ungdom till att sakta men säkert bli hembyns hjälte. Det är kanske inte den djupaste berättelsen någonsin, men det finns trots detta en ohemul mängd speltimmar att tillgå för den dedikerade ryttaren.
Pessimister ser brister – optimister ser en wyvern bromance
Så många färger!
Grafiken i Monster Hunter Stories är även den baserad på TV-serien. Detta innebär att allt ifrån spelarkaraktärer till monster ser så sockersöta ut att man i varje strid riskerar att få diabetes. Det är rundade former och glada färger så långt ögat når. Så gott som alla monster och föremål i spelet är baserade på vad som finns i den traditionella Monster Hunter-serien. En massiv mängd av dess gigantiska galleri med monster finns dessutom att tämja här. Trots sina avsevärt mycket mer färgstarka utseenden känns de fortfarande igen – ända ner till hur de låter och rör sig.
Även en färgglad Tigrex är en farlig Tigrex
I all ärlighet skulle jag inte bli förvånad om en viss grönklädd äventyrare skulle segla förbi i bakgrunden. Spelet utspelar sig dock mer eller mindre helt på land och oj vilka landskap det är. Ängsmark och dalar blandas med trång djungel och klaustrofobiska grottor. Det är en stor och färgglad värld att utforska! Musiken håller samma stil, med en piggare tolkning på det tribal-inspirerade soundtracket trogna monsterjägare lärt sig känna igen. Det är till min stora skam att jag kan namnge hela monstergalleriet i spelet utan problem, men jag kan inte sätta fingret på ett enda av de instrument som används. Min musikaliska inkompetens åsido så stärker musiken den redan fantastiska charmen. Godis för ögon och öron!
Sten, sax… monster?
I grund och botten är detta ett JRPG, så precis som i de flesta andra genretitlarna så är spelandet tudelat. Först och främst har vi Overworld-läget, där man springer omkring i tredjeperson och utforskar världen. Detta inkluderar inte någon strid utan det mesta som görs är andra aktiviteter. Exempel är att prata, samla material eller bara att helt enkelt vandra omkring. Du kan även rida på din Monstie i Overworld. Många områden kräver till och med att du har en viss typ av monster för att komma åt dem. Alla har olika möjligheter att röra sig i världen; vissa kan hoppa långt och andra kan exempelvis klättra på väggar. När du springer på ett av de många monster som vandrar omkring i världen så startas dock stridsläget.
I detta slåss du och din Monstie sida vid sida mot fienden. Striderna är förvånansvärt simpla då de bygger på ett system som enklast kan liknas med sten-sax-påse. Power-attacker slår Tech, Tech slår Speed och Speed slår Power. Nästan alla monster har en viss typ av attack de föredrar. Ju mer du slåss desto mer vet du alltså vad du ska förvänta dig. För helt nya fiender kan du dock använda din Monstie som indikator. Denna brukar vara väldigt duktig med att välja rätt attack, även om du inte sett vad motståndaren föredrar ännu. Allt eftersom du slåss fyller du även på en mätare som när den är full låter dig rida på ditt monster i strid. Detta låser upp nya, kraftfulla attacker som blir starkare ju längre du kan stanna på din Monstie. Ja, i alla fall tills dess att motståndaren slår av dig.
Vissa strider går såklart bättre än andra
Det är ett system som är enkelt att förstå sig på, vilket tillsammans med faktumet att man har tre “Liv” gör spelet väldigt lätt överlag. Du behöver inte grinda särskilt mycket för att hålla dig på jämn nivå. Så länge du har koll på vad du har i ditt combat inventory så brukar du inte heller få slut på potions. Detta är inte ett spel man spelar för utmaningen. Gear får du precis som i alla andra Monster hunter-spel genom att döda monster och sedan använda deras kvarlevor som material. Till skillnad från huvudspelen behöver du dock inga specifika delar utan så länge allt är från samma best så kan du använda det.
In alles
Monster Hunter Stories har en generisk story och outmanande gameplay, men är trots detta extremt kul och beroendeframkallande. Exakt varför är svårt att sätta fingret på, men den charmiga designen och möjligheten att spela i Monster Hunter-världen utan att behöva slita sitt hår i frustration gör nog en hel del. Dess stridssystem är strömlinjeformat snarare än fördummat så varje kamp är en fröjd med massiv variation tack vare alla vapen och monster i spelet. Den bästa jämförelsen man kan göra är med Pokémon, som ligger i en mycket lik nisch. Vill du samla färgglada monster i en fantasy-miljö istället för den moderna världen är detta ett mycket trevligt alternativ. Ligger gulliga monster och äventyr på din bollplan så är detta ett spel som absolut hör hemma i ditt galleri.
