NHL 18 Recension

Playstation 4 Xbox One

Dags att slipa skridskorna, vässa klubban och ge sig ut på hal is. NHL 18 är här med bedsked!

Jag har aldrig varit ett stort fan av att åka skridskor. Det är inte min grej och oavsett hur mycket mina föräldrar ville att jag skulle testa olika sporter samt min gamla gympalärares argsinta skrikande så längtade jag tills lektionen var över. Vad som däremot fångade mitt intresse tidigt är hockey, framförallt hockey i spelform. Där kunde jag vara hur bra som helst på skridskor och även sätta helt otroliga mål mest hela tiden.

Jag har förvisso inte spelat hockeyspel sedan det gamla analoga ”brädspels”-varianten var sådär ultrapopulär och det var väl i någon sorts renässans av den som även megadrivespelen (just hockey då) fick sig en liten uppsving. Därför var det rätt kul att få gå tillbaka till isen och kanske, bara kanske fånga lite av min barndoms lyckliga dagar. Jag vill våga påstå att NHL 18 har lyckats helt ok!

Jag måste medge att ju fler sportspel jag spelar, desto gillar hur arga precis alla spelare ser ut, alltid.

 

Bland pixlar och ishackor

Jag kan börja med att nämna, optimistisk inledning till trots, att grafiken inte är speciellt bra. Detta som några andra stora sportspel lider av taskiga animationer och rätt unkna texturer. Det känns som att spelet mest hafsats ihop för att få ut en produkt lagom till hästsäsongen av alla andra sportspel och det har inte lagts så mycket kärlek bakom spelarnas nunor. Jag örjar väl se någon sorts poäng i att varje års utgåva inte kan vara den snyggaste alltid och jämt, samtidigt som det inte riktigt känns rätt mot konsumenter att den här trenden fortsätter. Det är såklart sett ur min synvinkel, jag antar att alla inte spelar NHL 18 för att beskåda miljöerna.

När det kommer till att faktiskt spela så blir jag genast mer nöjd. Kontrollen är i min mening snortight och det finns känsla bakom varje skott. Att passa för uppspel och jobba mot mål med ett team som unisont rör sig mot målvakten är en fröjd och här tycker jag att NHL 18 skiner. ”Skill-stick”-systemet som implementeras när det vankas försvar känns även det responsivt och gör att jag har perfekt koll på hur min spelare beter sig. Det är mycket trevligt!

Jag tycker även att själva känslan av hockey är fångad på ett bra sätt. Allt ifrån när lagen äntrar plan till att sista målet sätts så lever jag mig in rätt så väl. Det är även kul att bjuda över kompisar och sätta sig en stund. Jag har inte testat onlineläget så mycket, dock talar det lilla jag spelat där för en jämn och rolig upplevelse.

Domaren verkar kontemplera huruvida han valt rätt i sin karriär eller inte. Oavsett sitter pucken hyfsat där den ska och jag är nöjd.

Tillsammans blir vi ett lag

Det som är nytt för NHL 18 är Threes. Det är ett läge där du väljer tre spelare, kastar ut alla vanliga regler och bara kör så svetten lackar. Det gör att matcherna blir aningens mer intensiva och påminner om arkadlägen i andra spel. Du kan få power-ups när du gör mål, påverka planen på olika sätt samt i vissa fall helt sonika plocka bort poäng från din motståndare. Detta leder givetvis till att långa ramsor av inte helt barnsäkra ord kommer flygandes din väg, speciellt när vännen bredvid dig inte har lika mycket träning i spelet. Det finns även ett kampanjläge i Threes, dock så kändes det lite som att EA mest pillat in det för att fylla ut innehållet till den ensamme spelaren. Allra roligast är att spela som maskotar i detta läge, synen av enorma fluffiga björnar som viner runt och gör coola hockeymoves är bedårande.

Det som inte finns med, vilket annars verkar vara det nya heta inom sportspel, är ett renodlat kampanjläge. Man får skapa en spelare men fokus läggs mest på de stjärnor som ändå är med och spelar. Jag är lite kluven inför om jag verkligen saknar det dock, jag har aldrig varit jätteinsatt i sporten i alla fall. Det är nog dock roligt för den som verkligen brinner för hockey och det är väl också lite tarvligt då denna persons fotbollsvänner får ett ganska matigt läge i sina respektive titlar. Men men, å andra sidan så håller spelet väldigt väl!

ZLATAN, ZLATAN, ZL… nej vänta, fel sport. Aja, svårt att urskilja i vilket fall.

 

And the match goes to

NHL 18 är i grunden ett riktigt roligt hockeyspel. Det är skönt att kontrollen är så pass bra som den är, lite mindre roligt att grafiken inte håller måttet riktigt (använd frostbite, ni har ju tillgång!), dock är det trevligt med vänner. Kommentatorerna är även lite småtrista, förutom i Threes där det byts till en mer arkadig kommentator.

En rätt bra summering av hur jag känner inför spelet och om du vet med dig att du och dina hockeypolare gillar att ladda upp inför matcher så rekommenderas NHL 18 varmt. Antingen i några svettiga dueller i Threes eller i en mer lagom match vanlig, jäkla hockey.

Bra

  • Bra kontroll!
  • Threes är rikigt kul
  • Maskot!

Mindre bra

  • Trista kommentatorer
  • Ful grafik
7

Gillar

Stor spel- och filmentusaist som prompt hävdar att pixel- och spritegrafik är det bästa som hänt världen. Utvecklar småspel, fotar och pysslar med musik alldeles för mycket. Anser att spel är konst, tar gärna upp diskussionen med folk som anser otherwise. Utöver det en rätt chill, kaffeberoende (maler egna bönor!) gamer som inte backar på utmaningar. Orerar gärna högt och ljudligt om Hideo Kojimas briljans och Metal Gear-seriens storhet.

Kommentera

Din epostadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com