Castlevania var en omtyckt och älskad serie på 80-talet och är det fortfarande idag. När Symphony of the Night (eller Dracula X: Nocturne in the Moonlight i Japan) släpptes till Playstation i slutet av 90-talet förändrades genren och hela serien tog en ny riktning. Men de otroligt vackra och mörka målningarna av Ayami Kojima, tillsammans med ett ikoniskt soundtrack av Michiru Yamane blev Symphony of the Night en milstolpe för speldesign och estetik. Tillsammans med Super Metroid till SNES skapade de oavsiktligt genren metroidvania, som idag är en välanvänd term när det kommer till bandesign.
En adaption som gör det på helt rätt sätt
När tv-serien tog form var det nog många som var oroliga över hur de skulle gå tillväga, men med den retsamt korta säsongen på fyra avsnitt kan jag säga att det definitivt lever upp till förväntningarna. Hittills. Estetiken och formspråket som animationsstudion använd påminner väldigt mycket om Ayami Kojimas särskilda bildspråk och animationerna i sig är snyggt gjorda. Stridssekvenserna använder en sparsmakad med stilistisk stil som passar in och i en bransch som blir mer och mer digitaliserad är det en fröjd för ögat att se något tecknat med en sådan kvalitet.
Storyn baseras på tidsperioden i Castlevania III: Dracula’s Curse, där vi får stifta bekantskap med karaktärer från sagda spel. Vår Belmont är alltså Trevor och det utspelar sig 1476, ett år efter att Draculas fru Lisa har bränts på bål. För er som inte spelat Symphony of the Night – spoiler. Trots att storyn följer den tredje delen i seren till NES får vi en estetik som påminner oss om Symphony of the Night.
Författaren till serien är Warren Ellis, även känd som upphovsman till en mängd olika Marvel- och DC-serier, bl.a. Transmetropolitan och diverse Batmanserier. Han har även skrivit en del tv-serier, men även varit en av författarna till Dead Space. Han är med andra ord ett säkert kort när det kommer till seriens narrativ, vilket även märks i serien. Det är inte en barnvänlig, bortkastad story vi får. Den är mörk, full med både visuella och verbala element som inte passar sig för en yngre publik och det hela ger serien en mer trovärdig känsla. För fans av serien kan jag varmt rekommendera Castlevania. Det här är en adaption vi inte visste att vi väntat på.
Tre av fyra huvudkaraktärer från Dracula’s Curse till NES. Bonuspoäng till den som kan gissa den sista.
