Små, underbara mardrömmar i Comicons coolaste kök

Små, underbara mardrömmar i Comicons coolaste kök

Efter att ha vandrat runt hela dagen och tjuvkikat, testat, distraherats och fotograferat rörde sig Daniel och jag mot den i visuellt snyggaste montern på hela stället. När vi kommer fram möts vi av ett kök med smutsgröna medaljongtapeter och en trädörr med sliten vit färg. Det känns litetgrann som Emil i Lönneberga, fast obehagligt. Lite längre ned på montern bryter medaljongmönstret av med klinkers i fyra eller fler nyanser av brunt. En glad dam bjuder in oss i köket och vi får testa Little Nightmares.

Spelet har hypats ett tag och jag känner att jag har haft ett genuint intresse av det här spelet, just för att jag är en fegis extraordinaire och har svårt för mer ”traditionella” skräckspel. Little Nightmares är kanske inte ett skräckspel per se, men det erbjuder en del hisnande och spännande upplevelser, där det som skrämde oss som barn är en del av upplevelsen. Det blir en blandad känsla av nostalgi till sin egen barndom, tillsammans med ett lätt adrenalinrus och obehag över de överlevnadsmoment som spelet erbjuder. Det är inte otäckt, men pulsen ökar onekligen när du måste undvika, smyga förbi och fly med benen på ryggen från en fiende som du INTE kan besegra.

Six från Little Nightmares.

Six från Little Nightmares.

När jag gick in i köket hörde jag kokande grytor och en köksknivs hackande, vilket direkt gjorde mig lite aktsam och nervös. Plötsligt ser jag en kock, lika obehaglig som oformlig torna upp sig som en jätte i jämförelse. Jag ryggar tillbaka, men innan jag hinner bearbeta intrycket stormar samma oformliga obehagliga kock in i själva montern! Jag hindrar mig själv från att skrika till lite ynkligt och kan någon sekund efteråt uppskatta den slumpmässiga, perfekta timing som en av deras maskotar orsakat.

Pusselelementen är klassiska, med plattformande som trots den tvådimensionella känslan ändå rör sig i en snygg 3D. Ibland måste du backtracka lite och det ger mig förhoppningar om pussel som inte kommer vara alltför slätstrukna och repetitiva i resten av spelet. Jag avslutar demon och hänger ifrån mig kontrollen och hörlurarna, nu ännu mer intresserad av det här spelet.

Det slamrade till alldeles bredvid mig och jag såg Six i sin gula regnkappa stå och febrilt välja mellan köksredskap. Ögonblicket efteråt kommer den stora oformliga kocken rusande och jagar iväg vår protagonist längs gågatan, förbli cosplayers, VR-visir och spelmontrar.

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Kommentera

Din epostadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com