Nu, mer än tio år senare är jag helt fast i serien och sitter nu med över 700(!) avsnitt i bagaget. Jag har skrattat hejdlöst, suttit på nålar, t.o.m. gråtit en skvätt emellanåt. Du får ta del av hela känsloregistret när du upplever detta säregna piratäventyr och med så många avsnitt hinner onekligen mycket hända och karaktärerna växer otroligt mycket.
”Sengoku the Buddha” – flottadmiral och en av de som jagade Gol D. Roger.
Nu är det dags för nästa spelupplaga i One Piece-serien, men denna gång är det inte den Dynasty Warriors-inspirerade brawlerserien som gäller, utan ett storybaserat fightingspel. Istället för att försöka sammanfatta allt som hänt i serien har de valt att fokusera på de senare delarna. Spelet börjar där mangan var 2010 (Enies Lobby) och fortsätter fram till slutet av 2015 (Dressrosa).
En introduktion i pirateran
Världens fyra hav är indelade i Österblå, Västerblå, Norrblå och Söderblå. Dessa hav är avskiljda från varandra av de små landmassor som finns, men de rinner samman på ett ställe – vid Avigberget. Därifrån kan man segla in i storleden, men det kommer inte utan sina risker. De flesta överlever inte ens infarten och de som klarar sig har ett hav av nyckfullt väder, enorma monster och fruktansvärda pirater att vänta sig, för att inte tala om eliten från världsregeringen. Gol D. Roger, en av de främsta piraterna som någonsin levt, överlevde storleden. Han seglade till slutet och på den sista ön, Raftel, lämnade han alla sina skatter. Detta blev starten på den stora pirateran, där alla möjliga pirater har dykt upp, i jakt på den legendomspunna skatten.
Historien fram till nu…
Tre generaler du inte jävlas med – den blixtrande Kizaru, lavadrypande Akainu och den iskalla Aokiji
Monkey D. Luffy är huvudpersonen i denna saga och han har de gett sig in i storleden, på jakt efter skatten.One Piece och att bli Piraternas Kung, en titel tidigare hållen av den nu avrättade Gol D. Roger. Luffy har en bror som heter Portgas D. Ace. Ace är en av de närmaste männentill Edward Newgate, även känd som Kapten Vitskägg, en av de mäktigaste piraterna i storleden och de fyra haven. Efter att ha tillfångatagits av Marshall D. Teach – Kapten Svartskägg – står han nu inför rätta hos världsregeringen i ett av deras högfästen, Enies Lobby. Luffy har jagat honom för att kunna frita honom, men efter att ha missat honom med en hårsmån har han äntligen hittat honom, knäböjd och redo för avrättning.
När spelet börjar har Vitskägg och hans pirater, tillsammans med Luffys stråhattsklan och de förrymda fångarna från Impel Down, lyckats ta sig in i Enies Lobby och försöker nu frita Ace till varje pris. När spelet väl kommer igång får du dels snygga filmsekvenser som berättar storyn (på japanska, men med undertexter) och introducerar din kommande fight. Efter introduktionen börjar matchen och det är dags att dänga vettet ur de olika generalerna från marinen som står i din väg, den ena starkare än den andra. Mellan varje match får du en filmsekvens som berättar storyn vidare med en väldigt snygg grafik som definitivt tar tillvara på den estetik serien har.
Erfarenhetspiängen fungerar som ett tveeggat svärd, där grinding hör till det mindre positiva, även om det finns en stor variation på att skaffa sagda erfarenhetspoäng.
Rollspelselement som är mer än välkomna
När jag väl började spela det kändes det som att det var ovanligt svårt för att vara de första minuterna av spelet. En utmaning har jag inga problem med, men det kändes som att det var överdrivet utmanande till en början, inte den inlärnings- och svårighetskurva som spel annars brukar ha. Efter att ha kämpat mig igenom första matchen märkte jag att jag fick erfarenhetspoäng. En liten bonus till karaktären jag spelat med, men även en viss summa som går via min spelprofil, till alla spelbara karaktärer som finns i spelet. Jag fick även en hög pengar som jag senare kan använda för att låsa upp karaktärer och diverse saker med.
Bland de karaktärer du kan låsa upp finns det dels spelbara karaktärer, men även supportkaraktärer som ger olika bonusar under matcherna. En del av dem låter dig göra mer skada eller tål mer, andra ger bonusar när du har Burning Gauge fulladdad, hälsan på en viss procent. En del karaktärer kan t.o.m. hela dig och det gäller att välja omsorgsfullt inför matcherna. Strategi är ett avgörande element och för att nå bästa resultat är det till stor fördel att bekanta sig med de olika supportklasserna som kan läggas till.
Det finns en uppsjö av karaktärer som kan hjälpa dig under matcherna. Planera noggrant och vinsten är inom räckhåll.
Efter några matcher och två, tre levlar senare märker jag att utmaningen har balanserats ut en smula. Innan vissa av de tidigare matcherna får jag instruktioner på hur olika tekniker och kombos går till och jag får prova på dem under matchen. Du kan vinna matchen utan att utföra de olika teknikerna, men då livsmätaren är otroligt lång har du gott om tid att experimentera och prova på olika saker.
Under vissa matcher får du spela med två eller tre personer och du kan då utföra ”chains” och ”unity assists”. Detta är kedjeattacker där du, efter att du pucklat på din motståndare (eller blivit påpucklad) med några kombos, kan byta till någon av dina andra karaktärer som hoppar in och drämmer till denne. Detta är ett bra sätt att hålla livsmätaren under kontroll och göra fighten ännu mer strategisk. När jag hoppar runt och slåss med Luffy och Ace känns det oförskämt bra, mycket för att jag känner de här karaktärerna sedan hundratals avsnitt av animen, samt de pocketböcker som släpptes i Sverige ett tag.
Kampanj, en mot en eller världsomsegling
Erövra världen med pirater, mariner eller revolutionärer och slåss mot andra spelare.
Självklart erbjuder One Piece: Burning Blood mer än bara ett kampanjläge. Du kan såklart boxa på dina kompisar också i det mer klassiska – och mer populära – versusläget. Ju mer pengar du har, desto mer kan du låsa upp. Däribland olika piratflaggor. Dessa kan du använda för att ge din klan på tre fighters en piratflagg. Du kan även välja tre supportkaraktärer att använda dig av under matchen. Du kan under matchens gång byta till någon av dina andra två karaktärer och med tanke på hur många olika fightingstilar det finns mellan alla fighters bidrar det till ganska intressanta matcher.
Pirate Flag Battle är ett annat spelläge som låter dig slåss mot andra spelare online. Där väljer du en styrka att slåss med och det kan vara Marinen, Revolutionära Armén, Stråhattarna, Vitskäggpiraterna eller något annat gäng. Du får välja dina egna karaktärer, men namnet på styrkorna är de som redan finns i serien. När du väl valt en styrka är det den du kommer spela med till säsongen är slut, så välj med omsorg. När du väl startar får du navigera dig på en stor karta, med en massa bekanta öar från serien, där du kan hoppa in i strider mot andra spelare. Efter varje match får du pengar, samt erfarenhetspoäng som låter dig bli starkare inför nästa strid.
Igenkänningsfaktorn är ett välbehövligt plus
För dem som läst eller sett serien kommer känna igen allt och det är en fröjd för ögat att få ta del av äventyren igen, i ett nytt format.
Jag spelade en del Dragonball Z Budokai till Playstation 2 förut. Spelet i sig var inte superbra, men eftersom jag kände igen alla karaktärer och deras attacker bidrog det avsevärt till underhållningen. One Piece: Burning Blood är avsevärt bättre än de tidiga Budokaispelen med Goku, Piccolo och Vegeta, men det är fortfarande bara ett helt okej fightingspel. Att det är bekanta karaktärer gör det dock så otroligt mycket roligare och förlåter mycket av de brister som kan upplevas i spelet. Hade det här varit en helt egen IP skulle det nog inte få samma fokus, vilket vore förståeligt, med tanke på vart nivån ligger i fightingspelsgenren.
Eftersom det är ett fightingspel är kontrollen otroligt viktig, då den här genren är helt och hållet skillbaserade. Det jag reagerade mest på var hur hackig fightingen kändes. Efter ett par matcher kändes det bättre, men det känns fortfarande onaturligt och utan det där särskilda flytet. Tiondelarna kan avgöra i dylika spel, så jag tycker det är viktigt att vara extrapetig med kontrollen i det här fallet. Att blockera attacker har jag problem med, då det ibland känns som att den inte fungerar alls och att det är vissa krav som måste uppfyllas för att den ska fungera. Det är förmodligen bara jag som inte begriper, men om en kan sitta som en frågetecken efter en hel hög matcher och fortfarande inte förstå hur den fungerar känns det som att spelet har missat något. Det är lättare att bara hamra på och fullkomligt skita i blocken, i sann ”anfall är bästa försvar”-anda. Med det sagt är det fortfarande ett väldigt roligt spel.
Om du är en inbiten fightingentusiast tycker jag att du ska ge dig på de mer rutinerade spelen i genren. Är du ett fan av One Piece också kan jag rekommendera det här. Det är ett roligt spel, men långt ifrån så väldesignat som det borde ha varit. Att se alla karaktärer från sin favoritserie bidrar otroligt mycket till spelglädjen, men nu handlar det om spelet först och främst. Inte seren. Och i det avseendet är det bara ett väldigt okej spel.
