Den första utgåvan av spelet togs emot med öppna armar, och har efter detta släppts i olika uppdaterade versioner. Titeln vann till och med priset för årets spel vid release. Under 2014 försökte teamet än en gång återuppliva titeln genom en Kickstarterkampanj som tyvärr inte lyckades få in tillräckligt med pengar och därmed blev inte projektet startat. Men idag står vi här med en helt ny version som fick namnet Outcast: Second Contact. Den stora frågan är hur det har åldrats och om dess nya utseende hjälper.
HANDLING
Vi får åter igen spela som den lätt sarkastiske Cutter Slade som får åka på ett uppdrag till en parallell värld. På den andra planeten så har en sond USA skickat blivit upptäckt och förstörd, något som kan leda till förödande konsekvenser. Cutter tillsammans med tre stycken forskare måste ta sig till planeten för att hämta hem sonden och stänga det svarta hålet som uppstått mellan världarna.
Hela introt ser ut som en målning.
Öppningsscenen ser ut att vara hämtad från en konstutställning och förtjänar en hedersomnämning. Trots att läpparna inte rör sig på karaktärerna i denna sekvens så är det verkligen en fröjd för ögat.
Väl på plats lyckas Cutter bli separerad från resten av teamet, inte bara genom plats utan även tid och rum. Vår protagonist har hamnat i en parallell värld. De andra varelserna börjar hylla Cutter som deras Messias och han har nu sin egen planet och deras att rädda. Befolkningen på Adelpha kallade Talan levde tidigare i harmoni, men styrs nu av rebeller. Deras värld påminner mycket om tidigare Egypten kombinerat med medeltida Europa. Trots detta så besitter befolkningen otroligt avancerad teknologi.
VÄRLDEN
Det finns enormt mycket att utforska i Outcast. Kartan är stor och lättillgänglig med massor att göra. Man ser verkligen på vilket sätt dagens action adventure tagit inspiration från detta. Du kan välja att spela i tredjepersons- eller förstapersonläge. Och likt ett visst spel som vann årets spel i år, så kan man i princip ta sig överallt i världen. Hoppa, klättra, springa, smyga, valet är ditt.
Finns otroligt mycket att göra i denna stora värld.
Kartan står till ditt förfogande från första stund och med hjälp av portaler kallade Daokas är det lätt att ta sig över stora delar på kort tid. En bit in i spelet så får man även en Twon-Ha att rida runt på för att snabbare färdas mellan platser utan att missa saker på vägen. 90-talet skiner igenom i nästan alla designaspekter, allt från Cutters visir till de utomjordiska varelserna. Dessa varelser har en större inverkan på spelet än vad man först kan tro. Beroende på hur du behandlar dem så är de mer eller mindre vänligt inställda mot dig. Något som påverkar hur lätt det blir för dig att hitta sonden och andra föremål i spelet.
ETT TAPPERT FÖRSÖK
Jag vill verkligen gilla Outcast: Second Contact, det vill jag verkligen. Men den otroligt dåliga lip syncen och det mediokra röstskådespeleriet gör det otroligt svårt att göra det. Karaktärens styrning flyter inte på helt felfritt heller. Jag var visserligen underhållen under tiden jag spenderade med spelet, men längtan att starta upp det för en ny session fanns inte där. Som ett kärleksbrev till fansen så är det fantastiskt. Som ny spelare så ser man inte charmen i det som en gång var, utan sitter med något som känns som det kommer från den tidigare generationens maskiner.
När allt kommer omkring känner jag dock att detta inte är mer än nostalgitripp. Hade spelet släppts utan sitt original så tror jag inte att det hade klarat sig lika bra. Den står sig absolut, men inte på sina egna ben utan får stöd av det som tidigare varit.
