Pokkén Tournament DX Recension

Switch

Det färgglada hybridspelet som fighting-fansen inte visste att de behövde i sina liv

Allt började med en läckt bild av två Pokémon som såg ut att slåss mot varandra i full 3D och att döma av interfacet verkade det inte vara i det turbaserade systemet vi vant oss vid. Spekulationerna var många, men fler och fler samlades bakom idén att det faktiskt var ett fighting-spel utvecklat av människorna bakom Tekkén-serien. I all ärlighet verkade det absurt. Inte för att konceptet var dåligt, utan snarare för att Nintendo sällan låter sina stortitlar tas om hand av utomstående företag. Våren 2016 släpptes dock det fighting-spel till WiiU som så länge hade hintats om. Till allas förvåning visade sig alla ryktena ha stämt. Vi hade faktiskt fått ett fighting-spel under Pokémonlicensen som dessutom var utvecklat av arkadlegenderna hos Namco Bandai. Spelet mötte höga betyg i nästan alla recensioner. Trots detta föll det av allas radar efter bara några månader. Så vad hände?

Låt oss bidra med en metafor

Pokkén Tournament hade oturen att släppas till WiiU nära slutet av konsolens levnadstid, så det kom aldrig några uppdateringar efter releasen. Nya karaktärer och balansuppdateringar kom visserligen till arkadkabinetterna, men för hemkonsol kom det knappt ens en patch. Nu efter att Switch har släppts så blåstes det dock nytt liv i spelet, med en re-release i formen av Pokkén Tournament DX. Är Nintendos nya konsol en bättre plattform för detta kärleksbarn mellan Pokémon och Tekken?

En inte så gammal bekant

Vid första anblick ser spelet inte särskilt annorlunda ut från sin tidigare version på WiiU. Allt ner till introfilmen ser praktiskt taget identiskt ut. Visserligen såg aldrig Pokkén dåligt ut från första början, men med en ny plattform förväntar man sig lite mer.

Vi förväntade oss inte storvuxna pingviner, men vi tar vad vi får

När man väl börjar gräva runt hittar man dock snabbt lite nya godsaker. Först och främst finns det två nya knappar på menyn: Daily och Wireless battle. Båda dessa är lägen som efterfrågats sedan det första spelet. Daily battles är som namnet antyder en daglig utmaning som ger dig belöningar för att genomföra några strider under speciella krav. Oftast är det förvalda Pokémon mot specifika motståndare. Wireless är en funktion som behövs enligt mig. Switchens nish som “Konsolen du tar med dig till dina kompisar”. Detta låter dig lätt ansluta till andra enheter som finns i närheten utan att först behöva gå via internet som oftast var fallet förut.

Detta kommer göra det avsevärt mycket bekvämare att anordna exempelvis turneringar. Även om du inte känner för att organisera något så stort så är även lokal multiplayer långt mycket bättre tack vare bytet av plattform. Till skillnad från på WiiU så är inte ena spelaren låst till att använda den lilla skärmen och Istället finns det två former av split screen. Den första är en klassiskt delad skärm där båda spelarna ser sitt perspektiv från varsin halva av skärmen. Den andra att båda använder samma perspektiv, bakom den ena spelaren, vilket kan se lite förvirrande ut för den spelaren som kameran inte följer. Det är lite besvärligare, dock överkomligt tack vare det enkla stridssystemet, men det ser avsevärt mycket snyggare ut.

Två faser, tre attacker

Så hur spelas Pokkén? För de som missade förra generationen så kan man enklast sammanfatta det som en hybrid mellan Namco Bandai’s Tekken och Ultimate Ninja Storm-serien. Matcherna har två faser: Field och Duel. I Field så slåss man i tredjepersonvy i en ring med ogenomträngliga väggar runt. Du har utöver hopp även tre sorters attacker: Närstrid, Avstånd och Rushdown. De två första förklarar sig själva, men den tredje innebär att att din karaktär låser in sig på motståndaren och sprintar mot denne. Väl framme kommer den, om den inte avbryts, ge motståndaren en rallarsving kraftig nog att byta fas.

I Duel-fasen flyttar sig kameran och visar matchen från sidan och du förlorar förmågan att röra dig i sidled. Rent effektivt innebär detta att spelet går från en 3D-fighter till ett 2D-dito. I detta läget byts även dina kontroller lite. Hopp och avståndsattackerna sitter kvar, men istället för en Rushdown-knapp så har du istället en knapp för Heavy attacks. De flesta Pokémon föredrar att vara i den ena fasen mer än den andra, så det gäller att försöka hålla sig i rätt och få till ett fasbyte när man hamnat i fel.

Glöm allt du vet om Pokémon-typer. Sånt gäller inte här

Så hur gör man då detta? Det finns två huvudsakliga sätt. Först och främst finns det vissa attacker, exempelvis varje karaktärs vanliga grepp, som helt enkelt är så kraftfulla att de byter fas när de träffar. Det andra är combos, för om du håller motståndaren fast i en lång och frustrerande kombination så ökar chansen att det blir ett fasbyte så fort du når slutet av den. Detta är en naturlig combo-breaker som är tänkt att förhindra de infinity-combos som har en tendens att dyka upp i genren.

Fighting-systemet i sig är dock väldigt mycket enklare att förstå sig på i jämförelse med andra spel. Du har oftast fem olika attacker per knapp; en vanlig och en för varje riktning. Det finns minst två enkla combos som görs genom att man bara trycker på antingen light eller heavy attack flera gånger i rad, så även en nybörjare har bra verktyg att arbeta med.

Alla attacker i spelet fyller dock en position i attack-triangeln, för prioriteringen varierar beroende på vilken sorts attack det är. Detta är ett “Sten, sax, påse”-system där Attacker slår Grepp, Grepp slår Kontringar och Kontringar slår Attacker. Det är extremt lätt att se vilken typ det är frågan om då alla ger din Pokémon en distinkt färg under animationen: Rött för attacker, grönt för grepp och blått för kontringar.

Nya ansikten

De nyheterna som de flesta är nyfikna på är såklart de nya karaktärerna. I arkadhallarna dök det under förra året upp fyra nya karaktärer: Empoleon, Scizor, Darkrai och Croagunk. Dessa patchades dock aldrig in i WiiU-versionen av spelet ens som betald DLC. De fansen som helst spelade hemifrån fick alltså inte dela nöjet. I DX kommer dock samtliga av dessa med samt även Decidueye som är unik för hemkonsolen. Detta uppskattas avsevärt då en av Pokkéns mest märkbara brister var dess begränsade karaktärsgalleri. Utöver detta så kom de även ett nytt par med support-pokémon i formen av Litten och Popplio som slår sig samman med det stora galleriet av allierade som kan kallas in under stridens gång.

Storyn är inte mycket att hänga i granen dock då denna är direkt kopierad från föregående version. Det är en massiv samling med fighting-klyschor att det mer är en runda Mad libs än en story. [Ikonisk karaktär] är korrumperad av [Plot device] och kommer förstöra landet om inte du stoppar denne. Det är också en turnering involverad, men likt klyschorna föreskriver är denna mest utfyllnad mellan de redan tunna story-elementen.

Gissa vem som spelat Mad Libs?

Enspelarläget i sig är dock lite bättre än innan. Rent mekaniskt är det kanske nästan helt likadant. Nu har de dock även lagt i en stor samling utmaningar man kan företa sig. Dessa låser upp extra belöningar – Det är kanske inget spektakulärt, men det är ett välkommet tillägg.

Onlineläget var solitt redan i föregångaren och vid första anblick är det inga nya lägen tillagda. Nu måste man dock notera att denna aspekten inte kunnat testas innan release i brist på motspelare.

Vad som har kunnat testas är dock team battle. Detta kan ställas in i alla custom-lägen och låter varje spelare välja ett lag med tre Pokémon. Man slåss sedan med en och en och den Pokémon som står segrande i varje strid får möta nästa utmanare. Detta fortsätter tills dess att någons team är helt utslaget.

Alla bra saker kommer i tre

In alles

Överlag gör sig Pokkén avsevärt mycket bättre på Switch. Först och främst har du bättre kontrollalternativ än hos WiiU där ena spelaren alltid var låst till den otympliga miniskärmen. Switchens pygmékontroller är ljusår framför den tegelstenen även om de knappast är perfekta. Att spelet nu dessutom blir portabelt är även det en bonus. I all ärlighet är det nog ett av de bästa fightingspelen som finns tillgängligt på den fronten.

Mer av samma alltså, men det betyder å andra sidan mer av något riktigt bra

Pokkén till WiiU borstades kanske under mattan som ett misstag. Till Switch har Pokkén Tournament DX dock kanske en ljusare framtid. Det är en utmärkt titel som nu förhoppningsvis funnit plattformen den sökte efter.

Bra

  • Pokémon and Tekken? I ship it.
  • Solitt fightingsystem
  • Lätt att förstå
  • ...utmanande att bemästra

Mindre bra

  • Samma gamla grafik som förra
  • Magert onlineläge
8

Mycket bra

Öländsk ordvrängare och speldesigner. Tillhör den generation och demografi som växt upp med spel och genom detta haft möjlighet att på nära håll se mediet utvecklas.
Slår mig gärna ner med någon form av onlinespel, vare sig det är ett RPG, FPS, MOBA eller MMO. Kan jag spela med, eller i alla fall interagera med andra personer så trivs jag som bäst.

Kommentera

Din epostadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är markerade med *

Du kan använda dessa HTML taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com