Pro Evolution Soccer 2018 Recension

PC Playstation 3 Playstation 4 Xbox 360 Xbox One

Min kontakt med fotboll har varit sparsmakad. Förutom tidigare inkarnationer av PES så har jag knappt spelat fotboll. Den enda egentliga gången jag gav mig fan på att lära mig sporten så var det i ösregn och min kära scoutvän skulle lära mig. Vi båda var runt tolv och lagom snoriga, vi gav oss ut när det precis hade regnat och ungefär allt var blött. Jag skulle lära mig överstegsfint (eller vad det nu heter) och det hela slutade med att jag ramlade och bröt benet.

Snopet, trist och jag fick en liten avsmak för sporten. I spelväg har fotboll dock alltid lockat lite och att titta på matcher med vänner är såklart kul, även om jag inte är jätteinsatt. Min förhoppning var att PES 2018 skulle ändra på det och jag gav mig in i upplevelsen med noll förväntningar.

Allt sitter i höften

Det första jag märker när jag startar PES 18 är att kontrollen är hyfsat tight. Tidigare när jag testat spel som innefattar någon sorts sportboll så har det alltid känts som att spelarna segar efter och inte riktigt är vakna. Detta är inte lika kännbart i PES 2018 och när jag styr mot mål, passar mina medspelare och lyckas koordinera ett redigt samspel så görs det med finess. Passar sitter som dem ska, skott mot mål är inte lika slumpartade (som de varit i andra spel, enligt min mening) samt att man numer måste ha väderleken i betänkande på riktigt. Det kan inte gå lika illa som för mig när jag testat sporten på riktigt, men det kan gå illa om man inte tänker på regn då spelplanen blir halare och bollen inte åker lika fort fram som den gör när det torrt och sol. Kul detalj som berikar hela upplevelsen!

AI:n hos spelarna har även den förbättrats avsevärt. Nu jämför jag förvisso primärt med spel som kom tidigt till PlayStation 3 och dylik, då det mest var att springa i cirklar runt sina motståndare och sen hamra skottknappen tills fingret blev svettigt. Nu gäller det att lära känna motståndarlaget under de första minuterna av matchen för att senare komma på en strategi. Jag kommer inte vinna några priser i taktiskt tänkande, men det lite hårdare motståndet är rätt kul.

Vid frisparkar gäller det att hålla huvudet kallt och inte stressa iväg bollen. Det slutar sällan bra

Don´t mess with Messi

Rent grafiskt ärPES 18 hyfsat snyggt. Animationer flyter på bra och med tanke på att matcher utspelas med en kamera som är rätt så utzoomad så bryr jag mig egentligen inte om ifall modeller på spelare är av toppklass. Det som är roligt, som med nästan alla sportspel, är att se världsstjärnorna och hur de renderats i spelet. Eftersom att det inte är ett grafiskt elitspel så ser det alltid lite lustigt ut när Messi springer omkring med i princip samma ansiktsuttryck oavsett vad som händer.

Variationsmässigt är det inte heller så mycket att skryta med. Man spelar på gräs och det är väl ungefär det. De olika arenorna känns generiska efter ett tag, vilket kan bero på att jag inte har tittat på så mycket fotboll under mina dagar och därför inte känner någon speciell anknytning till dem. Det kanske en mer inbiten fotbollssupporter gör. Fysiken i spelet är däremot riktigt bra. Både boll och spelare reagerar naturtroget på vad som händer på plan och det gör att i sin tur inlevelsen blir bättre.

Kameramännen gör sitt bästa för att inte fånga spelarna i för nära vinklar. De ser så märkliga ut att jag skrattar ibland

Som med alla sportspel så avnjuts PES 2018 helst med kompisar. Jag har testat onlineläget och det går smidigt att både hitta och starta matcher, något som såklart gör det kul att spendera någon kväll med då och då.

På spelets minussidor ligger nog musiken och kommentatorerna. Det är rätt tråkig musik där det inte känns som det valts med någon känsla, vilket är trist. Nog för att man inte lyssnar sådär jättemycket på den men det brukar bidra med något i menyerna iaf. Kommentatorerna är också redigt tråkiga och om det går skulle jag stänga av dem direkt. Jag har inte utforskat närmare om huruvida det går (helt ärligt så var menyerna rätt dåligt designade även dem) men med tanke på att det ändå går att trycka förbi det värsta så går det att överleva. I värsta fall får du lyssna på musik via något annat sätt medan du spelar.

Slutplädering

PES 2018 kommer nog inte få mig att bli en renrakad sportspelskille men det sticker ändå ut en del. Jag har tillräckligt kul under spelets gång att jag med lätthet skulle samla ihop ett gäng kompisar och spela det under spelkvällar, samtidigt som vi drar omgångar i andra tävlingsinriktade spel. Små finjusteringar här och där skulle kunna få det att vara ett riktigt bra sportspel, dock känns det lite opolerat på sina håll. Vi får hoppas på att nästa års upplaga råder bot på det, tills dess lyssnar jag på podcast under matcherna!

Bra

  • Bra fysik
  • Vädret spelar faktiskt roll!
  • Roligt att dra igång med vänner

Mindre bra

  • Inte supersnyggt
  • Trista kommentatorer
6

Skapligt

Stor spel- och filmentusaist som prompt hävdar att pixel- och spritegrafik är det bästa som hänt världen. Utvecklar småspel, fotar och pysslar med musik alldeles för mycket.
Anser att spel är konst, tar gärna upp diskussionen med folk som anser otherwise. Utöver det en rätt chill, kaffeberoende (maler egna bönor!) gamer som inte backar på utmaningar.
Orerar gärna högt och ljudligt om Hideo Kojimas briljans och Metal Gear-seriens storhet.

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com