Tokyo Mirage Sessions #FE Recension

Profilbild på Daniel Rydelius
Wii U

Den osannolika parningen av Shin Megami Tensei och Fire Emblem har fött ett barn i Melodifestivalens stjärntecken. Till tonerna av ett tonårsdrama sjunger, dansar och fightas Tokyo Mirage Sessions #FE om positionen "bästa japanska rollspelet till Wii U". Trots några tillkortakommanden imponerar denna stjärna, men den faller långt från idolstatus.

För några veckor sedan var jag i Tokyo. Tillsammans med min hustru fick jag för första gången uppleva den japanska kulturen som jag i så många japanska rollspel och anime-serier fått uppfattningen av. Självklart är verklighet och fiktion inte de samma, men japanska spelutvecklare har oftast en slående träffsäkerhet i förmedlingen av sin kultur. Ändå blev jag förvånad över hur väl Tokyo Mirage Sessions #FE återskapat Tokyo och att den faktiskt påminner om den riktiga staden. Allt från kvartersautomaterna som säljer varma och kalla drycker till de oemotståndligt sötsliskiga crêpesköken i Harajuku. Mirage Sessions Tokyo är ett poppigt vykort av den japanska huvudstaden som får mig att längta tillbaka till Akihabaras högljudda gator och snabbmatshaken med soba.

Showtime
I Tokyo Mirage Sessions #FE följer du tonåringarna Itsuki och Tsubasa som dras in i en kamp mot övernaturliga väsen, kallade mirages. Dessa mirages livnär sig på människors estetiska begåvningar och gör dem orkeslösa och deprimerade. Det enda som kan stoppa dem är stjärnor med sådana extrema talanger att deras framföranden blir till magi. Tillsammans med popidoler och kändisprofiler strider sedan Itsuki och Tsubasa med musik och dans för att rädda mänskligheten. Spelets story reser inte direkt några ögonbryn, utan följer en typisk dramaturgi av upp- och nedgångar. Det är däremot i spelets scener som själva underhållningen i berättelsen blommar ut. Karaktärerna är så uttrycksfulla och dramatiska att man efter en stund inte kan värja sig. Allt eftersom spelets handling utvecklas lär man känna karaktärerna och de olika nyanserna i deras personligheter. Det ger dem ett mänskligt djup bakom deras annars ytliga fasader. Till exempel är den spelarstyrda karaktären Itsuki smått social inkompetent och kan inte läsa av de andra karaktärernas inte-så-subtila hintar, samtidigt som han är spot on i sociala interaktioner. Dynamiken inom och mellan karaktärerna gör därför berättelsen intressant trots att handlingen är ganska blasé.

En alltid lika trevlig syn när man öppnar menyn är vännerna som tillsammans softar i blommigt gräs.

En alltid lika trevlig syn när man öppnar menyn är vännerna som tillsammans ligger och softar bland blommor.

Action
Till sin spelmekaniska design påminner Tokyo Mirage Sessions #FE mer om ett Shim Megami Tensei-spel (SMT) än något från Fire Emblem-serien, även om båda är rollspel och delar klassiska element så som stats och levels. Ursprunget från SMT är som allra starkast i spelets stridssystem, där det gäller att hitta och exploatera fiendernas svagheter samtidigt som man undviker att själv bli exploaterad av motståndet. Genom att hitta fiendernas svagheter går det att initiera kombinerade attacker, så kallade sessions, där alla stridande partymedlemmar anfaller tillsammans. Har du en bra uppsättning idoler på ditt lag går det att slinga attacker utan att själv ta någon skada alls. De striderna är de mest tillfredsställande! Ibland händer det dock att fienden fullständigt kör över dig, även om ditt lag statistiskt sätt är mycket starkare än motståndet.

Tack vare den spektakulära visuella presentationen blir striderna också en fröjd för ögonen. Arenan är en stor scen omg1dad av en jublande publik, storbildsskärmar och strålkastare. Idolernas magier sker genom autografer och titt som tätt händer det att de framträder till musik och dans i förödande attacker. Taktisk planering och verkställande av sessions belönar dig också med användbara uppgraderingsmaterial nödvändigt för att producera nya vapen och i förlängningen utveckla idolerna med nya egenskaper. Genom att använda olika vapen lär sig karaktärerna olika egenskaper och variationen av vapen gör det möjligt att i viss mån skräddarsy idolernas stridsroller efter egen preferens. Karaktärsutvecklingen hade dock mått bättre av möjligheten att lära om de egenskaper man tidigare kasserat.

Idolernas stridskläder hämtar inspiration från karaktärerna i Fire Emblem-serien, även om det inte alltid är lätt att se.

Idolernas stridskläder hämtar inspiration från karaktärerna i Fire Emblem-serien, även om det inte alltid är lätt att se likheterna.

Dum-geons
I stark kontrast mot det glada och mysiga gatorna i Tokyo är spelets dungeons, också kallade idolaspheres där spelets mystiska antagonister härstammar från, trånga och påfrestande. Dessa psykedeliska tolkningar av Tokyo är spännande i teorin, men bara irriterande i praktiken. Trots kluriga pussel blev bandesignen ett vasst gruskorn som konstant skavde i skon. Banornas layout var förvirrande utan tydliga riktmärken att navigera efter och många gånger visste jag inte i vilket håll jag var på väg åt efter att jag vunnit en plötslig strid. Kartan på gamepaden hjälpte inte heller då den inte var särskilt överskådlig eller hade några punkter att gå efter. Det hela blev bara ännu dummare när jag gång på gång i repetitiva sidouppdrag skickades tillbaka till de dungeons jag redan klarat av för att hitta särskilda föremål eller döda specifika fiender. Uppdragsinformationen visade aldrig till vilken våning jag skulle till eller var föremålet fanns, vilket resulterade i frustrerande rundturer där jag åter igen gick vilse.

Mitt råd till er är att skippa alla sidouppdrag som inte är kopplade till huvudkaraktärerna. Belöningarna är skrattretande och erfarenhetspoängen nästan obefintliga. Tiden är bättre investerad i att shoppa i Shibuya.

Ett underhållande gig
Det är uppenbart att Tokyo Mirage Sessions #FE hämtat stor inspiration från den japanska idolkulturen. Under de inledande timmarna besökte jag en talangshow, snackade med fans som dyrkade artister och samlade på promotionmaterial. Om jag inte var intresserad av japansk pop innan så har jag i efterhand utvecklat en nyfikenhet till fenomenet. Med det specifika temat har utvecklarna tydligt riktat sig till ett urval av konsumenter som uppskattar japansk kultur, även om det finns goda anledningar att gilla Mirage Sessions om man är ett fan av Shin Megami Tensei-serien. Karaktärsinteraktionerna underhåller med drama och humor på ett överdrivet charmigt sätt, samtidigt som de iögonfallande striderna utmanar strategiskt och taktiskt. Dessvärre lider spelet av dålig bandesign och tråkiga sidouppdrag som tar död på glädjen mellan varven.

Tokyo Mirage Sessions #FE som rollspel kan liknas med underhållningsindustrin den hämtar inspiration från: spektakulär, underhållande, ytlig och flyktig.

För dem som varit i Tokyo, eller planerar att en dag åka dit, kan Tokyo Mirage Sessions #FE vara ett interaktivt supplement. Jag vet att jag kommer att fortsätta spendera tid i Mirage Sessions bara för att jämföra dess Tokyo med mina egna minnen från staden och drömma mig bort en liten stund, till tonerna av japansk pop.

Det ikoniska tornet Shibuya 109 som pryder områdets hjärta återfinns i spelet som ett lika ikoniskt landmärke, fast med siffran 106.

Läs mer om vår betygsskala >>

Bra

  • Musiken!
  • Utmanande
  • Tokyo
  • Ingen engelsk dubbning

Mindre bra

  • Dussinuppdragen
  • Förvirrande dungeons
  • Ingen automatisk sparfunktion
7.5

Gillar

Profilbild på Daniel Rydelius
Jag är en gamer av den gamla skolan och uppskattar både spel som utmanar mitt tålamod och spel som jag kan fly in i. Mina bästa minnen kommer från Super Mario Bros. 3, Mega Man, The Legend of Zelda och Final Fantasy. Nu finner jag mina kickar i Destiny, Bloodborne och Shovel Knight och gömmer mig i Bethesda och BioWares världar.

Glömt lösenord

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com

Pin It on Pinterest

Share This