De flesta av våra läsare är nog lite för unga för att ha växt upp med källmaterialet som 70s-style Robot Anime Geppy-X driver med. Däremot är nog de allra flesta bekanta med någon form av klyscha från en robotanime. Det är en genre som som haft sin gång över minst två generationer, i princip sedan teveapparaternas barndom och verk som Mazinger, Getter Robo och – så klart – Gundam. Med dessa som sitt främsta tankegods är det åtminstone lätt att anpassa sina förväntningar på dagens titel.
Dubbelt tidstypisk presentation
Det är intressant hur 70s-style Robot Anime: Geppy-X är så tidstypiskt för såväl 70-som 90-talen. Det förstnämnda syns mestadels i själva mellansekvenserna, som är fullt animerade och lika klyschigt frekvent återkommande som de flesta titelspår och transformationssekvenser. Visst är stilen en pastisch – riktig 70-talsanime har inte fullt så här detaljerade och välanimerade illustrationer – men det säljer looken tillsammans med klassiskt robotanimeförankrad musik, med ledsång av namn som Hironobu Kageyama, Akira Kushida och Isao Sasaki (som för övrigt ofta får dubba Sylvester Stallone till japanska).
Men 70s-style Robot Anime: Geppy-X förankras även i 90-talet, med sina förrenderade mellansekvenser i den mest tidstypiska datoranimation ni kan tänka er. Denna präglar dessutom grafiken under själva gameplayen. Och det är väl egentligen där våra problem tar vid.
Precision och oklara hitboxar
Förrenderade sprites har alltid haft problem med ”läsbarhet”, det vill säga att spelaren förstår var deras delar börjar och slutar – i essens hur stora deras hitboxar är. Nu erkänner förvisso manualen att Geppy-X har en minimal hitbox (och dessutom är odödlig under transformation), men det förhindrar inte att den känns helt enorm. Faktum med att samtliga sprites känns lite för stora för sitt eget bästa. Det får själva spelet att kännas klaustrofobiskt. Som något en glad amatör slagit ihop i valfri Game Maker-modul.
Själva gameplay är en rätt sedvanlig horisontellt skrollande skjutare. Du har ett antal vapen för varje karaktär och fritt byte mellan sagda karaktärer. Dessa tre byts dessutom ut i takt med att berättelsen fortgår och du låser upp andra vägar (ledtråd: läs achievement-listan för några av dem). Din enorma robot tål i varje fall rätt rejält med spö på svårighetsgraderna Lätt och Medium- Och väl är väl det, med tanke på att ett förlorat liv också är förlorad vapenkraft. Det är en rätt trist lösning för avsaknad av god spelkänsla.
Kvaliteten är alltså inget som kommer att finnas i historieskrivningen, vare sig i positiv eller negativ bemärkelse. 70s-style Robot Anime: Geppy-X är helt enkelt en medelmåtta. En medelmåtta och ett intressant tidsdokument. För mellan de haglande klyschorna och den aviga humorn finns här ändå något vackert i att man anlitat en hel studio att göra så här mycket animationsarbete för ett enda stort kulturellt skämt.
Eftersom spelet ter sig som en anime på cirka nio episoder, har den alltså för varje episod en introvideo, en eftertextvideo, diverse mellananimationer (som både kan vara in-game, 3D-animerat eller traditionell animemellansekvens) och generöst med röstskådespel till dem alla. Bland annat hör vi Akira Kamiya (Fist of the North Star, City Hunter) och birollsexperten Hayami Show (Trigun, Bleach). Fler sekvenser finns att låsa upp för den som experimenterar med transformationerna och därmed hamnar på andra storybanor. Solklart omspelnignsvärde om man gillar grundformeln.
QoL-rapport
Ingen återutgåva kommer undan en QoL-rapport, och det gäller även för 70s-style Robot Anime: Geppy-X. Som förvånansvärt nog är rätt sparsmakad med dem. För att hjälpa klantskallar färdighetsbegränsade som en själv finns här snabbsparfiler och en spolfunktion. Den sistnämnda är av den sort som tar en ”gameplay-dump” var femte sekund eller så, hellre än bara låter dig spola mer ”rent” så som Turrican-samlingarna. Nåja.
Krattfilter och kurvatur för att efterlikna tjockteve? Japp! Ser det bra ut? Inte särskilt, men bättre än standardinställningarna åtminstone. Bredbilden tas upp en an bakgrund du kan ändra eller stänga av, annars spelas hela 70s-style Robot Anime: Geppy-X i 4:3-format – som Gud avsåg.
Svårighetsgrader finns där de sedvanliga tre av, under det ett bestiarium samt tidigare nämnda manual och redigerbara kontroller. Det är en helt adekvat uppsättning inställningar, men som gärna hade kunnat få vara lite mer polerat. Precis som hela paketet, egentligen.
70s-style Robot Anime: Geppy-X var aldrig någon kommersiell succé, och det kommer inte detta omsläpp att ändra på. Tyvärr. Det är ett rakt genom mediokert-men-kompetent skjutarspel med en enorm kärlek bakom sig och en ytterst begränsad målgrupp och dragningskraft för folk utanför den. Och för den prislapp spelet nu åberopar vid release, över 400 kronor, är det svårt att rekommendera. Har du de pengarna och en förkärlek för gammal hederlig robotanime kommer du dock att stornjuta. Det är jag säker på.
70s-style Robot Anime: Geppy-X släpptes den 16 juli på PC (via Steam), PlayStation 4–5, Xbox Series X|S samt Nintendo Switch. Prislappen är strax norr om 400 kronor. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
