🕰️ Charmig Nintendo-pryl med väckarklockekomplex
Nintendo har en förmåga att ta något vardagligt och göra det till ett samlarobjekt. Med Alarmo har de lyckats skapa en väckarklocka som ser ut som ett Amiibo med uppdraget att väcka dig – men frågan är: kan den det?
Jag har testat Alarmo i några veckor och det korta svaret är: ja, den väcker – men inte nödvändigtvis mig.
🎨 Design: Samlarvänligt ögongodis
Låt oss börja med det bästa. Alarmo är förbaskat charmig. Den väcker ha-begäret nästan direkt ur kartongen. Den stora knappen, de klassiska Mario-ljuden, och den överlag Nintendoiga designen gör den till en prydnad lika mycket som en pryl. I mitt fall kommer den främst få stå i spelrummet som ett glatt inslag i inredningen – för som väckarklocka funkar den inte i min livssituation.
🛌 Funktionalitet: För dig som sover själv – utan hund
Alarmo har ett tydligt fokus: väckning. Den använder en rörelsesensor som kräver att du rör dig (gärna lämnar sängen) för att stänga av alarmet. Det låter smart – tills man inser att produkten uttryckligen inte fungerar som den ska om du sover tillsammans med någon annan eller med ett husdjur i sängen. Nintendo skriver det själva i dokumentationen.
Med andra ord: den här produkten är anpassad för barn och tonåringar i egna rum. Inte för vuxna som delar säng, sover med katten, eller som råkar välta täcket lite åt fel håll. Då kan Alarmo missa dig – eller ännu värre: vakna av din partners rörelse och stängas av för tidigt.
🔋 Potential: Som en GBA micro utan spel
Det mest frustrerande med Alarmo är hur mycket potential som går oanvänd. Den har inbyggd skärm, högtalare, wifi, mikrofon och rörelsesensor – men ändå används den bara till att spela några få ljudklipp och visa en pixelanimerad Mario. Den kunde lätt ha dubblerat som:
- Trådlös högtalare
- Digitalradio
- Ljusterapilampa för vintermorgnar
- Sleep tracker kopplad till en app eller smartwatch
Men inget av det finns. Inte ens en mobilapp. Den står där helt själv, i sin plastiga prakt, och gör en sak – och det gör den sisådär.
⚙️ Teknik & mjukvaruuppdatering – inte bara plast och pip
Alarmo drivs via USB‑C (7,5 W+) och har ett inbyggt 2,8″ LCD‑display (320 × 240 px), 4 GB lagring, högtalare, Wi‑Fi 2,4 GHz och en 24 GHz mm‑vågs rörelsesensor. Det finns ett batteri (CR2032) som räddar klockinställningen vid strömavbrott.
Den stora ratten (med “confirm”-knapp) och några få fysiska knappar utgör hela gränssnittet – ingen app, ingen touch, bara kallt, skarpt Nintendo-hantverk.
Med version 3.0.0, släppt i mars 2025, förbättrades funktionaliteten markant:
- Möjlighet att ställa in alarm (på/av, tid, läge) per veckodag.
- Sleepy sounds (nattmusik) kan nu spelas från 1 till 60 minuter i ett minuts-intervall.
- Förhandsgranskning av alla ljudscener direkt i urvalsläget.
- Skärmens ljusstyrka kan sänkas ytterligare, och MAC‑adress kan visas offline.
- Stabilitetsförbättringar och korrigering vid automatisk uppspelning av nattljud
Det betyder att den grundläggande hårdvaran nu används fullt – men fortfarande utan koppling till mobil, smartwatch eller någon form av digitalt ekosystem. Uppdateringen är ett välkommet tillskott för variation och kontroll, men lämnar ändå stora luckor i användarupplevelsen.
💰 Priset: Barnvänlig funktion – vuxenvänlig prislapp?
Alarmo kostar cirka 1 500 kronor. Det är mycket pengar för ett barn. Och det är en märklig mismatch, eftersom funktionen riktar sig mot yngre användare (som sover själva) – men det är sannolikt 30-plussare som faktiskt har råd att köpa den.
Men just den målgruppen … ja, de delar ofta säng, har en partner, kanske en hund, och behöver mer funktion än ett (1) alarm och några pip.