Bye Sweet Carole ger mig rysningar av så många olika slag. Att de flesta är av välbehag syns antagligen redan i betyget, men de kräver ändå viss avhandling för att bli helt rimliga.
Den italienska studion Little Sewing Machine har i samarbete med Maximum Entertainment haft Bye Sweet Carole i görningen åtminstone sedan 2023. Redan då såg spelet helt fantastiskt ut, med sina solklart Disney-inspirerade mellansekvenser. Så här två år senare konstaterar jag att våra upphovspersoner har lyckats leverera en av årets absolut häftigaste spelupplevelser hittills.
I Klocklandet
Bye Sweet Carole beskrivs bäst som en blandning av Skönheten och odjuret samt Alice i Underlandet. Det gäller det visuella såväl som det berättande, där dröm och verklighet möts och gränserna mellan de två suddas ut.
Vi befinner oss under tidigt 1900-tal, med industriella revolutionen och kvinnornas frihetsrörelse som kuliss. Du spelar som Lana, en föräldralös ung kvinna på barnhemmet Bunny Hill. Lana är lite av den designerade hackkycklingen, men har en nära vän: Carole. Carole har dock försvunnit under mystiska omständigheter, så när Lana hittar ett brev från henne adresserat till en Marcel tar en jakt vid. Det uppdagas snart att allt inte står rätt till på Bunny Hill. Hemmet verkar nästan hemsökt av något som definitivt vill Carole illa, samtidigt som en oinbjuden pojke snokar ikring. Och inget är vad det tycks vara …
Pussel i görningen
Kontrollen av Lana är något styltig, vilket är rätt typiskt för ett spel som ska gå i lite långsammare takt. Det dröjer dock inte länge förrän Lana kan transformera sig till en kanin, vilket välkommet nog gör förflyttningen något snabbare. Spelaren ska i båda formerna utföra olika pussel för att ta handlingen vidare, varav de flesta är självförklarande nog. Jag kan tänka mig att veteraner inom äventyrsspel (framför allt av peka-klicka-varianten) finner dessa något enkla, men som otålig spelare är jag rätt glad att bara behöva känna mig lite halvdum. Den enda riktiga kritiken mot pusslen är att det blir en hel del rännande fram och tillbaka. Och möjligen att enstaka av dem kan lida av buggar (jag stötte på en; andra har stött på flera).
Många överraskningar
Något som jag bara delvis förväntade mig är att Bye Sweet Carole är lite av ett skräckspel. Något som jag inte helt förväntade mig var hur mästerligt det etablerar sitt obehag, en blandning av kroppsskräck, musik och känslan av att inte kunna skilja på dröm och verklighet. Släppet i oktober är helt i linje med en allahelgonavibb; det spelas bäst i mörker med hörlurar på.
Såväl story som musik hänför mig som spelare så totalt att jag utan vidare förlåter de spelmekaniska tillkortakommandena. Bye Sweet Carole är skrivet med en vass penna, animerat med en fantastisk fingertoppskänsla, röstsatt med passionerad precision och tonsatt med en elegant briljans som alla närmar sig Disney-kvalitet. Närmar sig, men når inte riktigt hela vägen. Fokuserar man blicken så märks det att skavankerna (lite stel kontroll, några buggar, enstaka ”hickningar” i animationen samt lite väl upprepande skräckelement) blottlägger sömmarna som håller ihop allt det vackra. Jag vill dock ändå påstå att Bye Sweet Carole kan jämföras med både Disney och Ghibli – och det med framgång. Jag förväntade mig något speciellt, och är lång ifrån besviken!
Berättelsen tar upp många olika teman på rätt taktfulla sätt som jag inte vill avslöja mer om här. Vissa av dem röner helt klart mer framgång än andra, men de bidrar med ett djup i narrativet som blir till ännu en överraskning. Jag önskar på sätt och vis att Bye Sweet Carole kunde bli film i stället. För ska man klaga på någonting här, är det ju som sagt gameplay som drar ned betyget något.
Slutord
Bye Sweet Carole består av tio kapitel, lagom munsbitar som med fördel kan avnjutas ett och ett under flera dagar. Det är så jag själv spelade spelet, och klockade in på strax under 8 timmar. Här finns ovanpå det ett par roliga cheevos för den som känner sig manad att spela om, varav ett par nog ändå kan bidra med lite tuggmotstånd. Själv tog jag 22 av 34 stycken på första genomspelningen och planerar redan ett återtåg, om än längre in i framtiden.
Avslutningsvis en annan rekommendation inom samma genre: det danskutvecklade Forgotton Anne. En genresyster i precis samma höga kaliber.
Bye Sweet Carole släpptes den 9 oktober på PC (via Steam, vilken också är den recenserade versionen), Nintendo Switch, PlayStation 5 samt Xbox Series X|S. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
