Jag fullkomligt älskar när en alldeles ny upplevelse drar igång gamla minnen så som Future Knight gör. Jag må vara snäppet för ung för att själv ha ägt en Game & Watch (eller Tiger-varianter för den delen), men jag minns de extremt rudimentära kristalldisplayerna med nostalgi. Ni vet, de som bara kunde göra väldigt specifika områden svarta. På den tiden snackade man inte precis om ghosting när konturerna av varenda ”animation” syntes mest hela tiden. Men nu skyndar jag framåt lite väl.
Svunna tider är vunna tider
Utvecklarna bakom Future Knight heter Studio Koba. De borde låta bekanta om du gillar retrospel. Det är nämligen studion bakom det charmiga Narita Boy och påföljande Haneda Girl. Studion sysslar självutnämnt med unika spelupplevelser man inte riktigt kan uppleva någon annanstans. Och de levererar baske mig på det löftet.
Future Knight bygger på att ta något gammalt och stoppa det i något slags magisk mixer. Kort uttryckt är det ett springa-skjuta-spel i 2D med den visuella identiteten hos en Game & Watch. Självklart flyter spelet på betydligt mer responsivt och modernt än så; det är verkligen där alla jämförelser upphör.
Jag ber att få återkomma till gameplay, för här går ljudet före. Future Knight har en kaotisk ljudmatta som kommer sig inte minst av att musiken är så full av röstsamplingar. Således har vi en introlåt som sjunger ”tu-tu-tutoriale” och mänskliga saxofoner, basar, med mera. Det är Salvador Fornieles Rodero, även känd som Salvinsky, som står för dessa toner (även hen en del av Narita Boy-teamet). Det är något fantastiskt minnesvärt, på samma sätt som Project Rub och Rub Rabbits på Nintendo DS.
Springa-skjuta-evakuera
Berättelsen i Future Knight är rent nonsens vars förståelse försvåras av rätt grov ”översättniska”. Snabbis: Det verkar det handla om en gammal dam som från sitt ålderdomshem lyckas få förmågan att hjärntvätta mänskligheten (och de säger att äldrevården är bristfällig!). Som Future Knight åker du tillbaks i tiden till innan hon får förmågan för att mota Olle i grind. Men du har bara åtta timmar på dig (läs: åtta stadier med tre banor i varje!).
Banorna är raka med få avstickare och motsvarar ens förväntningar av en japansk stad: shoppingdistrikt, skolor, skyskrapor och lite däremellan. I stället har man vridit upp dingding-faktorn i fiendedesignen. Gigantiska bebishuvuden, vandrande bajskorvar och Cthulhu-eska blottare. Det påminner om när matjätten Nissin släppte UFO Kamen Yakisoban på Super Famicom, fast lite ”tuffare”.
Future Knight själv är något slags sammanslagning av en död/halvdöd skådis och en tumör. Jag är inte helt säker, för någonstans här slutade jag läsa annat än väldigt ytligt och tittade i stället på de finurliga bilderna. Det påminner inte så lite om Krang från Turtles. Uppdelningen gubbe/tumör låter dig dela på dina spelkaraktärer nästan precis när du vill för att uträtta olika saker. Tumören skjuter snabbt som attan och kan krossa vissa block, men dör av precis allt fientligt som rör vid honom. Han har dessutom extremt begränsat med energi att utföra sina manövrar. Future Knight, själva rustningen, tål tre slag innan han automatiskt skjuter ut tumören – som faktiskt inte dör direkt! Kan du överleva tills en ny rustning dimper ned från ovan är du säker och kan fortsätta slåss ett tag till. Mycket användbart för cheevo-jägarna till denna titel.
Unikt, men hur bra?
Som cyniker och fan av gammelmemet ”demotivational posters” gillar jag citatet ”Bara för att du är unik betyder det inte att du är användbar”. Med spel kan man antagligen byta ut det sista ordet mot ”rolig”. Future Knight är dock bestämt roligt, och det på ett sätt som gärna ser dig spela om och springa genom igen för rena nöjets skull. Här finns dessutom, som sagt, achievements som vrider ur en hel del extra nöje. Även om du bara springer genom Future Knight en gång – och det borde du – är det en nästan-urtajt upplevelse som förtjänar en plats i spelens humorpalats.
Future Knight släpptes den 13 augusti på PC (Steam), PlayStation 5, Xbox Series X|S samt Nintendo Switch. Riktpriset är strax norr om 150 kronor. Denna recension är av PC-släppet och möjlig tack vare en recensionskod (tack #keymailer).
