När Nintendo Switch lanserades den 3 mars 2017 var det med ett löfte om att sudda ut gränsen mellan hemkonsol och bärbart spelande. Åtta år senare närmar vi oss slutet på en epok. Med över 141 miljoner sålda enheter världen över – och ett spelbibliotek som definierat en hel generation – kan vi blicka tillbaka på en konsol som inte bara räddade Nintendo efter den kommersiella floppen med Wii U (13,6 miljoner sålda), utan också satte en ny standard för hela branschen.
För egen del har min relation till Nintendo varit ambivalent sedan lanseringen av Wii. Nintendo hade länge varit mitt självklara förstahandsval – det var där generationerna byttes för mig. PlayStation och Xbox var något jag skaffade långt senare, när priserna dalat på andrahandsmarknaden och man kunde fynda för en rimlig peng. Men med Wii… tja, sommaren 2011 köpte jag både Xbox 360 och PS3 innan jag till slut plockade upp Nintendos underdimensionerade gimmickmaskin. Det säger väl något.
Men när Switch kom, då förändrades något. Den lanserades tillsammans med ett nytt Zelda, och för första gången på länge var min ekonomiska situation sådan att jag – efter sju riktiga hundår – faktiskt kunde unna mig en lyxprodukt. Så, drygt tre månader efter premiären, slog jag till: ett Switch och Breath of the Wild.
Och sen? Den blev stående. Nästan orörd det första året. Samtidigt seglade PlayStation vidare från klarhet till klarhet, med sin Pro-modell och ett PSVR som fortfarande kändes som framtiden.
🕹️ 1. En hybrid som förändrade spelvärlden
”Portabel. Små spärrar på baksidan av kontrollerna gör att det är lätt att ta loss dem och samtidigt svårt att råka lossa på dem.”
– Varvat.se, Nintendo Switch RecensionVarvat+2Varvat+2Varvat+2
Nintendo slog an en ny ton med Switch – och världen lyssnade. Möjligheten att sömlöst växla mellan dockad TV-spelning och handhållet läge visade sig vara mer än en gimmick. Det var ett genidrag. Och kanske är det just den flexibiliteten som gjorde att Switch, likt ett mustigt rödvin, långsamt men självsäkert tog plats även i mitt liv.
För medan mitt Xbox Series X och PlayStation 4 Pro sedan länge förpassats till bokhyllans museumhylla – värdiga men pensionerade – så har Switch fortsatt leverera. Inte minst under fester. Eller när vi besöker släkten i Agnaryd, där mina frus systersöner Axel och Gabriel fullkomligt älskar konsolen. Tack vare sitt portabla format finns det sällan någon anledning att inte packa ner den. Och det är just där, i sin lågmälda självklarhet, som Switch glänser. Den betjänar fortfarande sin ägare väl – medan generationssyskonen blivit kvar i minnets trädgård.
🎮 2. En spelkatalog för historieböckerna
”Med Breath of the Wild tar serien ett djärvt språng ut i osäkerheten av en öppen värld och ger spelarna friheten att bestiga varje berg.”
– Varvat.se, The Legend of Zelda: Breath of the Wild RecensionVarvat
Nintendo Switch lanserades tillsammans med The Legend of Zelda: Breath of the Wild, ett spel som omedelbart satte en ny ribba för vad öppen värld-design kunde vara. Med över 34 miljoner sålda exemplar är det fortfarande en självklar del av nästan varje Switch-ägares bibliotek.
Men spelet var inte okontroversiellt – åtminstone inte för undertecknad. Inför lanseringen hade jag laddat upp genom att återvända till Twilight Princess, Wind Waker HD och Skyward Sword, och i ljuset av de spelen kändes Breath of the Wild både tomt och ovant. Jag hade svårt att ta till mig det. Startsträckan blev lång. Väldigt lång. Egentligen var det inte förrän fem år senare, under 2023, som det verkligen klickade.
Efter att ha blivit förälskad i genren genom Aloys äventyr i Horizon-spelen tog jag mig an Tears of the Kingdom – och plötsligt föll bitarna på plats. Det var som att först då, genom uppföljaren, förstod jag vad Breath of the Wild hade försökt säga hela tiden. Jag tvingades erkänna att jag kanske hade dömt det för hårt.
Som så mycket annat med Switch i mitt liv, var det inte kärlek vid första ögonkastet – utan något som behövde lagras, mogna och till slut vinna mitt hjärta på sina egna villkor.
🏆 Topp 10 bäst säljande Nintendo Switch-spel (globalt)
- Mario Kart 8 Deluxe
68,20 miljoner sålda exemplar
En uppdaterad version av Wii U-spelet som blivit en av de mest populära Mario Kart-titlarna någonsin. - Animal Crossing: New Horizons
47,82 miljoner
Ett socialt simuleringsspel som blev en kulturell fenomen under pandemin. - Super Smash Bros. Ultimate
36,24 miljoner
Den mest omfattande delen i serien, med alla tidigare karaktärer och nya tillskott. - The Legend of Zelda: Breath of the Wild
32,81 miljoner
Ett banbrytande open-world-spel som omdefinierade serien. - Super Mario Odyssey
29,28 miljoner
Ett 3D-plattformsspel där Mario reser genom olika världar för att rädda Princess Peach. - Pokémon Scarlet och Pokémon Violet
26,79 miljoner
Den nionde generationen av Pokémon-spel, introducerar en öppen värld och nya mekaniker. - Pokémon Sword och Pokémon Shield
26,72 miljoner
Den åttonde generationen av Pokémon-spel, introducerar Dynamax och nya regioner. - The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom
21,73 miljoner
Uppföljaren till Breath of the Wild, fortsätter Links äventyr i en ännu större värld. - Super Mario Party
21,16 miljoner
Ett partyspel med en mängd olika minispel och brädspelslägen. - New Super Mario Bros. U Deluxe
18,25 miljoner
En förbättrad version av Wii U-spelet med nya karaktärer och funktioner.
⚠️ 3. Problemen vi gärna förtränger
”Joy-Con-drift blev ett återkommande irritationsmoment, och Nintendos onlinetjänst kändes ofta hopplöst föråldrad.”
– Varvat.se, Nintendo Switch RecensionVarvat
Joy-Con-drift blev ett av Switchens mest ihärdiga irritationsmoment. Nintendo tvingades till flera rättsliga uppgörelser och erbjöd gratis reparationer i vissa regioner – ett slags tyst erkännande av ett problem som aldrig riktigt löstes. Och som om inte skenande styrspakar vore nog, visade sig Switchens hårdvara snabbt ha sina begränsningar. Grafiskt presterade konsolen i nivå med den första versionen av Xbox One – vilket stundtals tog sig direkt absurda uttryck.
Ett av de tydligaste exemplen var när Final Fantasy XV skulle portas till Switch. Istället för att försöka pressa in originalet tvingades Square Enix skapa en helt ny version: Final Fantasy XV: Pocket Edition. En chibi-liknande tolkning med förenklad grafik och nedskalad spelmekanik – särskilt framtagen för plattformar som inte orkade med det riktiga spelet. Switch fick alltså inte bara en port – utan ett barnanpassat sidospår. Det säger en del.
Ett liknande – men mer lyckat – exempel på kreativ anpassning var Dragon Quest XI S: Echoes of an Elusive Age – Definitive Edition. När originalversionen släpptes till PlayStation 4 var det tydligt att spelets vackra animeestetik pressade hårdvaran. För att få det att fungera på Switch tvingades utvecklarna till omfattande tekniska kompromisser: lägre upplösning, enklare ljussättning och betydligt kortare siktlinjer. Men istället för att bara skala ned, passade man samtidigt på att lägga till nytt innehåll, ett orkestrerat soundtrack och till och med möjligheten att spela hela spelet i 16-bitars 2D-stil – som en hyllning till seriens rötter. Resultatet blev inte bara en port, utan den mest kompletta versionen av spelet. En sällsynt seger i konsten att göra begränsningar till styrka.
📉 När tekniken sackar – och kreativiteten blommar
Att Nintendo Switch grafiskt sett aldrig kunde mäta sig med sina samtida konkurrenter har varit tydligt från start. Redan vid lanseringen var den tekniskt svagare än både PlayStation 4 och Xbox One – och klyftan växte snabbt när deras respektive Pro- och Series X-modeller gjorde entré. För varje Unreal Engine-demo som flimrade förbi på mässgolven blev det smärtsamt tydligt att Nintendos hybridmaskin spelade i en helt annan liga. En liga med sämre skuggor, grövre kanter och flämtande bilduppdatering.
Men i detta underläge föddes också en annan sorts katalog.
Switchens spelbibliotek är i stora delar definierat av vad konsolen inte klarade av. Det är ett ekosystem där kompromissen blev normen, och där utvecklare antingen fick skala ned sina visioner – eller skapa något nytt från grunden. Det är därför vi fick Final Fantasy XV: Pocket Edition i stället för det riktiga spelet. Det är därför The Outer Worlds till Switch ser ut som ett spel från 2007, och därför Witcher 3 till sist ändå imponerade – inte för att det var vackert, utan för att det över huvud taget fungerade.
Men tekniken till trots: Switch blev en fristad för uttrycksfull grafik, tydlig formgivning och stiliserad estetik. I stället för ray tracing och fotorealism har vi fått cel-shading, pixelkonst och pastellfärgade världar. Spel som Hades, Octopath Traveler, Cuphead, Tunic och A Short Hike har inte behövt kompromissa – de har helt enkelt passat in.
Och kanske är det just där, i denna frånvaro av teknisk perfektion, som Switch lämnat sitt mest bestående avtryck: som en påminnelse om att spel inte behöver pressa polygoner för att bli oförglömliga.
🧩 4. Indieboomen – och en överfull butik
”Indieutvecklare gillar utan tvekan Nintendo Switch. Konsolen har redan en hel del titlar producerade av oberoende utvecklare och fler skall det bli.”
– Varvat.se, Nintendo Switch älskar indiespelVarvat
Switch blev snabbt indiescenens hem. Titlar som Hades, Dead Cells, Celeste, Hollow Knight och Stardew Valley fick en andra vår på plattformen, där deras stiliserade grafik, korta laddtider och starka spelkänsla passade perfekt. Det är svårt att överskatta vilken betydelse dessa spel haft för Switchens identitet – särskilt under perioder då Nintendo själv haft glest mellan förstapartstitlar. På Varvat kallade vi redan 2018 konsolen för “indieparadiset med Joy-Con” – och med rätta.
Till skillnad från de större konsolerna, där indies ofta drunknar i AAA-utbudet, lyckades Switch skapa en miljö där ett 2D-plattformsspel med pixlar och känsla kunde stå sida vid sida med Mario och Zelda. Spel som A Short Hike, Tunic och Loop Hero fick en synlighet och spridning som annars hade varit otänkbar. Till och med visuellt enkla titlar som Vampire Survivors blev en snackis – och inte bara på Steam.
Men baksidan var också tydlig: eShopen växte explosionsartat utan ordentlig kurering, vilket gjorde det allt svårare för nya titlar att hitta sin publik. Ändå förblev Switch den främsta porten till det kreativa överskottet i spelvärlden – ett slags trygg hamn för dem som hellre ville väcka känslor än maxa grafikinställningar.
👨👩👧👦 5. Familjekonsolen som blev kult
”Everybody 1-2-Switch är kul i små doser, men det blir snabbt ganska enformigt.”
– Varvat.se, Everybody 1-2 Switch recensionVarvat
Switchens enkelhet gjorde den tillgänglig för alla – inte minst för barn och familjer. Med titlar som Mario Kart 8 Deluxe, som sålt i över 68 miljoner exemplar, blev konsolen snabbt ett självklart inslag i vardagsrummet, på barnkalas och i husvagnen. Spel som Yoshi’s Crafted World, Kirby and the Forgotten Land och New Super Mario Bros. U Deluxe levererade färgglada, lättbegripliga äventyr utan krav på förkunskaper. Och när Princess Peach: Showtime! dök upp 2024 fick även den kungliga sidokaraktären äntligen stå i centrum – till mångas glädje.
Det handlade dock inte bara om underhållning. Med Ring Fit Adventure och Nintendo Switch Sports visade Nintendo att fysisk aktivitet kunde integreras med spelglädje – något som blev särskilt uppskattat under pandemins hemmakarantäner. Spel som 1-2-Switch och Everybody 1-2-Switch! byggde vidare på det sociala, ibland lätt absurda, lokal-multiplayer-upplägget som barnfamiljer och mor- och farföräldrar kunde samlas kring. Som generationsbryggare fyller de definitivt en funktion – men som fullpristitlar är de svårare att försvara. Att Nintendo ens försökte ta betalt för spel som i ärlighetens namn borde ha varit gratisnedladdningar eller bundlats med konsolen är snudd på provocerande. Det är festspel i sin enklaste form – kul gimmick, men knappast minnesvärda.
I praktiken blev Switch den första riktiga generationsbryggaren sedan Wii – en konsol där föräldrar kunde spela Mario Party med sina barn på eftermiddagen, för att själva försjunka i Zelda eller Hades senare på kvällen. Det här är inte en ny väg för Nintendo, men det är kulmen på en riktning de rört sig i länge. Redan under GameCube-eran började de tydligt rikta sig mot ett yngre, mer familjevänligt segment – en utveckling som tog fart med Wii, och som fullkomligt exploderade med Switch. Där andra jagade realism, prestanda och grafiska muskler, valde Nintendo att bygga något lekfullt, tillgängligt och bestående.
Och det är precis därför de vann.
🔜 Och nu då? Väntan på nästa kapitel
När vi nu summerar Switch-eran står en sak klart: det här var inte bara en framgång för Nintendo – det var en återerövring av spelvärldens hjärta. Genom att satsa på portabilitet, kreativitet och generationsöverbryggande spelglädje lyckades de inte bara hitta tillbaka till sin identitet, utan också förnya den.
Men varje era har ett slut. Och nu är det slutet här – bokstavligen. På torsdag lanseras Switchens efterträdare, och redan på fredag får jag möjlighet att sätta den på prov. Rykten, läckor och spekulationer har dominerat samtalet i månader, men nu ska hypen möta verkligheten.
Vad innebär övergången för spel som Tears of the Kingdom och det evigt väntade Metroid Prime 4? Kommer Nintendo äntligen leverera en konsol som klarar moderna AAA-titlar utan att man behöver blinka bort skärmuppdateringar? Och kanske viktigast av allt – kommer vår chefredaktör Jonas Hernstig lyckas förhandla till sig nedladdningskoder från Bergsala, så att jag kan ge er ett smakprov från fler titlar än det nya Mario Kart som följer med i paketet jag förbokat?
I nästa del djupdyker vi i allt från hårdvara till lanseringstitlar, första intryck och framtidstro. Switch 2 är här. Det är dags att vända blad.
