Early Access är ett tveeggat svärd. Man får bara ett första intryck, heter det, och slösar man det på ett ofärdigt släpp riskerar man att fördöma sitt spel till tidens dimmor. För vem vill egentligen utse ett spel som tekniskt sett kom ut 2024 som sitt bästa spel 2025?
Jag. Mitt GOTY är varken Expedition 33 eller Silksong. Donkey Kong Bananza kommer nära, men sedan minns jag ett spel som gjorde mig gladare än alla andra spel tillsammans, med ett soundtrack som sopar gatan med alla de tre ovanstående. Mika and the Witch’s Mountain ser inte ut som ett Årets Spel-kandidat. Man kan lätt kategorisera det som ett av de otaliga indie-utvecklade Wind Waker-kloner som helt saknar dess charm. Men jag är här för att slå ett slag för att denna relativt okända pärla, trots Early Access-förbannelsen, ej bör glömmas bort när man pratar om Spelåret 2025. Det är kort, det är simpelt, och det är alldeles fullkomligt underbart.
Men också bitterljuvt. Min katt gick tragiskt bort precis då jag höll på skriva min recension. Av den anledningen har jag haft svårt att återbesöka spelet, till och med lyssna på dess musik. Det är bara nu, efter att nästan ett år har gått och GOTY ska utses, som jag har kunnat minnas spelet igen. Den glädje det gav mig. Så jag ger denna nominering inte i hennes skugga, utan i hennes ära. Vila i frid, Nessi.
