Förhandstitt: Postal 4

Uttrycket Going Postal syftar på begreppet när beväpnade människor går bärsärkargång med dödlig utgång. Detta gör Postal 4 direkt anspelning på i sitt upplägg. Ha ihjäl allt i din väg på värsta tänkbara vis. Running With Scissors gav Varvat en förhandstitt på sin kommande skapelse.

Fjärde gången gillt för urgammal shooter

Postal 4 är en (sen) uppföljare till de tre tidigare spelen i denna ökända serie. Jag spelar rollen som Postal Dude, en random kille som får sin bil stulen under en färd till den fiktiva staden Edensin. För att klara livhanken måste Postal Dude söka jobb i den gudsförgätna hålan. Detta består av ”uppdrag” i form av småsysslor. Exempelvis kan det vara att laga ett trasigt avloppssystem, vara fängelsevakt, trakassera hundar eller fånga bortsprungna djur.  Allt ses direkt från ett första-personsperspektiv.

Upplevelsen är en blandning mellan linjärt-öppet. Uppgifterna ska bockas av för att komma vidare i spelet. Å andra sidan lämnas mycket utrymme att utforska spelvärlden. Jag besöker butiker och interagerar med personalen, bryter mig in i bostäder eller flummar runt bland alla ”locals” som traskar på bekymmerslöst. Allt ser platt och tråkigt ut. Ingenting bjuder in spelaren till utmaningar eller drivkrafter att fortsätta. Det är exakt här tristessen tar över och jag växlar in på nästa spår: våldet.

PR genom våld och kissindränkta latrinhögar

Postal 4 bygger på aspekten ”shock value”. Genom att provocera så mycket som möjligt hoppas utvecklaren få massor av uppmärksamhet från en upprörd allmänhet. Jag avrättar folk till höger och vänster med metoder som får kannibalen Hannibal Lecter att framstå som en gullig sagofigur i jämförelse. Ett av sätten är att använda katter som ljuddämpare till pistoler. Eller varför inte dränka mina offer i bensin och tända på? Passa på att pissa på dem så är smaklösheten komplett.

Skottväxlingar uppstår med jämna mellanrum. Med hänvisning till botarnas intelligensbefrielse är det bara att sopa undan dem och fortsätta det hjärndöda köttandet. Blod och tarmar flyger överallt där jag far fram. Efter en timme jag redan börjat tröttna. Var det här allt som RWS kunde komma på? Som lök på laxen kryddar grabbarna grus sin skapelse med drösvis av bajs, kiss och toaletter. Barnsligheten vet inga gränser.

Denna obscena PR-grej funkade hyfsat när polska Creative Creations släppte Hatred för snart sex år sen. Det gick ett litet tag av medial hysteri innan spelet helt glömdes bort. Att branschen har utvecklats vidare sedan den tiden lämnar inget utrymme för mediokra produktioner av den här sorten. Varför lägger programmerare sin tid på att skapa skit? Varför finns det människor som finansierar skräpet, laddar ned det och sprider det vidare? Ger positiva reaktioner och två tummar upp?

Stäng ned Postal 4 (och RWS) omgående

Av att döma på förhandstitten har jag inget positivt att säga om Postal 4. Grafiken är lastgammal och oinspirerande, spelvärlden likaså. De morbida våldsinslagen är passé sedan länge och nyskapande tilltag lyser helt med sin frånvaro. “Karaktärerna” är totalt ointressanta och ska mer ses som kanonmat för prickskytte. En modelldocka från valfri klädbutik är mer spännande än dessa vandrande dynghögar.

Detta är spel som stått och stampat i en tidsmaskin från 1996, full av koskit och onämnbar sörja. Av att döma ambitionerna efter en snabb titt på utvecklarens hemsida så ser jag var nivån ligger: efter en förskoleklass.

Running With Scissors borde genast lägga ned sig själva och tvinga sina talanglösa amatörer att omskola sig för ett annat yrke. Det är ett mirakel att de fått förtroende att tramsa på i tjugofem år med den avföring som besudlat spelbranschen. När är gränsen nådd? När?

Vad tycker du?

0 1

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Hösten 1993 introducerades jag till spelvärlden med ett SNES och Super Mario World. Sedan dess har konsolerna och spelen rullat på genom åren. När jag inte spelnördar arbetar jag som lärare och tränar på gym. Anser att Resident Evil 2, Super Mario 64 och The Legend of Zelda: Ocarina of Time är de bästa spel som gjorts.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.