Jag vet att det är både uttjatat och fel att klanka ned på spel som använder Unity, men det går bara inte att beskriva det jag känner inför Akatori som något annat än Unity-jank.
Jag lade till Akatori på min önskelista på Steam redan den 11 juni 2021. Att det är över 4 ½ år sedan känns lite smått hissnande. Dock inte främst för att tiden går så fort, utan snarare för att den delen jag nu fått smaka av kakan får mig att undra om den ens ska vara i ugnen.
Kontroll, momentum och plattformshoppande
Låt oss få en sak klart för oss: Styrkors är vida överlägset styrspakar för 2D-spel. Denna regel gäller för näst intill varenda tvådimensionellt plattformsspel jag någonsin spelat, och Akatori tillhör inte undantagen. Därför smärtar det mig att det är styrspaken som gäller. Rörelserna må vara responsiva och snabba, men de förblir oprecisa och ”flytiga”. Gravitationen är inte ens det största problemet, utan att Mako bibehåller momentum i sina hopp. Kanske är det därför man har dubbelhopp redan från start i demon vi fått testa.
Plattformandet fungerar okej, men har en invänjningsperiod. Dubbelhoppet låter dig färdas högt och fort, men kontrollen i luften blir pga bibehållet momentum och medveten tröghet svår att få till helt exakt. Att undvika fiendeeld i luften är Akatoris hittills kanske största akilleshäl. Samtidigt finns ett antal bambustänger placerade för att assistera dig att flyga högre och längre (ungefär som liknande stänger i Psycho Fox, av alla spel). De hjälper inte problemen jag har med spelets kontroll, om vi säger så. Mako kan smälla in sin stav i vissa ytor för att använda som språngbräda. Man vet dock inte vilka ytor; i demon är det högst godtyckligt vad som funkar.
Allt bortom kontrollen
Rent visuellt och ljudmässigt är Akatori riktigt mysigt. Grafiken är i lite av en HD2D-stil, men bär också den lite Unity-stämpel. Sättet motorn hanterar 2D-objekt i en 3D-miljö är helt enkelt mindre visuellt tilltalande och känns billigt. Kameran har dessutom än så länge lite problem med hur zoomad den ska vara. Akatori ser bäst ut på nära håll, men striderna gör att du vill ha så brett synfält och därmed bred utzoomning som möjligt.
Valet av stridsförmågor i demon är riktigt bra. Vi har slag, uppercut (gör fiender luftburna!), markduns, stavkast, simning, sprint, tvärnit samt mitt älskade dubbelhopp. Slagsmålen känns helt okej, men duckningen är gjord så att den ofta lär innebära att du tvärnitar bakåt och direkt bränns av en fiendeprojektil, eftersom du tycks vara helt utan odödlighetsrespit (invincibility frames). En påbörjad attack annulleras dessutom INTE av tvärnit eller ett hopp. Det gör att slagsmålen känns stela och onödigt jobbiga – något som blir allt värre av att fienderna kommer tillbaka från sin död på tok för fort!
Till syvende och sist känner jag mig mest bara frustrerad och besviken. Jag tror inte att Akatori visas upp från sina bästa sidor i den här demon (senaste trailern ser betydligt bättre ut, till exempel), men skadan är redan skedd. Jag är inte särskilt sugen på att spela den färdiga produkten. Men med tanke på att releasen inte är spikad ännu kommer jag ändå att följa utvecklingen med hälsosamt återhållen spänning.
Denna förhandstitt är möjlig tack vare en nyckel från #keymailer.
