Såvida du inte levt under en sten är du nog väl bekant med AI. Det råder väldigt delade meningar om detta laddade ämne och det är ingen nyhet att spelutvecklare vill använda det. Den senaste rubriken som har cirkulerat i spelmedia är Nvidia och deras implementering av AI i sin hårdvara. NVIDIA DLSS 5 beräknas komma i höst, med realtidsrendering som ska förena pixelhantering med fotorealistiskt ljus. Detta är, enligt Nvidia, deras mest framstående genombrott sedan ray tracing i realtid 2018. Studios som kommer få support för detta (till att börja med) är bland annat Bethesda, CAPCOM, Hotta Studio, NetEase, NCSOFT, S-GAME, Tencent, Ubisoft och Warner Bros. Games.
Bra eller anus?
Jag vågar påstå att det är en retorisk fråga. Precis som de osynliga väggarna i open world-spel är frågan en illusion av ett val. Detta är extremt anus. Det är bossnivå på anusheten och jag kommer gå igenom några punkter om varför jag tycker det. Håller du inte med, så håller du inte med – det är helt okej.
Det här är inte en nyhetsartikel per se, utan snarare min personliga syn på hela AI-hetsen. En bitter krönika i långform, stöpt i galla om varför jag tycker att Nvidia kan skita ned sig en smula.
1. Kognitiv degeneration
Vi är vana att se chatGPT, Grok och liknande tjänster utanför spelvärlden. Jag är starkt emot det, då jag tröttnat på sinnesslöheten hos gemene man. Vi ifrågasätter inte, utan väljer att reagera på rubriker och bilda oss en uppfattning kring det. Vi tar inte reda på saker längre, utan har skapat en valuta av känslor. Bli upprörd, skriv av dig, strunta i konsekvenserna. Vi har ekokammare på både höger och vänster sida av det kulturella och politiska spektrumet. Det är ”vi mot dem”-läger, där män hatar kvinnor och kvinnor hatar män. Inom mer eller mindre varje liten falang där du kan bli upprörd väljer vi att bli upprörda. Jag är trött på den typen av fanatism. Och den typen av fanatism finns att hitta i miljonföretag som smeker sig själva med teknologiska löften om storhet också. Mer om det sedan.
AI används för att hitta ”svar” istället för att lära sig saker. Vad få verkar förstå är att chatGPT och liknande tjänster är patologiska ”people pleasers” i digitalt format. De säger vad du vill höra och objektiviteten lyser alltför ofta med sin frånvaro. Vissa kommer försvara det, men varför skulle jag lita på någon som behöver en AI för att kunna fungera socialt? Det är som att lyssna på kristna fanatiker som försöker bevisa att deras låtsaskompis är riktig med hjälp av en söndertolkad bok skriven av fanboys för ca 2000 år sedan (gamla testamentet är äldre med ca 1500 år, men det är ju bara en glorifiering av en sadistisk narcissist med mindervärdeskomplex). Precis som religiösa tokstollar är försvaret jag oftast ser kring AI en mental akrobatik utförd av folk i mentala rullstolar. Det är alltför ofta en bekväm lösning för att slippa göra något själv.
2. Miljöskadligt och kortsiktigt
Vi har haft forskare vädja till oss om miljökrisen de senaste 50 åren, men pengar är viktigare i nuet än att nästkommande generationer ska ha någonstans att leva. Och nu sitter vi här, utan återvändo enligt vissa. Vi är alltså miljömässigt körda och vi kommer inte kunna återhämta oss från det.
Datorkraften som krävs av generativa AI-modeller kräver enorma mängder elektricitet, vilket leder till ökade koldioxidutsläpp och ökat tryck på elnätet. Vi är vana att skamma folk som flyger när det kommer till avtrycket i miljön och jag ser inga problem med att också skamma de som frekvent använder AI. Utöver elektriciteten går det åt kopiösa mängder vatten för att kyla ned hårdvaran som används för att träna AI:n. Detta rubbar lokala ekosystem och tillgången till vatten i städer. Det ökade användandet av AI har även lagt tryck på teknologiska företag, både vad gäller prestanda och produktion, vilket i sin tur påverkar miljön ytterligare. Nvidia är ett exempel.
3. Toxisk perfektionism; pengar före integritet
Utöver den toxiska perfektionism vi haft sedan gryningen av sociala medier, har vi nu tagit det till en ny nivå. Vi har alltid de som vill ha den skarpaste, mest högupplösta grafiken i sina spel och elitisterna med småkukshets har alltid funnits där. Vi ser dem till exempel i PvP eller i utmanande spel av Soulsborneformulan, men även på det hardcore visuella planet. Visst, det är fint med snygg grafik, men att tro att det är det viktigaste (eller ens på topp fem-listan) har missat poängen, anser jag. Det är en väldigt trevlig bonus, men inte en bärande pelare i sammanhanget.
Av någon outgrundlig anledning har branschen fått för sig att större är lika med bättre. Kvantitet över kvalitet. Nu när AI har fått fotfäste märker utvecklare och gemene man att de kan göra jobbet lättare för sig själva. Men i vanlig ordning kan ingenting ske med måtta. Vi glömmer bort kvaliteten vi har i strävan efter en kvantitativ perfektionism som inte existerar.
Självklart ska teknologi göra vardagen lättare för oss, men när det blir en bekvämlighet för att tjäna mer pengar på mindre jobb är vi ute på djupt vatten. Det betyder att det blir billigare om vi avskedar folk till förmån för AI. Istället för grafiker, illustratörer, kompositörer och författare kommer vi ha ett gäng chefer och IT-tekniker (”prompt-ingenjörer”) som låter AI skapa spelen vi spelar. Vi kommer få uncanny valleys av själlösa imitationer av vad som en gång var ett hantverk med en mänsklig touch. Vi kommer känna igen det, men vi kan inte längre relatera till det. Skyltdockor med inlärda känslor.
4. En fjäder i stjärten gör dig inte till en höna
Hayao Miyazaki är en av grundarna till Studio Ghibli. Filmer som Spirited Away, My Neighbor Totoro och Princess Mononoke visar inte bara vackra animationer, utan också narrativ som fokuserar kring den mänskliga naturen och vår plats i världen. Redan för tio år sedan uttalade Miyazaki sig om AI-genererad animation, med att det är “en förolämpning mot livet självt”. Han anser att animation ska komma från mänskliga känslor och upplevelser, inte algoritmer. Han tycker att AI saknar den själ och det syfte som sann konst kräver. Jag håller med honom till hundra procent.
I Nvidias presentationsvideo fick vi se skillnaden mellan originalspel och deras DLSS 5. Och skillnaden är förvånansvärt medioker. Det är definitivt finare ljussättning och skarpare texturer, men allt ser ändå ut som AI-slop. Bakgrunder, till exempel, ignoreras och alla ”förändringar” ser ut som taffliga thumbnails till youtube, för att någon algoritm har sagt att det är så vi vill ha det just nu. Det är samma starka, aviga kontraster och det liv som redan är emulerat i karaktärerna fick ytterligare ett lager av emulation. Att föreställa sig att det här kommer fungera med levande karaktärer med personlighet är för mig väldigt svårt. Det är lätt att försöka charma med tre sekunder, men att vara konsekvent med detta i ett spelsammanhang känns som den typen av verklighetsfrånvända, toxiska optimism jag gladeligen spyr på. Gameranx pratar om detta och tar bland annat upp hur det inkräktar på den artistiska tolkning av karaktärerna som utvecklarna skapat.
Är det ens värt det?
Om vi leker med tanken att det faktiskt såg bättre ut än AI-slop så är det fortfarande ett problem. Men med en sådan imponerande medelmåtta som Nvidias video visar blir det bara ännu mer förbryllande att de vill göra detta, trots konsekvenserna. Det är verklighetsfrånvänt och ogenomtänkt. I det här fallet tänker jag fanimej kinkshamea, för den här typen av teknologifetisch är varken hälsosam eller värdig, för någon av parterna. Det är girigt, desperat och beklämmande. Och på alla andras bekostnad.
Tillbaka till Nvidia…
Nu borde ni ha en uppfattning om vad jag tycker om AI vad gäller socialpsykologiska, miljömässiga och konstnärliga aspekter. Jag förnekar inte att AI kan användas på ett bra sätt, men det kräver att människorna som använder det tar sitt ansvar i det. Det spelar ingen roll om du tar ditt ansvar om inte alla andra gör det. Det kräver att investerare, utvecklare, chefer, företag – och alla andra som vill höja profiten – kan göra det också. Gissa vad jag kommer satsa mina pengar på i den frågan. Nvidias CEO Jensen Huang säger att vi har helt fel.
”It’s not post-processing at the frame level, it’s generative control at the geometry level […] This is very different than generative AI; it’s content-control generative AI, that’s why we call it neural rendering.”
Okej, coolt. Så tillvägagångssättet med den objektivt skadliga idén gör att det är okej?
Vad Jensen försöker göra är att slingra sig med ordklyveri och missar helt poängen med kritiken. Han kastar skit i ansiktet på spelare och försöker bortförklara det med att det var en fiberrik kost med mycket vitaminer.
Konsekvenserna
Att Nvidia vill marknadsföra AI i sin hårdvara kommer troligtvis eskalera användandet på marknaden (precis som det har gjort på andra fronter) och vi kommer kräva ännu mer elektricitet och vatten för att hålla vårt lilla luftslott vid liv, till förmån för årlig profit. Om ni trodde att det kommer sänka priset på hårdvaran, spelen, ”konsten”, bara för att tillverkningen sjunker i pris är ni mer sommarbarn än vi alla befarade. Billigare produktion betyder större intäkter. Inte lägre priser. De enda förlorarna i det här är konsumenterna. Ja, och alla andra som andas på den här planeten.
Pengar väger alltid tyngst och vi bryr oss inte om kortsiktigheten i det, vilket gör att AI kommer stjälpa mer än det hjälper. Detta gäller både hantverket och det konstnärliga uttrycket, den visuella kvaliteten samt miljön. Även om vi skulle använda det med måtta skulle det vara en otroligt dålig fördelning när det gäller för- och nackdelar. Det vi får ut av det är inte i närheten av vad det kostar att använda.
Menmen, vi kommer ha superhyperrealistisk grafik i den trettioelfte versionen av Skyrim iallafall.
Slutrantat.
