Här finns ett par viktiga data att redovisa:
- 87 % av alla spel släppta före 2010 kan du inte längre köpa eller spela på laglig väg
- 95 % av alla spel som såldes 2023 var digitala (99 % för PC; 83 % konsol).
Dessa data ger oss två dystra sanningar:
- Fysiska spel, som i sig är ett sätt att bevara spel till efterkommande, är på en allt mer uppenbar tillbakagång – och (nästan) ingen verkar bry sig.
- Digitala licenser vars varande helt är upp till utgivarens nycker är helt enkelt hur de flesta av oss konsumerar spel numera.
Det är ett system som är helt okej fram tills det inte är det, skulle man kunna säga. Men det är inte det jag är här för att orera om idag. Dagens text handlar snarare om hur de fysiska spel – den lilla, krympande andel av helheten – som faktiskt säljs, även den står inför enorma problem. Spolieringsvarning: Det handlar främst om pengar.
Många aktörer; långa transportled
Marknaden för fysiska spel är ändå inte liten. En kaka på 184 miljarder dollar är en så stor kaka att även 5 % av den är en summa på över 9 miljarder dollar. Den fördelas dock på väldigt många aktörer exempelvis:
- Limited Run Games
- First Press Games
- Strictly Limited Games
- Forever Limited
- Super Rare Games
- Silver Lining
Den här listan är på intet sätt komplett, men motsvarar några av de största, mest kända och för denna artikel viktiga aktörerna. Några av dem är nämligen extra tacksamma syndabockar att belysa växande problem: De är, i varierande grad, så dåliga på det de gör att prospektiva kunder rentav struntar i deras erbjudande. Vi kan avhandla dem en och en.
Limited Run Games
Elefanten i rummet och största anledningen till den här texten till att börja med. Limited Run Games har haft nog med kontroverser de senaste åren för att fylla mer än en enkel artikel; det handlar om allt från fientliga prisbilder till obönhörligt långa leveranstider till brutna löften och helt urbota undermålig kvalitet. Och då har vi inte ens rört vid personalpolitiken (det ska vi inte heller, så pusta ut).
De största problemen med Limited Run Games brukade vara deras extremt begränsade upplagor, som förut redan var beställda från fabriken. Det skapade en hajp utav Guds nåde och en FOMO som hette duga. De har sedan dess gått ifrån denna modell, antagligen då de själv märkte hur ohållbar den blev, till förmån för öppna förbokningar i specifika tidsfönster. Resultatet är att tryckningen de i sin tur beställer av fabriken blir väldigt exakt, de slipper överlager och kan allokera sina resurser bättre. För konsumenterna innebär det dock väntan. En lååång väntan.
Scott Pilgrim vs. The World The Game var kulmen av hajpmaskinen. Spelet drog in 875 000 dollar inom första tre timmarna av sitt förbokningsfönster – utan att inkludera samlarutgåvorna (mer om dem senare). Det tog dock vissa kunder två år att få sin order. Anledningen? Tillverkningen av alla separata delar till samlarutgåvorna (senare är nu!), och kanske framför allt vinylskivorna med spelets soundtrack.
Det är inte konstigt att det blev som det blev med Scott Pilgrim. Covid hade just slagit klorna i oss och tillverkningen av alla redan utspridda komponenter tog sin tid; det var en perfekt storm av oturliga sammanträffanden. Men det belyser ett problem som består: Transportleden kring framför allt de pråligare utgåvorna är ohållbar och leder till extremt lång väntan. Limited Run skulle öppna en europeisk filial, hette det i samband med uppköpet i Embracer 2023. Detta skulle korta väntan och reducera fraktkostnaderna för oss på denna sidan ”Pölen”. Det förblir tomma ord; den där fula importmomsen gör min redan dyra önskelista ännu dyrare, medan väntan förblir densamma. Den kan dock inte bli värre än nästa syndabock på listan.
First Press Games
Har jag berättat om den gången en förhandsbokning hann fylla tre år? Det har jag om inte annat på Instagram. Förbokningen var av spelet Burning Rangers, närmare bestämt av den fysiska EU-versionen av detta nyutvecklade NES-spel plus två läckra soundtrack till andra spel. Mellan den 4 juni 2021 och 4 oktober 2024 låg jag ute med drygt 145 euro innan sakerna var hemma hos mig. Jag skrev en hel lista på livsavgörande skeenden jag hade varit med om under tiden, vilket blev en hel del.
Under de tre åren som gick var det så klart, som för alla andra, pandemin som var det största hindret. Man tog dessutom utvecklingen på så stort allvar att man lät optimera koden att funka i samma hastighet på PAL- och NTSC-konsoler utan annan modifikation av enheten. Gott så långt, men när kassetternas beståndsdelar väl hade nått lagret visade det sig att många av PCB:erna, alltså mönsterkorten, var defekta och fick skickas tillbaka. Då var vi redan framme i slutet av sommaren 2023.
Ära den som äras bör: First Press Games gör riktigt imponerande utgåvor som verkligen sjuder av skaparglädje. Stormen kring deras förseningar har dock gjort att de är både svårtillgängliga via supporten och deras sociala mediekanaler är i princip enkla högtalare, alltså ensidig kommunikation. De lär nog aldrig rentvå sitt rykte igen, och det är – trots snygga resultat – välförtjänt.
Strictly Limited Games
Strictly Limited Games är inte lika goda kålsupare som herrskapet ovanför, men låter även de en vänta på något gott lite väl länge. Varenda post på deras sociala medier i skrivande stund har användare som frågar efter sina varor. Deras väntetid är allt från ett par månader till så mycket som två år, baserat på vad dessa användare skriver.
På SLG-ordrar har undertecknad själv fått vänta. Wonder Boy Anniversary Collection tog 15 månader, Turrican Ultra Collector’s Edition 8 månader och Snow Battle Princess Sayuki Special Limited Edition för närvarande närmre 11 månader. Den främsta anledningen till förseningar hos Strictly Limited delges inte i samma detaljer, men jag kan dock via kontakt med deras kundtjänst åtminstone bekräfta att Wonder Boy hade problem med enstaka komponenter som inte kom fram, och att statyn i Turrican-utgåvan fick skickas tillbaka till producenten av kvalitetsskäl.
Strictly Limited Games har inte i närheten av samma mängd onda ögon på sig som ovanstående har, men måste fortfarande skärpa sig avsevärt för att inte få fler. I övrigt är de i en bättre situation än de flesta; deras utgåvor säljs i Sverige bland annat via Spel & Sånt. De har dessutom även hand om Retrobit:s och ININ:s spel, vilket säkerligen kan vara både en välsignelse och en mardröm. Att de finns i Tyskland gör dessutom att vi slipper importmomsen.
Forever Limited
Forever Limited är i sammanhanget en rätt liten aktör, eftersom de släpper sina egna spel, utvecklade in-house på Forever Entertainment. Det innebär att nyversionerna av Front Mission 1–2, Panzer Dragoon och House of the Dead delar hyllor med indiespel som Rise Eterna, Thief Simulator och Baby Storm. De tillhandahåller dessutom enbart releaser till Nintendo Switch. Det handlar klart om kvalitet över kvantitet; det går lång tid mellan utannonseringarna och bokningar verkar inte ha några nämnvärda förseningar undantaget under högtider.
Eftersom Forever Limited finns i Polen slipper EU-shoppare den dyra importmomsen. Det känns välkommet när ingångspriset är minst 40 euro för de billigaste utgåvorna. De dyraste och mest exklusiva börjar kring 120 euro. Men vad gör man inte för en lasergraverad glasskulptur av Panzer Dragoon?
Forever Limited är inte heller perfekta. Deras släpp har inte den senast patchade versionen på kassetten, vilket föga gör dem till sina bästa versioner. De har dessutom olika innehåll på sina utgåvor kallade Limited och Exclusive. Det innebär att om du vill ha alla fysiska godbitar får du lägga ut extra. Det är ett tråkigt grepp, för den största utgåvan bör så klart innehålla allt från tidigare utgåvor, kan man ju tycka.
Super Rare Games
Jag har inget negativt att säga om Super Rare Games – än. De plockar upp licenser på indiespel av alla storlekar och har bara (max) två varianter av varje: En standardutgåva och en begränsad upplaga. Spelen dyker ofta upp rätt långt efter sina ordinarie släpp, vilket gör att de är uppdaterade till senaste stabila version och med allt extra innehåll det kan innebära. De samlarutgåvor som finns innehåller ofta lite udda saker (case in point: A Short Hike, som fortfarande grämer mig att jag missade). De har dessutom en maxgräns på två exemplar per kund, vilket förhindrar problem med scalpers och andra jobbiga opportunister.
Super Rare började som Switch-exklusiva entusiaster, men har numera en del PlayStation-släpp också. De har dessutom förstått att Steelcases fungerar bäst som en add-on, något du betalar lite extra för.
Nåja, lite ris för att tryckningarna är extremt begränsade; varje spel får 4000 eller 5000 exemplar och trycks sedan aldrig om. Samlarutgåvorna är ännu mindre i upplaga, och är samtidigt inte alltid de mest prisvärda (jag hoppas du gillar klistermärken!). Super Rare suktar dessutom lite väl hårt med sina samlarkort. Sedan befinner de ju sig också i Storbritannien, vilket sedan Brexit blivit en väldigt dyr avsändare för e-shoppingen.
Jag ångrar inte att jag köpte Mechstermination Force av Super Rare Games, men jag ångrar inte heller att jag gav bort det som present.
Silver Lining
En aktör som jag själv inte visste om fram tills för några veckor sedan är Silver Lining. Huruvida de lever upp till sitt namn kan jag med andra ord inte uttala mig om – och det verkar knappt andra kunna heller. De finns nämligen inte på exv. Trustpilot ännu. I skrivande stund har de tolv titlar under sitt bälte, däribland Tennage Mutant Ninja Turtles: Shredder’s Revenge Ultimate Edition, Star Overdrive och Ninja Gaiden Ragebound (förbokning). De börjar med ord bara bli varma i kläderna.
En stor fördel för oss européer (och framför allt svenskar) är att Silver Lining befinner sig i vår världsdel, och dessutom inom EU. Det betyder billigare frakt och nolltaxa för tull och införselmoms. En betydligt tråkigare detalj är att deras släpp föredrar digitala soundtracks framför en ordentlig CD. De verkar helt enkelt föredra annan memorabilia, framför allt metallbroscher. Kan de råda bot på denna enligt undertecknad sneda prioritering, kan de mycket väl bli en utmärkt aktör på marknaden. Priserna är redan på en rimlig nivå och titlarna de väljer väl avvägda (med viss brasklapp för förhandsbokningarna – man vet ju aldrig hur uppdaterade dessa kommer vara vid ankomst). Vi får vara överens om att hålla tummarna.
Summan av kardemumman
Återförsäljare av fysiska spel dras med en hel del problem. Bevisen ovan är anekdotiska och ska inte tolkas som annat än just så. De belyser dock följande problemområden:
- Känsliga transportled – alla komponenter kommer i princip från olika fabriker och en försening innebär att hela kalaset riskerar att ta lång tid att komma ihop. Det ställer enorma krav på konsumenternas tålamod.
- Begränsning – utgåvor är ofta väldigt begränsade och kommer oftast inte ut i nytryck igen. Detta göder habegäret och fruktan att missa sin chans, och öppnar upp för moraliskt flexibla opportunister att sko sig.
- Priset – i förhållande till innehållet är prisbilden satt ur spel (höhö). Många utgåvor innehåller krams med tvivelaktigt existensberättigande, gällande både kvalitet, utseende och funktion. Jag har redan avhandlat detta i en tidigare essä.
- Kvaliteten – själva utgåvan måste vara den senaste uppdateringen, med helst allt innehåll som släppts till spelet, för att argumentet om bevarande ska fungera. Det är påfallande och pinsamt ofta inte fallet.
- Dålig transparens – många kunder får vänta länge inte bara på sina produkter, utan även på svar från kundtjänst. Viss väntan är inte mycket att göra åt, men många får vänta så länge att det är fullt förståeligt att de låter sin klagan ljuda över aktörernas sociala media. Många har börjat mota det med en ”Shipping Update”-sektion på sin sida. Det är väl något.
Vill man bevara köplusten hos sina fans behöver man se över samtliga av dessa punkter. Allt behöver inte vara perfekt, men saker och ting behöver klaffa betydligt bättre än de gör i dag. Ända sedan jag av personlig frustration började nysta i det här ämnet har det i sin tur grävt ner sig allt djupare. Mängden aktörer verkar öka något, således även frekvensen för nya släpp och vilka bonusar som medföljer. Värst är nog ändå inflationen i pris, vilket gör att denne samlare knappt ens sneglar åt utomeuropeiska aktörer. Jag vill säga att det var bättre förr, men då hade jag i och för sig inte lika mycket prydnader, klistermärken och soundtracks. Nu har jag väl i och för sig inte platsen till det längre heller …
Källor
- NewZoo (via gamesindustry.biz och gamepressure.com) (data kring spelförsäljning och intäkter)
- PK In The Universe (kund som fick vänta 600+ dagar på Scott Pilgrim-vinylplattan)
- Eurogamer (Scott Pilgrim täljer guld)
