Bokmässan i Göteborg är en anrik kulturell institution som har varit igång sedan 1985. Varje iteration har haft ett eget tema. Årets bokmässa hade två: folkbildning och spel. En mer öppen invit in i kulturens finrum går nog faktiskt inte att hitta. Och det var inte ett litet hörn vår favorithobby fick stå i och skämmas heller.
Bokmässan 2026 välkomnade 106 578 besökare. Av dess 4388 programpunkter fanns där minst ett om spel i princip för varenda tidslucka i schemat. Tre av dessa tillhörde de mest populära på mässan som helhet. Föga förvånande visar det sig att Josef Fares, Troy Baker och Andrzej Sapkowski är riktiga dragplåster. Och innan jag går vidare: Jag vet att Sapkowski blott är perifert spelrelaterad, men vi älskar honom ändå.
Bland panelsamtal, föreläsningar och allt däremellan har även ämnena haft väsensskilda fokus. Visst fick ett antal klyschor dammas av – huruvida spel är kultur eller ej, huruvida spel är symptom på samhällsförfall eller ej – men dessa åsido bjöds vi även på djupa samtal om spel som berättande medium och ett antal intressanta berättelser därikring.
Spelens programpunkter: Mersmak med bitter eftersmak
Det värsta med den här sortens samtal (och den delas med programpunkterna som inte är spel också) är att var föreläsning, panel eller föredrag har 45 strikta minuter att blomma ut innan det är dags att obarmhärtigt kväva dess tillväxt. All form av dialog med publiken tar av den dyrbara tiden, varför de flesta moderatorer/arrangörer valde minimal interaktion utanför samtalet. Personligen hade jag önskat minst det dubbla i tidsrymd, med minst 15–30 minuter för frågor och meningsutbyte med publiken. Anekdotiskt talade jag med minst en handfull besökare som kände liknande, varav några kände att de kanske betalade lite väl mycket.
Några av de talare som hade mycket att säga var, förutom de tre som redan nämnts, Sam Lake (Remedy: May Payne, Control), Jennifer Svedberg-Yen (Sandfall Interactive: Clair Obscur: Expedition 33), Gregorios Kythreotis (Shedworks: Sable), David Erosa (The Game Kitchen: Blasphemous 2) och Kaur Kender (ZA/UM: Disco Elysium). De fyllde alla upp sina tilldelade scener (egna salar med hyfsad ljudisolering) väl, somliga så till den milda grad att principen en-ut-en-in fick tillämpas bland de sista ivriga köande. Som press och därmed (rättvist så) lägst i insläppningshierarkin fick jag faktiskt och dessvärre gå från minst en sal utan att bli insläppt.
Vad har vi lärt oss?
Jag tror inte det går att överskatta hur viktigt en plats på Bokmässan (med stort B) är för spel – för de av oss som bryr sig om vår hobby som kulturform. Resten, den måhända större massan, kommer fortsätta som vanligt.
Om något hoppas jag på att arrangörerna, Svenska Mässan Gothia Towers AB, ser spel som en mer naturlig del av vår kulturkanon och kan tänka sig bjuda in relevanta partier igen. Detta gäller framför allt de delarna av mediet som har mer gemensamt med böcker, så klart.
Ironiskt nog får Bokmässan 2026 mig att sakna Gamex. Minns ni Gamex? I min värld hade en ny spelmässa med liknande fokus varit mycket välkommen. I väntan på det får vi fortsätta vallfärda till Gamescom.
