Turok 2 (1998, Nintendo 64)
Acclaim var kungen av skräpspel under sin sjutton år långa existens. Men ett spel som bolaget kunde stoltsera med var Turok 2 till Nintendo 64. I rollen som indian skulle spelaren ta sig an en utomjordisk fiende och slakta horder av fiender längs vägen. Vapenfloran, brutaliteten och den utsökta grafiken var långt före sin tid, speciellt med Expansion Pak-kortet som drastiskt piffade upplösningen.
Turok 2 förtjänar en redig remake. Det enda som prompt ska göras om är bandesignen med de eländiga labyrintgångarna till höger och vänster. Jag fantiserar redan nu hur en framtida Cerebral Bore-avrättning kommer se ut med morgondagens grafik.
Killzone 2 (2009, Playstation 3)
Trots att Killzone 2 släpptes tre år efter Playstation 3:s lansering är det här konsolens riktiga flaggskepp. Guerilla Games hade jobbat med titeln under drygt fem års tid som senare skulle bli ett av de dyraste projekten till Sonys svarta spelbox. Om inte E3-trailern 2005 knockade världen av stolen så gjorde spelet det vid släppet.
Atmosfären är tätt som en Lutzendimma och det grafiska är enastående genomarbetat. Vapnen är tunga och basunerar med kraft från högtalarna. Helghan-soldaterna är otäckt läskiga och visar ingen nåd när de visar sig på skärmen och flankerar spelaren med all sin kraft. Tänk vad Killzone 2 skulle leverera om spelet gjordes om i ny skrud till Playstation 5. Jag kan redan nu fantisera om den kommande grafikpornografin och alla tunga strider med kulor som flyger kors och tvärs över huvudet.
Om det är någon titel som förtjänar en ny chans så är det Killzone 2.
Resident Evil 4 (2005, Gamecube)
Resident Evil 4 tog mig fullständigt på sängen när spelet släpptes för sexton år sen till Gamecube. Det var spännande, snyggt och magiskt från första till sista bildrutan. Capcom hade skapat ett mästerverk med sin nyskapande ”bakom-axeln-kamera”-upplägget. Borta var de stela fasta kameravinklarna och in ett system som gjorde Leon så mycket enklare att kontrollera. Åtskilliga var momenten jag minns med glädje (och fasa) under de drygt tio timmar jag spenderade i Leons sällskap, exempelvis mötet med fisken i sjön eller laboratoriemonstret i kapitel 5.
Nu väntar jag på att Capcom fullföljer planerna att släppa en nyversion och ger extra krydda åt en titel som förtjänar all kärlek i världen. Det här kan bara bli bra.
