När vi skriver om spel på Varvat kan vi omöjligen hinna med allt bra som dyker upp. Ibland hittar vi en guldklimp som trillar in några månader efter release och nyhetsvärdet i en recension har passerat. Ibland är det spel som är så fantastiska och unika, men på grund av att spelet inte kan få samma täckning som AAA-spel, med miljonbudget i marknadsföring, kan de lätt förbli i en oförtjänt skugga. Så för att vara säker på att ni får ta del av de fantastiska titlar som orättvist förpassas till periferin kommer vi nämna spel som helt enkelt passerat under radarn.
Look Outside är ett sådant spel.
Ett passionsprojekt
Look Outside är snickrat i RPG Maker och är utvecklat av kanadensiska Francis Coulombe (utvecklare, artist och animatör). Musik är skriven av Eric Schumaker. Spelet drog inspiration från Sweet Home och var ett projekt som visades upp under Hawktober Horrors 2024. Detta var en gamejam, en månad lång tävling där olika utvecklare jammade ihop sina bidrag. Coulombe hade varit i kontakt med Devolver Digital, som senare publicerade spelet i mars i år. Trots att Coulombe gjorde detta som ett sidoprojekt till Malison: The Cursed City, en annan titel som han jobbat på under ett par år. Men Look Outside blev allt annat än ett sidoprojekt.
God morgon …?
Spelet börjar med att spelets protagonist Sam har en konstig dröm. Sam är en arbetslös 30-nånting-åring och oftast spenderar dagarna hemma i lägenheten och spelar spel. I drömmen som Sam hade hörde han en röst som bad honom titta ut genom fönstret. När han vaknar ekar drömmen kvar i tankarna.
När han kliver upp och går mot fönstret hör han en röst som ber honom titta ut. Det ska vara fantastiskt och vackert. På väg till fönstret för att dra undan persiennen avbryter rösten honom. Det är inte en bra idé att titta ut trots allt. De var inte sig själva när de sa det. Sam ser ett hål i väggen, där hans granne iakttar honom. Efter vidare konversation bestämmer han sig för att inte titta ut. Såvida inte du som spelare faktiskt vill göra det ändå. Det är ju så vackert därute …
Eldritch body horror
När du väl tar kontroll över Sam kan du utforska din lägenhet. Du kan vattna din blomma, spela spel, sätta dig vid datorn och doomscrolla, samt laga mat. Och gå ut i korridoren.
Det sistnämnda startar din vakna mardröm, med risk för ditt liv och din mentala hälsa.
Väl ute i byggnaden märker Sam att saker och ting inte riktigt stämmer. Det känns förfallet, övergivet och … annorlunda. När du väl möter andra som bor i byggnaden märker du att någonting är väldigt, väldigt fel. Ända sedan ’The Visitor’ kom har saker förändrats.
De andra hyresgästerna beter sig märkligt, vissa har fått sin DNA mixad med omgivningen, eller sin egen genetik. Vissa har utvecklat tentakler med tänder och ögon. Andra har amalgamerat med kopparrör, diverse utrustning och tavlor.
Det här är nog inget hyresgästföreningen kan hjälpa dig med.
Vackert och groteskt, på samma gång
Det som lockade mig till spelet var en genuin artstyle som inte kändes repeterad. Det och den groteska designen på diverse människor du möter. Ja – i princip allt du möter i spelet var en gång människor. I vissa fall har döda objekt fått ett medvetande också. Känslan av att konstant vilja ta det säkra för det osäkra är fantastiskt balanserat. Paranoian och känslan av ett överhängande hot är konstant närvarande. Och det är den typen av ”realism” som gör det så lockande för mig; vissa varelser (och människor) kan te sig otroligt farliga och hotfulla. När jag pratar med många av dem visar det sig bara att den verklighet vi nu befinner oss i inte kan applicera logik från tiden innan The Visitor.
Men trots allt det groteska finns det en salig mängd komiska inslag också. Och vi ska inte ens gå in på de otroligt fina, t.o.m. vackra och sorgliga stunder som spelet har. En del av dem lever fortfarande kvar hyresfritt i mitt huvud. Du möter en mängd olika människor som gör vad de kan för att överleva i den mardrömslika verklighet de nu befinner sig i. Vissa har klarat sig från vad som finns på utsidan, andra har tittat ut. Dialog och interaktion känns konstant spännande och spelet vill verkligen att du som spelare ska utforska det. Det är väldigt få tillfällen med tom dialog som finns där för sakens skull. Det mesta känns väldigt avsiktligt och autentiskt.
… och priset för mest gripande spelupplevelse går till …
Skräckblandad spelglädje
Spelmekanikerna är intressanta och roliga, där du kan se över din lägenhet och umgås med dina partymedlemmar. Striderna är turbaserade, med ett snyggt upplägg på hur vapen fungerar. De har först och främst durability, som innebär att du måste förbereda innan du ger dig ut och utforskar hyreshuset. Att hamna i en strid med ett vapen som knappt håller ihop kommer göra det mycket svårare att överleva. Vapen har olika skadetyper och vissa fiender är känsligare för vissa attacker. Du kan dock inte byta vapen mitt i en strid, så förberedelse är A och O. Det finns dock möjlighet att bygga nya kastvapen (molotovs och liknande) så det finns ändå en plan B att ta till om det börjar se mörkt ut.
En av de fräsigaste egenskaperna är valet att spela TV-spel i din lägenhet. Du får lite exp för varje spelsession och dina kompanjoner kan ibland göra dig sällskap. Om det är ett spel för flera spelare kan ni sitta och spela tillsammans. Alla spel ger dig möjlighet att lära dig nya tekniker du kan använda när du slåss mot monstrositeterna som befolkar byggnaden.
Jag kan inte avsluta den här sektionen utan att nämna Eric Schumaker och hans musik. Soundtracket är fantastiskt och illustrerar de olika känslorna och situationerna jättebra. Det är inte klistra-på-musik, inte ett platt komplement till handlingen som många AAA-spel har en tendens att göra. Den här musiken är minnesvärd och har karaktär.
Vidrigt på ett fantastiskt, underbart sätt.
Ett spel som väcker känslor
Jag är extremt svårflörtad när det kommer till inlevelse i spel. Jag har på senare tid spelat mer indiespel än något annat, då jag helt enkelt har tappat tron på AAA-spel idag. Jag säger inte att de inte kan beröra, men mina initiala intryck är väldigt svaga. Jag känner helt enkelt ingen motivation att lägga 7–800 kr på ett spel som rent statistiskt kommer vara en repetition av de senaste fem åren. Samma story, samma säkra kort, samma försök att försöka dra pengarna ur mig. Vi röstar med plånboken, trots allt. Och AAA-industrin förtjänar inte någon röst, i mitt tycke.
Där har vi indiespel som briljerar. De är ofta unika, det finns passion för att skapa en upplevelse som är den huvudsakliga drivkraften. Inte att tjäna pengar. Kvalitet över kvantitet. Detta om än med en viss hit-or-miss-formula, där det ibland bara inte fungerar. Men de försöker iallafall. Look Outside är ett fantastisk exempel på detta och lyckas skapa den där genuina spelupplevelsen som jag längtat efter. Och mer därtill. Att se Lovecraft, tillsammans med Cronenberg och Barker, stå som inspirationskällor är helt fantastiskt. Och det är inte bara ett groteskt skräckspel (jag skulle inte nödvändigtvis kalla det skräck ens) – det är en makaber berättelse om vad som händer när människan kommer i kontakt med något som vi aldrig någonsin kommer kunna förstå. Något som som är ogreppbart och ofattbart.
Lovecraft sa det bäst själv:
“Det mest barmhärtiga i världen är, enligt mig, oförmågan hos det mänskliga psyket att förhålla sig till allt dess innehåll. Vi lever på en öde ö av ignorans, i mitten av ett svart hav av oändlighet, och det var inte meningen att vi skulle resa långt.”
Någon har rest långt, över det svarta havet, och vår ignorans är nu vetskap om vad som finns därute.
Look Outside finns tillgängligt på Steam för 9.99€, tillsammans med sitt soundtrack för 3.99 €.
