Vi har testat The Division

Idag fick vi chans att spela The Division. Spelet som har retat oss med sin fysiska frånvaro genom att inte finnas på radarn längre än vad som borde vara lagligt. Efter att ha läst artiklar och sett videos i en halv evighet har vi äntligen fått chans att testa det.

Vi sätter oss ner på tvivelaktigt ergonomiska oljefat och får ett varsitt headset, där vi får snabba instruktioner av killen vid montern. När spelet går igång får vi en varsin, förutbestämd karaktär, alla tre med olika färdigheter. Redan där känner jag doften av samarbete. Många spel där man spelar tillsammans, antingen i soffan eller online, uteblir ofta elementet  av samarbete och man spelar helt enkelt bara spelet tillsammans med någon annan, där co-op inte ligger i fokus. Här känns det som att man är något på spåren, vilkets krävs för att spelet inte ska drunkna i ett hav av andra spel som känns likadana.

När vi startar får vi ta oss in i “the Dark Zone”, där allvaret börjar. Det första vi möts av är ett par NPCs som vi måste panga ner. Vi tar positioner, koordinerar oss över headset och attackerar samtidigt. Vi blir tipsade om att hålla oss bakom skydd då man går sönder ganska lätt om man blir skjuten. “Perfekt!” tänker jag. Om det är svårt blir fokuset på samarbete större och känslan av att klara saker tillsammans blir så mycket mer påtaglig. Efter att vi eliminerat den första truppen dyker det upp Cleaners, griniga jävlar med eldkastare som givetvis tål lite mer. Vi får byta strategi och efter en stund har vi knäckt dem också. För mig är det en otroligt härlig känsla att faktiskt behöva kommunicera i dylika situationer och det kändes bra vi faktiskt var tvungen att göra det.

När vi väl plockat ut motståndet märker vi att vi plötsligt möter mänskligt motstånd. Som i andra spelare. Jag blir lite besviken, inte för att det är PvP, utan för att det inte ger mig en chans att få en bra bild av spelet på den korta stund vi får testa det. Det har pratats om en dynamisk, öppen värld där utforskande och spelarens framsteg är viktiga beståndsdelar. Nu fick jag bara en massa stryk.

När vi är klara känner jag mig ändå nöjd, trots en hetsig omgång som inte avslöjade särskilt mycket om spelmekanik, hur det bör spelas och hur teamwork faktiskt kan fungera i det. Jag är fortfarande nyfiken och kommer hålla utkik efter det när det väl släpps den 8:e Mars nästa år.

[youtube id=”8Bc2fv0jcgg”]

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.