Motorstorm och Driveclub blev inga kioskvältare för Sony trots fina betyg och recensioner. Nu ger sig Codemasters in i kampen om spelarna och satsar på en lite mer ovanlig racingtitel. Den här gången har studion valt att nischa sin frustande baby med ett annat upplägg som är ovanligt inom genren – nämligen att krocka sönder sina motståndare. Glöm allt som gäller mållinjer (finns inga), placeringar eller tidmätningar. Här gäller det enbart att panga alla kärror snabbast möjligt inom en meters avstånd. Det är exakt vad speakerrösten talar om för mig i början av spelet och redan här sätts ramarna för vad jag kan förvänta mig. Generellt skulle jag beskriva Onrush som en mix av Mad Max, Dirt och Grid med våldsamma pareringar kombinerat med färggranna grafiska effekter. Våld, tempo och alla pråliga detaljer är de tre ord som sammanfattar upplägget bäst.
Hur spelas Onrush?
Onrush utspelas på korta banor i mestadels naturmiljöer. Sex spelare från ett blått lag möter sex andra spelaren från ett gult lag. Tillsammans ska de mosa varandra i så stor utsträckning som möjligt. Ju mer explosioner och stunts som utförs under varven, desto mer plussas poängmätaren på skärmens ovandel. Poängen i sin tur omvandlas till pengar för att uppgradera vrålåken. Fordonen i sin tur har olika egenskaper för att prestera max på slagfältet. Exempelvis kan det vara högre hastighet eller någon specialfunktion som aktiveras vid ett visst tillfälle.
I Onrush går det hett till. En liten varning utfärdas när det blir alltför rörigt.
Det som premieras är hastighet. En inbyggd turbo-boost kan aktiveras för att maxa farten och pressa sig framåt i den mördande konkurrensen. Är man riktigt oförsiktig kan en stolle toucha ändalykten och direkt göra bilen till ett brinnande vrak. När boost-funktionen triggats ett antal gånger dyker speed-attacken Rush upp. Direkt får jag ultrafart omgiven av en blå ljusstrimma som pulvriserar de motståndare som råkar vara i närheten av min framrusande komet.
Till det yttre vill jag påstå att grafiken är okej men inte mer än så. Här ligger Onrush bitvis efter sina konkurrenter. Dock finns möjligheten att ändra bilduppdatering mellan 30 och 60 bilder per sekund. Beroende på ditt val blir flytet en aning smidigare om du väljer att sänka upplösningen med en högre bilduppdatering. En uppenbar nackdel är det kaotiska upplägget som gör det svårt att se vad som händer på rutan. Flera gånger fick jag bita i gräset och starta om med alla bilar, tillrop och effekter på en och samma gång. Kanske hade det blivit lite enklare om tempot hade skruvats ned en aning?
Solokampanjen roar tillfälligt
På menyskärmen kan spelaren välja mellan fyra lägen – Switch, Lockdown, Countdown och Overdrive. I Switch ska föraren klara sig så länge som möjligt med ett fåtal fordon till förfogande. I det Lockdown ska man köra inom en zon som förflyttas längs banan. I Countdown handlar det om att köra förbi markerade stolpar som fyller på en tidmätare. I det sistnämnda läget Overdrive blir premissen att krocka så många bilar som möjligt. Enkelt men ändå svårt.
Lite turbo någon?
Efter några omgångar märker jag att solokampanjen inte tillför speciellt mycket mer och jag beger mig ut online där temperaturen är desto mer livligare. Till skillnad från tidigare cyberkamper där jag förnedrats av ärrade veteraner behöver jag inte oroa mig för att skämmas för mina förkunskaper. Jag kan lugnt gå in i en match, spela så det knakar och ändå känna att jag är med i racet och deltar på mina villkor.
Bu eller bä?
För mig som älskar bilspel med galet tempo och action är Onrush en skänk från ovan. Det underhållande, röjigt och lämnar inga tvivel vilken om målgrupp spelet riktar sig till. Det som är så synd att innehållet inte sträcker sig längre än den nästa seriekrocken. Efter några timmar känns det ganska enformigt och jag vill snabbt göra något annat. Onlineläget väger dock upp och det är här spelet kommer till sin fulla rätt. Att möta mänskliga motståndare är som bekant alltid att föredra framför spelets AI.
Kan du bortse från bristerna har du en fräsig titel framför dig och många stunder att se fram emot – men inte mer än så.
