Princess of the Water Lillies börjar med ett rikt symfoniskt musikstycke, framfört av ingen mindre än Budapest Scoring Orchestra. Det sätter en prägel på äventyret som komma skall som verkar snudd på omöjlig att leva upp till. Men lyckas gör det – ingen tvekan om saken.
Prinsessan på näckrosen
Jag kommer aldrig att kunna säga nej till ett handritat spel som säger sig dra inspiration från traditionell 1900-talsanimation i 2D. När NIMH, Watership Down och (självklart) Aristocats står bland stoffet och huvudkaraktären är en ljuvlig liten katt är det bara att tacka och ta emot. Whyknot Studio har byggt en värld som ger precis samma mysiga känsla som en Disney-matiné eller en kort session Ori and the Blind Forest.
Näckrosprinsessan ifråga är denna lilla grå katt, som uppfostrats av grodor. När en bunt mekaniska ondingar kommer och förstör grodornas hem och samtidigt tar dem och flera andra djur tillfånga är det upp till kisekatten att rädda dagen. Ditt främsta vapen är inte ens en höger och vänster tass, utan ditt spinnande, som kan slå ut eller förlama sårbara maskiner, eller till och med få växter att lyda din minsta vink. Detta leder till en hel del roliga, om än något enkla pussel.
Spelet är för övrigt i princip helt textfritt. En vacker designbedrift.
Ett fyrkantigt spel är inte alls helt fel
Spelet är uppdelat i fem huvudsakliga områden med en boss i vardera och en rimlig skock samlarföremål (gula glödbollar, blå superglödbollar och infångade djur). Upplägget skulle kunna vara det av ett metroidvania-spel, men du får inga nya förmågor alls under resans gång. Det förtar dock inget av nöjet med Princess of the Water Lillies. Snarare tvärtom: Upptäckarglädjen varar hela vägen till slutet. Och de där bossarna är pricken över i till att sätta bara lite extra piff i smaken.
Så är Princess of the Water Lillies årets perfekta indie-doldis? Inte på långa vägar. Kontrollen till exempel är klart mer än duglig, men skulle kunna förfinas, framför allt inom hukande och hoppande. Jag saknar även dubbelhopp eller en glidning à la Yoshi, för att verkligen spetsa till de sista bossfajterna. En annan miss är att spelet inte är så duktigt på att belöna hängivna spelare. 100 % på sparfilen hade ju till exempel kunnat ge ett dubbelhopp, eller kanske en sprintattack. Eller varför inte extra HP? Med tanke på att du ”dör” (åker tillbaks tills senaste automatiska sparpunkt) på en träff vore det ett intressant sätt för hängivna spelare att testa spelets gränser. Med tanke på att Princess of the Water Lillies är strax över fyra timmar för mig (som ändå dog pinsamt mycket … ) känns allt som ger återspelningsvärde välkommet.
Princess of the Water Lillies släpptes den 20 november på PC (Via Steam) och kostar cirka 150 kronor. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
