Den speciella känslan som infinner sig i att försänka sig i ett rollspel på temat ”vuxenblivande” med tioårs mellanrum är förtätad. Minnen från ett helt annat liv, tillsammans med människor som då var familj men nu är totala främlingar, på helt andra platser har integrerat sig med spelets ljud, berättelse och bilder.
Jag tillhör den minoritet som tycker att Final Fantasy IX är den seriens höjdpunkt. Jag tillhör också den minoritet som har Tales of Grace som min favorit i aktuell serie. Tales of Symphonia, Tales of Vesperia och Tales of Arise har samtliga sina styrkor – men skall en favorit koras så är det aktuell installation som stjäl mitt hjärta. Spelets Modus Operandi tangerar min egna livsfilosofi om kraften i starka vänskaper vilande på en gemensam värdegrund i en kaotisk och stundtals fientlig omvärld. När jag 2015 lirade Playstation 3 uppgraderingen, skulle jag ha gett den en svag 9. Denna uppdaterade version når 10 år senare upp till en svag 8, vilket ändå är otroligt starkt för ett spel baserat på spel- och grafikmotor från 2009 till Nintendo Wii.
Grafiken är i teorin uppdaterad till 4K HDR, 60fps till PC, Playstation 5 och Xbox Series X (1080/30fps och 1440/60fps om du spelar på Nintendo Switch respektive Xbox Series S), men då alla texturer och karaktärsmodeller är 15 år gamla – har jag svårt att se poängen med den här versionen i det fall du fortfarande äger ett fungerande PS3. Om du dessutom har kvar sparfilen så försvinner nästan helt den unika försäljningspunkten då den främst består i att du kan börja din spelomgång med ett fulladdat Grade shop. På just den här punkten vill jag dessutom mana spelaren till försiktighet då du kan riskera förstöra hela spelupplevelsen om du fläskas på med för många uppgraderingar. Originalinställningarna var enligt mitt tycke perfekt balanserade i normalläget, så om du börjar mixtra med inställningarna här riskerar du beröva dig själv på en fantastisk spelupplevelse. Kvar finns då ett uppgraderas kartsystem med timglas och destinationsmarkörer. Detta är inget jag minns mig ha saknat då jag besökte Ephinea 2015, men är helt klart en välkommen uppdatering.
Ifall det här är ditt första möte med Tales of Grace f och du i likhet med mig älskade Skies of Arcadia, Eternal Sonata och FFIX så har du en fantastisk upplevelse framför dig. För egen del tyckte jag dessutom tillräckligt mycket om PS3/360-installationen för att kunna njuta av denna numera 16år gamla Japanska rollspelsklassikern, men justera förväntningarna. Det här är en Remaster, inte en Remake.