Animatören och konstnären (ö)känd som Master Tingus har sedan åtminstone 2020 förskönat och förpestat världen med sin alldeles egen fason av surrealism. Leende bulliga djur och figurer som genomgår finurlig men osmaklig metamorfos i loopade videoklipp. Nästan alltid småvidrigt. Nästan aldrig utan glimten i ögat.
2023 infekterade Tingus Goose våra telefoner och plattor. Ett spel som kombinerar Master Tingus omisskännliga frejdiga body horror med idle-spelens bekanta linjära gameplay. Gåsen är ett av Tingus’ oftast återkommande avbildade objekt, och i spelet gäller det att ta gåsen som infekterat en människokropp på bästa Alien-maner, och vattna den så att halsen växer sig tillräckligt lång. Tillräckligt lång för vadå? Jo för att nå upp till en annan gås i skyn så de kan fortplanta sig förstås.
För att vattna gåsen krävs pengar. Pengar erhålles givetvis genom att gåsen spottar ut ”tingi” (plural av tingus, i det här fallet en knubbig bebis) vilka sedan kryper in i den kombinerade människan/spargrisen i marknivå. Och här inträffar hjärngympa. Varje gång tingi studsar mot saker på vägen ned genererar de pengar. Följaktligen utvecklar gåshalsen diverse svulster som sedan blommar ut till olika objekt för tingi att studsa på. Det kan vara en enkel pinne, en virveltrumma som får tingi att studsa en bit bort, en gås som sväljer en tingus och bajsar ut två och så vidare. Och varje gång tre tingi kommer tillräckligt nära varandra kombineras de till en tingus av nivå 2. Nivå två är bara en fetare bebis men sen ballar det ur och nivå 5 är förstås en gudsföraktande styggelse. Det gäller att bäst optimera sin gåshals så att mesta möjliga klirr i kassan alstras så snabbt som bara går. Eller helt enkelt vänta. Kosingen rullar in i realtid även när spelet inte är igång.
Och när det gäller optimering så är förstås inget idlespel komplett utan uppgraderingssystem. Dels kan olika saker inhandlas för ädelstenar, vilka erhålles för uppnådd höjd under spelets gång. För avklarad bana fås även benknotor. Dessa används till att köpa uppgraderingar i ett underjordiskt bonusträd lika begripligt som Einsteins avhandling om brownsk rörelse, översatt till från tyska till spanska av en person utan kunskaper i något av språken. Men man klickar och hoppas på det bästa. Mobilversionen har även embryon och stekta ägg som valuta om jag minns rätt, men jag gitter inte slå upp vad de är bra till. Mobilversionen kännetecknas också av omvälvande uppdateringar, såtillvida att uppgraderingssystemen sällan eller aldrig behållit sin form när man öppnar appen efter ett längre uppehåll. Låtom oss hoppas att PC-utgåvan blir stabilare.
Steamversionen av Tingus Goose är till skillnad från mobilspelet klädsamt befriat från mikrotransaktioner. Bara en sån sak gör det värt prislappen om cirka sju frihetspengar. Men även utan erbjudanden om småköp är det uppenbart att det är ett spel utvecklat för handhållna enheter vi har att göra med. Det passar helt enkelt lite bättre på bussen till jobbet än vid skrivbordet hemma, åtminstone enligt min ringa mening. Med det sagt kan man förstås argumentera för Tingus Goose som mer av ett popkonstverk än ett spel, även om surrealistisk bodyhorror-slapstick antagligen aldrig kommer slå lika brett som Banksy, Keith Haring eller Andy Warhol.
Tingus Goose släpptes till PC via Steam den 2 december och finns sedan tidigare till Android och iOS.
