Jag älskar Advance Wars-serien och har länge sett fram emot Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp. Att leka krig har aldrig varit så roligt! Den som introducerade spelet för mig var en barndomsvän, som precis som jag ägde en Game Boy Advance. Bland det bästa med GBA var funktionen att spela multiplayer upp till fyra spelare med en enda kassett, så länge du hade nog med länkkablar. Lyckligtvis hade jag en, och tillsammans spenderade vi slutet av flera skoldagar med våra konsoler vända mot solljuset för att kunna se något. Det här var före SP-modellen med dess bakgrundsljus, trots allt. De turbaserade bataljerna i krigets dimma trollband mig omgående, och när jag väl fick tag på mitt eget exemplar insåg jag att det bara var toppen på den bästa pulkabacke man kunde tänka sig.
Min tur
Advance Wars har egentligen närmast uråldriga anor. I Japan har serien Famicom Wars varit i gång sedan, tja, Famicom:en, det vill säga japanernas NES. Det dröjde dock till just Game Boy Advance innan det var dags för oss. Passande nog var det även denna lilla maskin som till slut gav oss vårt första Fire Emblem. Men de två kunde i princip inte vara mer olika.
I framför allt äldre Fire Emblem-titlar kämpar du sammanbitet mot fienden och ber till RNGesus att slumpgeneratorn inte ska ge honom eller henne en fullträff på dig. Dina trupper får vara hur halta och lytta de vill i slutänden, men de ska banne mig överleva allihop! I Advance Wars handlar det i stället allt som oftast om att ständigt bygga nytt, och offerstrategier är inte helt ovanliga.
I övrigt är FE och AW väldigt lika: schack med riddarrustning, eller med soldatuniform. Men AW har ytterligare en krydda som gör under för ett annars så statiskt gameplay: Commanding Officers, befälhavare eller CO:s förkortat. Dessa är i essens dina spelkaraktärer och ger dig unika förmågor. Andy, spelets huvudkaraktär, är sådär jobbigt välbalanserad, och hans speciella förmåga är att han kan reparera samtliga enheter 2 HP. Mina egna favoriter är Max och Kanbei, ty i Advance Wars är det råstyrka som gäller för moi.
Cosmopolitik och makropolitik
Duologin Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp utspelar sig på olika kontinenter i Wars Land. I första spelet på kontinenten Cosmo Land. Här attackerar nationen Blue Moon med isbjörnen till CO Olaf i spetsen grannlandet Orange Star helt oprovocerat och det är upp till Andy som nybakad officer att sätta stopp för invasionen. Storyn blir betydligt mer invecklad än så här, men bara premisserna får en att grimasera illa av igenkännande. Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp har trots allt skjutits fram allt sedan den riktiga väldens politik kommit ikapp dess handling. Sanningen överträffar dikten, som man säger.
Förutom Orange Star och Blue Moon huserar Wars Land även Green Earth och Yellow Comet. I det första spelet tycks de alla ha en gås oplockad med Orange Star. Det är inte så svårt att se vilka nationer som inspirerat vad – och än mer uppenbart var det i den japanska originalupplagan. När det kommer till att porträttera krig blir det inte mycket lättsammare än Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp. Vill man ha sig en moralkaka är DS-spelen Dual Strike och Days of Ruin av en lite annorlunda kaliber, men här är krig mestadels ett nödvändigt (och skitkul!) ont.
Uppföljaren Advance Wars 2: Black Hole Rising är egentligen mer av samma. Där fortsätter storyn på kontinenten Macro Land, med en fiende som arméerna gemensamt måste slå tillbaks. Allt från det första spelet återkommer, men med lite mer fingertoppskänsla. CO-krafterna har till exempel två stadier beroende på hur länge du låter dem ladda upp, och de nya Neotanksen utgör en rejäl käftsmäll på fienden. Karaktärsgalleriet växer dessutom rejält, och Black Hole Rising gör verkligen ett bra jobb för att du ska få bekanta dig med dem alla. Det känns oerhört belönande.
Paketpris
Advance Wars är i sig så pass bra att det nästan än i dag kan göra sig förtjänt av en full prislapp. Att få med dess uppföljare Advance Wars 2: Black Hole Rising känns dock både rimligt och rätt, och de är båda rejält nydanade. Grafiken är omsorgsfullt omgjord från grunden av studion WayForward, och har fått deras klassiska ”lördagsmorgontecknade” estetik. Varenda CO har dessutom sin egen röst numera, bland andra av Cristina Valenzuela (Octopath Traveler, Shantae) och Arin Hanson (Dream Daddy, River City Girls). Tyvärr är inte alla repliker röstsatta, men de som är det har charmen på full volym.
Även om Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp är ett komplett paket, är det klart att man saknar Dual Strike, som ju hade samma karaktärer i samma värld och ytterligare nyheter. Det är dock fullt förståeligt att ettan och tvåan paketeras så här; de är en enhetlig story med få förändringar titlarna emellan. De få ändringar som finns kompenseras för genom att du först måste spela genom ettan innan tvåans kampanj ens finns tillgänglig. Och när den väl är det, låser du upp dess innehåll tillsammans med resten. Det ger bland annat dubbla uppsättningar War Room-kartor och fler multiplayerkartor, CO:er, illustrationer och musik. Ett komplett paket, som sagt.
Hett ljud med svala partier
I mitt huvud hör jag fortfarande GBA:ns dammiga, lågpresterande ljudchip för varenda ton och ljudeffekt. Men Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp har ju så klart ett helt omarbetat ljudsystem också. Ljudeffekterna är fler och mer bombastiska, men framför allt så är soundtracken en helt ny best. Marschtrummorna låter nu som trummor och de tunga instrumenten har fått sig ett rejält lyft. Dock saknar jag vissa parter från originalmelodierna som hördes lite tydligare i förlagan. Närmare bestämt trudelutterna som är Eagles tema och Lashs tema. Nu nördar jag verkligen ned mig i musikaliska detaljer, men det är något med balansen i melodierna som lämnar en ack så vag känsla av besvikelse. Ytterst små blessyrer i sammanhanget, får nog sägas.
Men även om Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp är så oerhört bekant och så medvetet likt sitt original så finns här ändå något att hämta för oss veteraner. Förutom den helt omarbetade grafiken så följer faktiskt AI:n helt andra regler. Dina gamla strategier kan visa sig vara både dummare och mer effektiva än du minns dem. Du kan med andra ord inte räkna med gammal vana, för datorspelaren beter sig väldigt annorlunda från originalet. Kanske kommer detta göra att Hard Mode-kampanjen är rättvisare, men så långt har inte denne recensent hunnit ännu.
Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp har toppat försäljningslistorna sedan det kom ut, och det är av god anledning. Det är precis lika bra som jag minns det, vanebildande och beroendeframkallande i lika mån. Och jag kan allvarligt talat inte finna något sämre med det än klyschan att det kunde varit mer (i form av Dual Strike alltså). Advance Wars-duologin har åldrats med en värdighet få spel förunnad, och kommer att stå sig längre än. Inte minst nu, med online multiplayer för Nintendo Switch Online-prenumeranter.
Advance Wars 1 + 2: Re-Boot Camp släpptes den 28 april 2022 exklusivt på Nintendo Switch. Cirkapriset är 599 kronor. Denna recension är av recensentens egenköpta exemplar.
