När jag var liten installerade jag och några vänner Heroes of Might and Magic III på skolans datorer. Vi spenderade många lunchraster och uppehåll på magiska landskap via skolans lokala nätverk. Vi stred mot monster, levelade våra hjältar och raserade varandras städer. Blandningen mellan strategi och äventyr var ovanligt för mig som bara tidigare spelat ”rena” genrer. Men jag uppskattade blandningen precis som en godisälskare uppskattar blandningen mellan sött och salt. Trots att goda minnen kvarstår från sessionerna med skolans budgetdatorer var det tyvärr aldrig något jag kunde ta med mig hem och mina spelvanor återföll till ”enklare” upplevelser.
Förän jag fick möjligheten att testa Age of Wonders: Planetfall, Paradox Interactives senaste tillskott i deras ständigt växande utbud av strategispel. Och jag ska säga det redan nu: jag är väldigt glad att jag får testa Planetfall.
Age of sci-fi
Utan någon tidigare erfarenhet av Age of Wonders räcker det med en snabb sökning för att bli införstådd. Det är en strategiserie centrerad kring 4x-mekanik (explore, expand, exploit and exterminate) som såg sin begynnelse 1999. Holländska spelutvecklaren Triumph Studios står bakom utvecklingen av samtliga spel som fram tills Age of Wonders: Planetfall haft en förankring i high fantasy. I denna titel har temat övergått till strikt science fiction. Mitt nördhjärta hurrar så det slår volter!
Premissen i Planetfall kretsar kring ett kosmiskt fenomen som utplånade hela det mänskliga styret över federationen känd som Star Union. Spelaren vaknar upp efter 200 år i en frysbox och börjar nysta i händelserna som föranledde katastrofen. Målet är att erövra via militär makt, rikedomar eller diplomati, vinna tillbaka mark och agera i ett politiskt spel som sträcker sig över stjärnorna.
Age of Wonders: Planetfall låter spelare välja ras, dock är utbudet kraftigt begränsat innan särskilda milstolpar nåtts i den centrala kampanjen. Det bör tilläggas att varje ras är väsensskild och erbjuder unika teman och spelstilar. Därefter väljer spelaren sin ledare som man får skräddarsy efter eget tycke i sann rollspelsanda. Egenskaperna och färdigheterna hos ledaren blir utgångspunkten för din fraktion som du utvecklar i flera olika riktningar för att slutligen nå ditt mål. Massförstörelsevapen är en potentiell rutt av uppgraderingar men det går även att styra ditt folk i en mindre våldsam riktning.
Konfrontation är däremot ett måste i Age of Wonders: Planetfall. Strider du inte mot andra stormakter stöter du garanterat på monster, banditer och extremister som måste tas hand om för att vinna land och resurser. Kampanjen drivs fram via uppdrag med tydliga mål och många gånger med flera tillvägagångssätt. Det finns även sidouppdrag och händelser utspridda på kartorna som ger varje uppdrag en distinkt känsla och specifik ton i berättelsen.
Stor och liten
Ett av Planetsfalls största styrkor är de spelmekaniska skiftningarna mellan makro- och mikroperspektiv. Under varje runda (en spelaromgång under ett uppdrag) sker flera skiften mellan övergripande styre och direkt handhavande av trupper. Till det övergripande kontrollen handlar det om att spendera resurser, utveckla baser och hanteringen av land. Detta påverkar ditt folks utveckling inom diverse områden som teknik, ekonomi och stadsplanering. I det övre lagret producerar man även krigsenheter av olika slag som utgör dina arméer. Via mikrostyrningen bedriver spelaren arméernas förflyttning på kartan och interaktionerna med andra enheter och uppdragsmål. I strid handlar mikrostyrningen istället om att strategiskt styra varje enskild enhet över ett slagfält för att besegra en motståndare. Striderna är varierade, med ett stort utbud av fiende- och terrängkombinationer som håller dig på din vakt.
Age of Wonders: Planetfall får ett naturligt flöde där hoppen mellan perspektiven engagerar mig som spelare vid varje val. Oavsett om det handlar om hur jag ska dra nytta av ett erövrat område eller var jag ska placera min soldater i en sammandrabbning känner jag att varje val har en konsekvens. Från över eller underskott av en specifik resurs till en enhets överlevnadschanser i ett givet anfall är jag ständigt delaktig i äventyret. Bytet av perspektiv gör att Planetfall sällan känns enformigt eller slött. Allteftersom mina arméer växer och min makt breder ut sig bliv varje beslut desto viktigare.
Hjältemod
Age of Wonders: Planetfall väcker mitt engagemang i möjligheten att skapa min egna ledare (en slags hjälte i jämförelse) med utseende och färdigheter jag själv väljer. Min general dukar upp förutsättningarna för min fraktions utveckling utan att på något vis tvinga den i en förutbestämd riktning. Utöver min personliga ledaravatar ansluter sig andra unika karaktärer med specifika egenskaper och säregna personligheter. Dessa kan även ge dig egna uppdrag som du kan välja att genomföra. Det hela påminner mycket om storslagna rollspel med välskrivna karaktärer och en story med förgreningar. Dock är Planetfalls manus enklare än fulländade rollspel.
Varje gång ledaren stiger i level erhåller den färdighetspoäng att fördela på egenskaper och som gör mig investerad i hen. På samma sätt blir de soldater som överlever allt starkare, vilket också gör deras nederlag desto mer smärtsam. Forskningen du utför och teknologierna då låser upp påminner om upplåsbara talanger i rollspel och ger din fraktion en specifik ”spec”. Det är till och med möjligt att utrusta enheter med vapenmodifikationer, rustningar och diverse annat krimskrams som ger dem specifika övertag.
I sin helhet gör dessa rollspelslika system att engagemanget ökar desto större investeringarna är. Och när jag tar det i relation till rotationen av perspektiv känner jag att Age of Wonders: Planetfall är ett näst intill fulländat strategispel – förutsatt att du gillar rollspel och science fiction.
Rymdträsk
Om det finns ett område i vilket Age of Wonders: Planetfall brister så är det i introduktionen av spelsystemen för en nybörjare som jag själv. Under spelets inledning, ett storyuppdrag förklädd till tutorial, bombarderar den artificiell intelligensen (i Planetfall en slags revisor) mig med meddelanden. Klickar jag på något, får jag en ruta med text uppkört i nyllet som avbryter mig. Även om texterna är informativa och lagom pedagogiska, är de klumpigt implementerade. Jag lär mig ärligt talat mer av att stänga av hjälpmeddelanden och testa mig fram.
Det är lätt att bli avskräckt av Planetfalls till synes komplicerade system, då spelet är smått belamrat med menyer och siffervärden för hundra olika saker. Men när man väl bekantar sig med spelet inser man att det är förvånansvärt lätthanterliga – utan att för den delen vara simplistiskt. Age of Wonders: Planetfall följer sin systemlogik konsekvent och har tillräckligt med beskrivande och informativa pop up-meddelanden att du till och med känner dig smart när du lär dig hantera spelet. Efter att du begriper sambanden mellan de många systemen är det som att uppnå nirvana.
I en annan del av 4x
För fans av hårdkokta 4x-spel som Civilization kan Age of Wonders: Planetfall framstå som lite rudimentärt. Men om du å andra sidan tycker att strategispel generellt saknar narrativ, karaktärsutveckling och valfrihet, erbjuder Planetfall stora skopor av detta för din njutning. Utöver ett strategispel med engagerande mekanik och karaktärsinvesteringar har det dessutom en fenomenal audiovisuell presentation, stabil prestanda och ett intressant universum med spännande varelser och bakgrundshistorier.
Age of Wonders: Planetfall kan starkt rekommenderas till fans av strategispel som suktar efter mer aktiva strider, spännande science fiction och inslag av rollspelande.
