Aberration är den andra expansionen till överlevnadsspelet ARK: Survival Evolved. Centralt för Aberration är den nya underjordiska miljön och de funktioner den för med sig. På många sätt är det just miljön som är fängslande då den är så utomjordisk och främmande. Självlysande natur, jättelika svampar och skrämmande rovdjur gör att även en erfaren överlevare går på tårna – vilket är precis rätt känsla för ett överlevnadsspel.
Läs gärna vår recension av ARK: Survival Evolved.
Tydligare
Likt grundspelet vaknar du upp naken på en främmande plats med ett chip inplanterat i handleden. Därefter gäller det att boxa träd och undvika rovdjur tills du är stark nog att vandra djupare in i Aberrations grottor. Redan från början berättar miljöerna en tydligare historia än originalspelet. Runtom startområdet syns kvarlevorna från ett högteknologiskt maskineri som skär genom naturen och visar din framtida destination. Eftersom den övergripande berättelsen i ARK avslöjats sedan länge hymlar man inte längre med hemligheterna. Detta gör Aberration förvånansvärt fräscht och spännande igen.
Miljöerna i Aberration är väldigt täta, med mycket vertikalitet.
Råvarorna är omkastade för att passa den nya miljön och de nya föremålen som går att bygga. Sten och kristall finns i överflöd redan från start, medan trä är lite mer svåråtkomlig. Vattenlederna vaktas av starka monster och ett överflöd av pirayor, vilket gör den initiala kampen lite svettigare. Den nya startzonen ”easiest” är lustigt nog en fälla för nybörjare, då den placerar dig långt in i ett hörn med en massa timida växtätare. Men låt dig inte luras, åh nej, för här finns inget vatten och utgången vaktas av en eldsprutande Basilisk.
Kul med variation
B-filmernas b-film Cliffhanger från 1993.
När ARK: Survival Evolved släpptes i slutet av augusti spelade jag och min hustru oss trötta på spelet. Vi hade jättekul med att bygga en säker gård, föda upp dinosar och ge oss ut på en och annan misslyckad expedition. Till slut blev vi lite utmattade och så småningom slutade vi bara att spela. ARK kräver en otroligt massa resurssamlande för små framsteg, vilket med största sannolikhet var det som ledde till att vi blev utmattade. Aberration är likadan såklart, då spelmekaniken inte har ändrats, och det tog oss väl över tio timmar att bygga en funktionell stuga på en säker plats. Men vi har kul igen! Den nya miljön och farorna vi måste anpassa oss efter gör upplevelsen spännande. Upptäckarglädjen har kommit tillbaka och ger bränsle till allt monotont arbete.
Aberration introducerar flera nya transportmedel. Linbanor hänger mellan klippor och ger dig enkelriktade sätt att ta dig fram (du kan göra egna linbanor också), portabla repstegar är det nya måstet för spelunkers och klätteryxan får dig att känna dig som Sylvester Stalone i Cliffhanger. När du kommit tillräckligt långt i utvecklingen låser du upp en vingdräkt som låter dig glidflyga mellan klipporna. Verktyg som dessa är otroligt användbara och gör utforskandet extra kul. Förhoppningsvis blir verktygen från Aberration tillgängliga även i nästa expansion istället för att förbli exklusiva.
Aberration köpes separat till ARK: Survival Evolved eller som del av spelets Season Pass.
Omväxling förnöjer
Mycket av det som är intressant med Aberration hör till de grottor som utgör expansionens karta. Utvecklaren Studio Wildcard har verkligen lyckats göra ett bra jobb med geografin som är kompakt, med flera vertikala nivåer och en labyrintaktig layout. Ett felsteg kan leda till ett fall från vilket det är nästan omöjligt att hitta tillbaka från. Andra felsteg kan vara att kliva i giftiga, till synes ofarliga svampar, vilket resulterar i ofrivillig nedskitning av byxa, hallucinationer, kvävning och död. På samma sätt är Aberrations andra faror spännande variabler i en annars ganska simpel överlevnadsprocedur. Strålning och gasläckor existerar och kräver försiktighet och rätt utrustning samtidigt som de fyller mekaniska funktioner. De nya jordbävningarna är däremot harmlösa godisregn som ger dig lite extra virke och mineraler.
Aberration placerar dig i samma rum som några av spelets mest skräckinjagande monster. Redan i det första området stöter du på det groteskt stora krabbmonstret Krakinos vars kloförsedda armar kan hålla fast flera personer samtidigt som den slåss. Lyckas du dräpa en kan du räkna med ett rikt förråd av polymer. Vidare är the Nameless grottmonster som påminner om styggelserna i filmen The Descent. Vildsinta och skoningslösa anfaller de utan föraning, oftast genom att kravla upp ur marken du står på. The Nameless är flockdjur och ropar konstant efter förstärkning för att överväldiga dig. Lyckas tillräckligt många samlas riskerar du att de anropar det ultimata rovdjuret: The Reaper. Dessa monster är inte bara otroligt starka, honorna kan dessutom befrukta dig i buken med sin avkomma mycket likt en viss rymdvarelse.
Den här skönheten vill du inte kramas med.
Föraning om framtiden
När jag spelar Aberration inser jag att ARK:s livslängd till stor del är beroende på expansioner och uppdateringar som tillför nya upplevelser. Det är nog för sent att påverka de sämre aspekterna av spelet, så som dålig AI och pathfinding, byggsvårigheter i terrängen och oförmågan att flytta på möbler. Men med expansioner likt Aberration som besöker bisarra platser med unika miljöer och funktioner kan intresset för spelet hållas uppe. Aberration har lyckats väcka det hoppet inom mig och jag håller tummarna för att Studio Wildcard och deras partners lyckas producera nya spännande kartor. En havskarta med undervattenssektioner kanske, med en roaming Kraken?
