Välkommen till undergången!
Left 4 Dead var tveklöst ett av Xbox 360-erans roligaste spel. Ett lag om fyra personer skulle ha ihjäl ändlösa mängder av zombies som stormade in från alla håll. Gevären kokade i mina händer när magasin efter magasin tömdes mot de framrusande dynghögarna. I slutet av banan väntade det trygga safe zone-rummet där gänget kunde fylla på med blypiller och utrustning. Innan uppdraget började kände jag adrenalinet pumpa i blodådrorna. Det var mig mot hela världen, med automatgeväret som skyddsbarriär mellan mig och dem.
I efterhand hade spelet inget nytt att tillföra. Det hejdlösa våldet och sanslöst roliga co-op läget var det som fyllde spelet med innehåll. När Back 4 Blood utannonserades var min lycka total. Som jag längtat efter att få röja runt, precis som ungdomens glada dagar. Äntligen en uppföljare som skulle fylla föregångarens kostym.
Återigen slungas jag tillbaka till post-apokalypsen där ett zombievirus har muterat stora delar av jordens befolkning. I rollen som ”cleaner” är det mitt jobb att städa upp i röran och sprida hjärnsubstans med valfri krutpåk. Karaktärerna som tilldelas har alla en speciell förmåga som kommer väl till pass under striderna. Om laget inte håller ihop kan jag räkna med att få bita gräset och börja om på nytt.
En nyhet är det så kallade deck-systemet. I början av varje omgång tilldelas spelaren en uppsättning kort. Varje kort innehar en förmåga som gynnar spelarens förutsättningar att överleva holmgången från start till slut. Det kan vara mer ammunition, förlängd uthållighet att springa eller en ökad hälsomätare. Korten är nödvändiga att bära med sig och måste fördelas med största noggrannhet. Att enbart satsa på en specifik förmåga slutar oftast med nederlag. Korten tillför en extra krydda som gör att spelet blir mer intressant att uppleva. Det skapar en dynamik som gör spelaren mer motiverad att fortsätta sessionen.
Men för att utmana spelaren har Turtle Rock Studios slängt in olyckskort som sätter upp en liten tröskel att övervinna. Vad sägs om att slåss i total dimma eller räkna med fler alarmfällor som triggar en hord? Ju mer motståndet nöts ned med minsta möjliga skavsår, desto mer pengar cashar gruppen in. Pengarna är guld värda när arsenalen ska upprustas inför ett nytt uppdrag. Ett hologram-sikte gör underverk för att underlätta precisionen i stridens hetta.
Laganda och vapenskrammel är nyckel till framgång
För att upprepa min inledning är våldet och dess fiender spelets centrala knutpunkt. Zombierna som väller in i klungor får World War Z att ställa sig i skamvrån. Teamwork och laddade maskingevär är grundprincipen för varenda liten millimeter terräng som jag lyckas erövra. Det må vara plottrigt att ha en hel zombiesvärm på skärmen men jäklar vad roligt det är att hålla avtryckaren inne. Rambo skulle bli avundsjuk när min tunga kulspruta visar var skåpet ska stå. Men när patrasket kommer lite för nära lassar jag på med yxor och machetes. Hela jag sölas ned med blod. En molotovcocktail flyger genom luften och sätter horden i brand. En känsla av övermäktighet sköljer över mig mitt i kaoset. Jag är oövervinnlig, okrossbar, odödlig. Ända tills verkligheten hinner ikapp mina fantasier.
För Back 4 Blood är utmanande, stundvis nästan omöjligt svårt. Till och med på den enklaste svårighetsgraden känner jag döden flåsandes i nacken. Ett supermonster dyker upp plötsligt och sätter stopp för min framfart med en välriktad attack – trots miljontals kulor från mig och mina kollegor. När game over-rubrikerna avlöser varandra gång efter gång känner jag hur frustrationen stegvis byggs upp. Att zombiespel är svåra är jag medveten om men det här tar verkligen priset. Där och då inser jag att spelstil måste förändras. Att rusa in med skallen före är förenat med livsfara. Med andra ord måste samspelet med mitt gäng fungera bättre – och att jag väljer mina strider med bättre omsorg. Hur gör jag det? Genom eldkraften.
Spelet innehåller en diger arsenal av skjutjärn som alla har sina fördelar och nackdelar. Kulsprutepistolen fungerar bäst i närstrid medan automatkarbinen håller en bättre balans på längre avstånd med god eldkraft. Det tunga maskingeväret blev min personliga favorit. Se till att hålla det laddat och uppgraderat med tillbehör som kan köpas i safe zon-rummet. Ju bättre grejer du unnar dig, desto högre till överlevnad. Att dessutom komplettera kulmagneten med ett bollträ är snarare regel än undantag. Meelee-vapnet är ett välkommet tillskott när ammunitionen börjar tryta eller när du måste hålla zombieflocken under kontroll.
Vid enstaka tillfällen dyker kraftfullare fiender upp som ställer din kampförmåga på sin yttersta spets. Fly eller illa fäkta? Stundvis gör en mindre boss entré (läs: jätte) som får din existens att framstå som tämligen… obetydlig. Tempot varierar från lugna lunkar till hektiskt kaos när en hord kommer in i bilden. Då gäller det att vara på alerten och samköra med gruppen för att möta anstormningen på bästa sätt. Precis som i många andra co-op spel hänger framgången på din attityd. Ska kompisarna ställa upp för dig måste du ställa upp för dem. Solospelare som kör sitt eget race kommer inte bli långlivade när allvaret drar i gång. Håller gruppen ihop är segern inte långt borta.
En renodlad online-upplevelse
Back 4 Blood är skapt för bataljer online. Punkt slut. Det är här interaktionerna pågår som får spelet att leva upp till sitt goda rykte. Jag rekommenderar varmt att du håller fast vid ett sammansvetsat kompisgäng som du känner innan. Relationen till varandra är extra viktig under striderna, vilket också gör stämningen så mycket roligare. Den artificiella intelligensen som botarna erbjuder är inte mycket att hurra över, speciellt under solokampanjen som också är en ganska avslagen historia. Den höga svårighetsgraden är som sagt en akilleshäl som kommer testa ditt tålamod åtskilliga gånger. Då är det inte speciellt kul när okända lagkamrater lajvar runt på egen hand och lämnar dig i sticket.
Ett helt okej röjarlir i föregångarens anda
För att sammanfatta helhetsintrycket är Back 4 Blood ett okej actionlir som fortsätter i föregångarens fotspår. Det är intensivt med lagom stora pass innan orken tryter. Multiplayerläget och deck-systemet är motorn som driver intresset framåt att fortsätta zombieslakten. Men bakom glansen har spelet inte så mycket mer att erbjuda. Några riktigt stora nyheter som varierar upplevelsen lyser med sin frånvaro. Svårighetsgraden är stundvis frustrerande orättvis. Men för den som söker ett skojigt tidsfördriv i goda vänners lag har inget att missa i detta äventyr.
