Anime-töser med vattenpistoler i ett skjutarspel som minner om forna fps-arenor och hektiska LAN-fester; jag borde älska allt med Trianga’s Project: Battle Splash 2.0. Det gör jag dock helt enkelt inte.
Grava problem?
Konceptet är egentligen klockrent: Släpp in åtta animeflickor indelade i två lag i en arena och låt dem göra upp med varandra i vattenkrig. Det har till och med en intressant vapenarsenal (som du likt MOBA-spel köper i mellan dina dödsfall) och föremål unika för varje spelkaraktär. Problemen är egentligen allt annat på såväl inre som yttre intryck.
Battle Splash 2.0 drivs av Unity, och är precis den typen av ”wonky”, glad amatörmässighet som man nästan förväntar sig om titeln ifråga inte är AA eller AAA. Det gäller framför allt det visuella intrycket. Anime-flickorna är uncanny valley-material som bara nästan skulle passa in på Friday Night at Freddy’s. Den visuella fingertoppskänslan är inte där på karaktärsmodellerna, och den är det än mindre på miljöerna. Arenorna är på tok för stora för bataljer som inte baseras på en fullsatt lobby; du kommer att gå vilse bland ditt eget eko i sökandet efter motståndar-AI:n i Survival Mode.
För ett skjutspel saknar Battle Splash 2.0 en tyngd i fysiken. Den flyter nämligen precis som vattnet den gestaltar. Gravitationen är nära noll och det gör att tyngden bakom varje handling inte riktigt finns där. Man verkar ha siktat på något i stil med Unreal Tournament 2004, men råkat sätta just tyngden för låg.
Vatten tjockare än blod
Battle Splash 2.0 spelas så klart bäst i gott sällskap, och med fördel med alla i samma rum. Multiplayer fungerar online såväl som lokalt i nätverk, men spelarbasen är lite för liten för att konsekvent hitta bra lobbyer. Med sin blygsamma prislapp på en futtig euro borde det här inte vara ett så stort problem – hade jag haft sju villiga vänner hade jag lätt köpt ett exemplar till dem var i present.
Ensam är Battle Splash 2.0 rätt torrt, ironiskt nog. Det enda spelläget är tidigare nämnda Survival, som dessutom verkar bli stört omöjligt efter 8–10 vågor. Det tar dessutom på tok för lång tid att få roliga vapen i detta spelläge. När du väl får det finns nog ändå en dryg halvtimmes kul att ha. Krypskyttegeväret rekommenderas varmt!
Till syvende och sist är Battle Splash 2.0 ett finurligt litet spel, men inte ett dyft mer. Som flera recensioner pekat ut är det skönt med ännu en shooter som likt Splatoon klär övervåldet i lekfull dräkt. Besegrade sitter snällt och väntar på att bli återupplivade eller på att matchen tar slut. En framtid med mer vatten och mindre blod är en jag gärna tar del av. Dock inte gärna i form av Battle Splash 2.0.
