Blood & Truth Recension

Blood & Truth börjar i en övergiven lagerlokal där vår huvudperson är sittandes vid ett bord. Vid andra sidan bordet står en man som presenterar sig som Carson. Han säger att han är på din sida. Men är han att lita på? Han kräver ditt samarbete och vill ha svar på några frågor. Du spelar som den före detta SAS-soldaten Ryan Marks. Carson vill veta om ditt förflutna och scenen övergår till en krigszon.

Carson ställer frågor och det är du som får spela återblickarna. Ryan tillhör familjen Marks, bosatta i centrala London. Familjen är en av de styrande maffiafamiljerna i staden. Ryan återvänder till Storbritannien från kriget för att närvara vid sin fars begravning. Samma dag får familjen en ovälkommen påhälsning av Tony Sharp, en rivaliserande maffiaboss som kommer med krav. Det blir din uppgift att bekämpa Tony och hans gäng. Hans maffia är starkare än vad som förväntas. Får han hjälp av någon och i så fall av vem?  

Story och presentation i Blood & Truth påminner om och håller samma klass som en kioskvältare från millennieskiftet. Precis som en fartfylld actionrulle. Narrativet håller hög klass utan att vara för komplex. Det är långt från en tiopoängare men det fyller sitt syfte i spelet mycket bra. Storyn har inget behov av att vara varken djupare eller mer invecklad än vad den är. Själva presentationen av spelet håller samma höga klass. Du möts av en musik som lätt för tankarna till moderna Bondfilmer.

Röstskådespelarna håller extremt hög nivå och de bidrar verkligen till att storyn uppskattas ännu mer. Något som dock irriterar en smula är att spelmusiken och musiken som kommer från högtalare i spelet är på samma ljudspår. Jag brukar ofta spela utan musik för att få ökad hörsel-orientering och inlevelse. Men i Blood & Truth blir även helt tyst från bandspelare och högtalare inne i spelet om jag vrider ner musikvolymen. En ganska vanlig miss som är tråkig för oss som uppnå den här inlevelsen. Min rekommendation, rör inte ljudreglagen.

GRAFIKEN

Jag tittar mig runt i rummet där storyn inleds. Det ser bra ut men inget revolutionerande. Det är en omgivning som jag har sett i många andra spel VR-spel. Då kliver Carson in i rummet. Min mun öppnas. Jag har svårt att tro att går att få till karaktärsmodellerna snyggare till Playstation VR än det vi presenteras i Blood & Truth. De ser inte bara riktigt bra ut, de är fantastiskt animerade till på köpet. Gestikuleringar och ansiktsanimationer har utvecklaren London Studios verkligen lyckats med. Tillsammans med de riktigt grymma röstskådespelarna så har aldrig karaktärer känts mer levande förut. Karaktärerna tittar dig i ögonen. Rör du på huvudet så kan du se att de håller ögonkontakten. Det bidrar verkligen till att alla jag möter känns levande och inte som känslolösa robotar.  

Det du kan se av dig själv är dina två händer, vapen, vapenhölster och ammunitionen som sitter på ditt bröst. Jag har inget emot att jag inte kan se min kropp. Svårigheterna att få det se bra ut gör att jag verkligen förstår att det är svårt att lösa på ett tillfredsställande sätt. Spelet bjuder på så mycket inlevelse att du snart glömmer att du inte har någon kropp. Under spelets gång får jag vid ett tillfälle skjuts och bilföraren bjuder mig på en e-cigg. Utan att ens tänka så tar jag emot den och stoppar move-kontrollen i munnen och suger. När jag andas ut kommer det rök. Det känns så verkligt att jag skrattar högt för mig själv i ren förvåning.

Jag spelat Blood & Truth på både PS4 PRO och en PS4 Slim. Att spela på den sistnämnda innebär att spelet inte använder sig av Anti-Aliasing, vilket i sin tur innebär att bilder ser ut att ha lägre upplösning och blir mer kantig. Givetvis är det fullt spelbart på en Slim men det skall absolut nämnas att det är mycket snyggare på en PRO-maskin.

GAMEPLAY

För att gå rakt på sak, Blood & Truth skall spelas med två stycken Move-kontroller, punkt.

Äger du inga sådana kontroller så går det visserligen att spela med handkontroll. Dock blir all inlevelse och känsla helt bortblåst. Spelet är utvecklat för att använda Move-kontrollerna. Dessa kontroller är som bekant väldigt begränsande utan analoga spakar. Blood & Truth har ändå lyckats förträffligt att utnyttja dessa maximalt. Jag kan inte tänka mig att någon skulle kunna göra det bättre än vad London Studios har gjort. Något stöd för Playstation Aim-kontroller finns ej, eftersom spelupplägget inte passar den kontrollformen.

Move-kontrollerna du håller i blir dina händer i spelet. Du rör dig genom att förflytta dig till från olika fasta punkter som syns som en diskret cirkel på marken. Du tittar på punkten och trycker på tum-knappen. Vissa nivåer kan dessutom erbjuda alternativa vägar. Däför känns det inte riktigt så linjärt som spelet faktiskt är. Vid partier där det bara finns en korridor att ta sig fram genom så finns alltid alternativ att välja. Det kan handla om vilken vägg eller vilka skydd du skall gömma dig bakom. Fördelen med detta system är att du hela tiden kan koncentrera dig på vad som är det stora nöjet i spelet, att skjuta!

”DET ÄR VERKLIGEN SKITKUL!”

Rörelsesystemet är inte begränsat till cirkel-systemet. Klättrar du på en stege eller något annat så får du använda händerna att ta tag i stegen som om du faktiskt vore där. Ventilationstrummor ålar man igenom och då får du använda händerna för att hasa sig fram. Detta är något som bidrar till den tidigare nämnda inlevelsen som är så god.

På dina höfter har du pistolhölstren och du manuellt får plocka upp eller stoppa tillbaka dina pistoler. Större vapen har du runt axeln. De får du sträcka efter bakom huvudet för att ta fram. Detta fungerar helt felfritt och det är med lätthet som jag kan välja vilken axel jag skall hänga mitt vapen på. På bröstet finns dina magasin eller patroner som du själv får greppa och ladda om med. I stridens hetta är det ibland svårt att ladda om med finess när du har ett vapen i varsin hand. Du kommer snart in i det och inom kort känner jag mig som John McClane ur Die Hard-filmerna. Det är verkligen skitkul! Det här är hjärtat i spelet. Det är meningen att du skall känna dig precis som en actionfilmshjälte och det är precis vad London Studios har lyckats med.

Trycker du ned tum-knapparna på båda kontrollerna samtidigt saktas tiden ner. Det är häftigt att se patronerna flyga från ditt vapen och se mynningsflammorna ur ditt vapen i slow motion. Känslan kan närmast beskrivas som om jag är mitt inne i filmen Matrix. Helt underbart! För att använda denna effekt behöver du använda dig av adrenalin. Dessvärre, precis som med ammunitionen som jag tar upp nedan, så ser du inte hur mycket adrenalin du har. Det beskrivs ingenstans hur ofta du kan använda detta och hur länge. Önskvärt hade varit att man kanske har en smartwatch på ena handen där det går att se sådan information. Nu får jag istället gå på magkänsla. Det är dock inget som påverkar spelet i sig men det är ändå ett onödigt frågetecken när du koncentrerar sig på att skjuta fiender.

Det finns även bristande information kring kontrollen, trots att den är så simpel. Inte förrän efter jag klarade ut spelet jag listade ut att jag kunde peka finger och snurra vapnet runt mitt finger à la Lucky Luke.

De större vapnen kan du hålla med två händer och det är något jag aldrig blir helt bekväm med. Jag får svårt att samarbeta med mina händer för att få till ett bra sikte. Däremot fungerar det ypperligt att hålla en pistol med båda händerna. När du tar stöd med andra handen så ser du hur dina händer i spelet greppar runt pistolen i ett tvåhandsgrepp.

DET ÄR INTE BARA SKJUTA SIG FRAM

Mellan alla avlossade kulor så använder du dina händer till annat än att hålla i vapen. Här har jag kan ha en del synpunkter som tillsammans gör att spelet förlorar en poäng i slutbetyget. I samband med all skottlossning måste du ha ammunition. Eller? Längs med hela äventyret finns det massvis med ammunitionslådor att plocka på sig. Har du ett vapen i varsin hand, måste du hölstra ett för att ha möjligheten att greppa tag i ammunitionen. En fråga jag konstant hade genom hela spelet var; hur mycket ammunition har jag kvar egentligen? Det framgår aldrig hur mycket du får per låda och det framgår inte hur mycket du har kvar. Är det värt att hölstra ditt vapen i stridens hetta för att fylla på med kulor istället för att koncentrera sig på att skjuta skurkarna? Svaret är dessvärre nej. Jag har testat att ta mig genom flera nivåer utan att en enda gång fylla på med ammunition. Det kan ta slut, men du börjar med en sjuk mängd kulor och varje ammunitionslåda innehåller löjligt mycket skott. Här ser jag utrymme att förbättra genom att strypa ammunitionen rejält. En möjlighet att se hur mycket ammunition kvar borde även finnas.

Med jämna mellanrum måste en dörr dyrkas upp, ett larm kopplas ur eller liknande. Då flyger en väska fram innehållandes taktiska verktyg. Du kan behöva skruva upp luckan till en elcentral med skruvmejsel för att sedan klippa av kablar eller byta säkring. Återigen är det en riktigt skön känsla och nyckelordet ‘inlevelse’ kan användas ännu en gång. Att dyrka lås har aldrig varit mer tillfredsställande i ett spel förut. Dock har London Studios missat ett gyllene tillfälle för en pusselutmaning. Det är underhållande men alldeles för snabbt gjort. Det är bara en central i spelet som ger en lättare utmaning att man måste titta var kablarna är kopplade till så man inte klipper fel och startar larmet. Det går även för snabbt att dyrka ett lås. Det finns ett kassaskåp man kan träna att dyrka. Hade övriga lås varit som det hade jag känt mig fullständigt nöjd med dyrkandet.

Personligt gömställe

Kassaskåpet du kan träna på finns i ditt personliga gömställe. Här kan du se alla samlarföremål som finns att hitta under spelets gång. Här har du också tillgång till din vapenarsenal. Plockar du upp ett nytt vapen i spelet blir det sedan tillgängligt i gömstället.

Här kan du också uppgradera vapnen med olika tillbehör såsom sikten och ljuddämpare. En färgspruta finns att tillgå som kommer väl till pass om du vill byta färg eller mönster på vapnen. Mer poäng låser upp fler uppgraderingar och färger. Hela utförandet från att du tar vapnen från hyllan och sätter fast den i arbetsbänken, för att sedan sätta dit uppgraderingarna som hänger på en annan hylla är riktigt bra gjort. Dock finns det som bäst tre olika uppgraderingar per vapen. Här fanns också en gyllene möjlighet att göra något mycket bättre. Bredvid verkstadsbordet finns en skjutbana där du kan testa och träna med de vapnen du har införskaffat.

DET ÄR INTE ÖVER FÖRRÄN DET ÄR ÖVER

Hela storyn i Blood & Truth tar mellan tummen och pekfingret ca 5-6 timmar att ta sig igenom. Genom uppdragen finns flera samlarföremål gömda. Dolda måltavlor är dessutom utplacerade i varje nivå. Skjuter du dessa får du poäng som sedan används för att låsa upp uppgraderingar till dina vapen. Du kommer att behöva spela om banorna för att hitta alla saker som ger poäng för den nivån.

Det finns möjlighet att utmana dina vänner genom att spela ett “time attack”-läge där du skall ta dig genom en bana så fort som möjligt och skjuta måltavlor så träffsäkert som möjligt. I skrivande stund är de det enda läget tillgängligt, men fler utmaningar har utlovats. Det kommer även att finnas ett New Game+ där du får starta om äventyret och behålla alla dina upplåsningar. En svårare svårighetsgrad kommer också att komma framöver. I skrivande stund finns bara Normal och Cinematic mode (easy.)

En riktigt frustrerande funktion som vi alla tar för givet finns inte i skrivande stund. En möjlighet att starta New Game. Det går att spela genom spelets nivåer igen efter du har klarat dom men det blir inte på samma sammanvävda sätt som när du spelar storyn första varvet. Så fort du är klar så kommer du tillbaka till menyn. Därmed försvinner vissa små korta partier som sammanfogar spelets nivåer. I dagsläget blir jag istället tvungen att radera min sparfil och därmed mina framgångar för att återuppleva spelet som jag först fick uppleva det. Med all säkerhet kommer detta att patchas om inom snar framtid får jag lov att hoppas och tro.