Chrono Cross är den andliga uppföljaren till Chrono Trigger och släpptes ursprungligen 1999 i Japan och året därpå i staterna till Playstation 1. Cross fick aldrig en release i Europa, inte ens när spelet många gånger återutgavs under Playstations Greatests Hits-etikett. Vi var många som hoppades på en lokal release när spelet 2011 gavs ut digitalt via Playstation Network. Men så blev det aldrig.
Chrono Cross: The Radical Dreamers Edition är således den första gången fans i de Europeiska länderna får möjlighet att ta del av denna kultklassiker. Den här gånger dessutom utanför Playstations omfång då utgåvan också finns på Steam, Nintendo Switch och Xbox One, med bakåtkompabilitet på Playstation 5 och Xbox Series X|S.
Chrono Cross blev hyllad back in the day för dess komplexa berättande, innovativa stridssystem och många karaktärer. Samtidigt var den också en vattendelare för fans av Trigger som många anser vara ett av det bästa rollspelet genom tiderna. Än idag diskuterar fans om de båda spelen, särskilt nu när denna remaster tar scenen på ny marknad.
En pärla i mängden
Chrono Cross kom i en tid då Playstation blomstrade. Hundratals fantastiska spel, inte minst rollspel, fanns att tillgå. Spelet kom också precis när Playstation 2 nalkade som i sin tur kom med en ny generation guldkorn. För oss i Sverige hörde vi bara om Chrono Cross, eller läste om det på något gamerforum. Vi hade gott om suveräna rollspel att bita i, men för fans av Chrono Trigger var Cross en ständig dröm som var utom räckhåll.
Är idag för sent för Chrono Cross?
Chrono Cross: The Radical Dreamers Edition är som sagt en remaster och som namnet avslöjar kommer den paketerad med den något udda interaktiva novellen Radical Dreamers – Le Trésor Interdit från 1996 på SNES Satellaview (alltså enbart i Japan). Novellen är en slags inledning till Chrono Cross och något av en brygga mellan Trigger och Cross. Medan Radical Dreamers är en rolig historisk raritet inbitna fans kommer uppskatta är huvudnumret trots allt pärlan i musslan så att säga.
För de som är bekanta med playstationspel från tiden runt millennieskiftet är Chrono Cross den typen med förrenderade bakgrunder över vilket tredimensionella karaktärer rör sig. Tänk dig Final Fantasy VII eller Resident Evil och du förstår precis. Det har ett turordningsbaserat stridssystem och en episk berättelse med flera olika slut. Äventyret pendlar mellan känslomässiga spektrum och kittlar filosofiska frågor hos uppmärksamma spelare. Det är minst sagt ambitiöst.
Du tar rollen som Serge, en ung man som en dag finner sig i en alternativ värld där han varit död i flera år. Mystiska män jagar honom och tillsammans med en modig ung tös kastas de in i ett äventyr som sträcker sig över dimensioner. Berättarkonsten liknar den från Trigger men är avsevärt mer avancerad än den tids-kausala strukturen och åtnjuts bäst av spelare med öppna sinnen.
Det finns definitivt en plats för Chrono Cross idag. Däremot borde denna utgåva levererat mer.
En Square Enix remaster
För de som hängt med i remaster- och återutgivningsdiskursen har Square Enix många releaser troligtvis kommit på tal. De är en av om inte den största utgivaren av remasters, HD-versioner och remixer. Titta bara på deras Kingdom Hearts-serie! Utan att ge oss in i exploateringen av återutgivningar kan de flesta nog vara ense om den sviktande kvaliteten i Square Enix remasters. Mellan buggar, underliga designbeslut och prestandaproblem finns det en skepsis kring deras högt prissatta återutgivningar.
Chrono Cross: The Radical Dreamers Edition gör inget för att tvätta företaget rent från dessa åsikter. På sätt och vis cementerar det processen i vilken spel med högt anseende blir återutgivna med ”lathet”.
Spelet har bättre karaktärsmodeller och högre upplösning, med renare ljud och musik samt ett par grafiska valmöjligheter. Radical Dreamers – Le Trésor Interdit är naturligtvis ett stort plus oavsett vad man tycker om interaktiva noveller. Denna utgåva bjuder dessvärre inte på så mycket mer. Det går till och med att diskutera kvaliteten på uppgraderingarna. Många av de förrenderade bakgrunderna är suddiga på ett sätt som tyder på att utvecklarna filtrerat bilderna snarare än att omarbetat dem eller skalat upp dem med AI. Flera av dem är så hiskeligt fula att det är pinsamt. Några är väldigt vackra, så skillnaden mellan kvaliteten sticker desto mer.
På samma sätt är grafikvalmöjligheterna osmidiga och låter dig inte blanda inställningar. Vill du slippa de grötiga bakgrunderna kan du byta till de gamla hederliga pixlade originalen, men då kan du inte njuta av de mycket snyggare karaktärsporträtten. Upplösningen på moderna skärmar är också något denna utgåva inte hanterar särskilt bra då en tredjedel av skärmens yta består av en ful färgskiftning. Varför kunde denna inte vara svart? Eller en snygg ram med lämplig konst från spelet? Vill du så kan du köra zoom eller stretch, men då förvrängs bilden förfärligt.
Värst av allt enligt mig är prestandan. Det är som att spela på en Playstation 1 och inte femma. I strider är bildfrekvensen inte högre än 20–25 per sekund. Inte ens CGI-sekvenserna är uppdaterade och renderade för moderna maskiner. Allt är väldigt 1999. Så vill man vara riktigt retro – vilket i det här fallet kanske är den bästa upplevelsen – ska du köra spelet med den gamla grafiken.
Chrono Cross: The Radical Dreamers Edition skulle ha mått bättre av ordentligt renderade bakgrunder, prestandajusteringar och en mer smickrande inramning runt skärmen. Kanske ett par designdokument eller upplåsningsbart extramaterial i stil med konst från utvecklingen. Varför inte ett jukebox-läge för den fantastiska musiken?
Suveränt spel i mindre suverän förpackning
Om vi bortser från omständigheterna runt utgåvan är Chrono Cross ett suveränt spel i sin egen rätt. För ett spel av sin tid har den ett ovanligt sofistikerat strids- och karaktärssystem. Genom att fördela magier och attacktekniker på ett växande bräde, kan du i förväg styra och anpassa dina valmöjligheter i strid. Lägg där till att fiender har olika svagheter och att du kan ladda stridsplanen med energier för att göra vissa attacker starkare och du har ett strategiskt djupt få japanska rollspel har!
Story och karaktärer är något som till en början är svårt att greppa i Chrono Cross men som växer med tiden och blir engagerande. Hoppen mellan dimensioner är stundvis invecklad men ett spännande koncept som sällan blir utforskat. Det stora karaktärsgalleriet av gruppmedlemmar som går att rekrytera och de olika sluten ger spelet dessutom värt att återbesöka Chrono Cross då och då.
Chrono Cross är utan tvekan en klassiker som jag starkt kan rekommendera till fans av dåtidens japanska rollspel. Visst det är inte en regelrätt uppföljare i den mening vi är vana vid, fast det är inte något jag anser förminskar Cross. Detta är ett mycket bra rollspel i sin egen rätt. Radical Dreamers-utgåvan är bristande, men utan något annat lättillgängligt sätt att ta del av denna pärla är det en omständighet vi för tillfället får förlika oss med.
Sjuan i betyget representerar utgåvan i helhet. Huvudspelet i sig står närmare 8–9.
