Ni som följer Varvat vet att jag gång på gång återvänder till mina kära flygsimulatorer. På sistone har jag i stort sett uteslutande flugit relativt moderna jetplan i spelet DCS World. Jag har medvetet hållit mig borta från de gamla, propellerdrivna ikonerna. Detta på grund av att det saknats samtida motstånd. Det är inte jätteroligt att försöka styra undan en målsökande missil i en flygmaskin med 70 år på nacken. Därför är det extra roligt att DCS i samband med lanseringen av sitt senaste flygplan, Spitfire LF Mk IX, även släpper en helt ny karta baserad på området runt Normandie under krigsåret 1944.
Den nya Normandie-banan skiljer sig markant från tidigare regioner vi fått bekanta oss med i DCS. Kartan sträcker sig från de södra delarna av England till stora delar av norra Frankrike. Givetvis finns de berömda stränderna i Normandie med, likaså Atlantiska väggen med massiva artillerikanoner som nazisterna byggde upp för att försvara sig mot allierande anfall.
Kartan är enorm, hela 267 x 348 kilometer och innefattar totalt 30 flygfält, små fiskebyar och större städer som Cannes och Rouen. Till större delen består den dock av ett lapptäcke av sädesfält och utsikten från cockpit för tankarna till vilket jordbrukslandskap som helst. Inte mycket avslöjar att det pågår ett blodigt krig nere på marken.
Flyg nära marken
Tröttnar du på de evigt gröna åkarna och stora vattenmassorna så rekommenderar jag dig att flyga över någon av de många byar eller större städer och beskåda detaljrikedomen i husen, vägarna och naturen. Gänget bakom DCS har utan tvekan lagt ner många timmar på att studera foton och kartor från tiden runt andra världskrigets slut. Resultatet är en magnifik återgivning av ett pittoreskt Frankrike mitt under brinnande krig.
Majoriteten av flygfälten på den nya kartan är relativt spartanska med tälthangarer och gropiga start- och landningsbanor. Det kan tyckas lite trist, men å andra sidan är det utan tvivel troget verkligheten år 1944. Flygfälten var ofta temporära och hastigt uppförda för att snabbt kunna få flygplan i luften när fiendens bombplan närmade sig.
Faktum är att trots sin detaljrikedom så är Normandie-kartan relativt innehållsfattig om man inte köper till det som kallas DCS: World War II Assets Pack. Tillägget adderar en rad fordon och fartyg till Normandie-kartan. World War II Assets Pack är i mina ögon näst intill nödvändigt för att göra kartan rättvisa. Den får liv tack vare ångloken som plöjer genom landskapet, de tidstypiska stridsvagnarna, slagskeppen och AAA-kanonerna.
Dessutom ger det en mer rättvis spelupplevelse. När motståndet på marken har samma förutsättningar som det i luften går det äntligen att kriga på lika villkor. Jag ställer mig dock frågande till varför inte DCS inkluderar World War II Assets Pack när man köper Normandie-kartan? Utan tillägget blir upplevelsen betydligt fattigare.
Ett ikoniskt flygplan
Som jag nämnde tidigare så släppte DCS ett nytt flygplan i samband med releasen av Normandie-kartan. Spitfire LF Mk IX, det ikoniska, brittiska jaktflygplanet som var en starkt bidragande orsak till att de allierade vann kriget mot axelmakterna. Spitfiren utvecklades för att kunna matcha tyskarnas Focke-Wulf FW 190A. Resultatet blev ett vackert flygplan med otroligt bra manövreringsförmåga, en egenskap som ofta betydde skillnad mellan liv och död uppe i luften.
Modulen (ett flygplan eller helikopter i DCS) Spitfire LF Mk IX är utvecklad av DCS själva och är baserad på Mk IX-modellen som flög för första gången 1942. Med sina drygt 4 000 plan var det den mest producerade Siptfire-versionen under andra världskriget. Spitfire LF Mk IX var utrustat med en Merlin 66-motor, två 20mm Hispano-kanoner samt Browning .303-maskingevär. Beväpning som utan tvekan satte skräck i tyska jaktpiloter.
Detaljrikedomen i LF Mk IX är enorm på en skönt nördig nivå. Små eldsflammor slår ur avgasröret vid gaspådrag. Till och med tejpen som skall skydda vapnen mot kall luft innan de används är simulerad. Texturerna är välgjorda och har du tid och lust kan du roa dig med att räkna vartenda nit i flygplanskroppen. Flygplanet ser charmigt slitet ut. Ja, du kan till och med ana sotfläckar vi avgasrören.
Spitfiren är ett relativt enkelt flygplan att hantera. Startproceduren är avklarad på några knapptryck och planet är inte utrustat med några avancerade vapensystem. Det krävs lite teknik för att taxa planet på marken, men efter lite övning får man snabbt in känslan. Vill du uppleva äkta realism så slår du av start- och roderhjälpen för en extra utmaning. Det är inte helt lätt att få upp kärran i luften, men när du väl har luft under vingarna kan du koppa av och njuta av utsikten.
DCS är kända för att lägga ner mycket energi på att leverera en så komplett flygupplevelse som möjligt. Det är därför inte förvånande att Spitfirens cockpit är så otroligt väl modellerad. Flygplanet har en relativt spartansk instrumentpanel och du lär dig snart att den viktigaste mätaren är den som visar motorns temperatur. Det har inträffat mer än en gång att jag i min iver att jaga ikapp en motståndare dragit på full gas under allt för lång stund. Resultatet blir nästan alltid en stendöd motor och ett oundvikligt haveri.
När vi ändå talar om luftstrid så har Spitfiren ett stort övertag på sina motståndare. När man endast har kulsprutor att anfalla med krävs det ofta perfekt läge innan man trycker på avtryckaren. Resultatet blir ofta att två flygplan flyger i stora cirklar för att kunna positionera sig i rätt läge. Spitfiren har en betydligt tajtare svängradie än exempelvis en Messerschmitt, vilket gör att den snabbare kan lägga sig i anfallsposition. Var dock försiktigt. Allt för häftiga manövrar kan bryta sönder flygplanet i luften. Här talar jag av egen erfarenhet.
DCS kan mäta sig med de flesta
DCS har nu en respektabel uppsättning flygplan från eran runt andra världskriget. På den allierade sidan finns som sagt britternas Spitfire och jänkarnas Mustang. På den tyska sidan kan du spaka Focke-Wulf Fw 190 och klassikern Messerschmitt Bf 109 ”Kurfürst.” I och med att vi nu också kan flyga över ett landskap hämtat från tiden då dessa jaktplan dominerade luftrummet så kan DCS äntligen mäta sig med spel som Il-2 Sturmovik och War Thunder.
Personligen flyger jag allra helst i DCS. Realismen är påtaglig och flygplanen är välgjorda. Dessutom växer antalet moduler stadigt. I och med lanseringen av Normandie-kartan kan vi säkerligen se fram emot ännu fler plan från tiden då krig på allvar började utkämpas i luftrummet. Tiden då pilotens skicklighet var viktigare än radarsystem och målsökande robotar.
Är du också nyfiken på hur det är att vara skrivbordspilot? I så fall rekommenderar jag dig att ladda ner DCS World gratis från hemsidan. Då får du, förutom kartan baserad på området runt Kaukasien, även två flygplan där du kan öva dina färdigheter. Ett av dessa är TF-51D, den sista versionen av den klassiska Mustangen. Flygplanet ger dig en liten inblick i hur det är att spaka en ikon. Om du fattar tycke för den gamla arbetshästen så rekommenderar jag utan tvivel att införskaffa både modulen Spitfire LF Mk IX samt kartan över Normandie.