Skräck har alltid fascinerat mig och varit en källa för spännande upplevelser. Böcker, filmer, serier. Men framförallt spel, som låter mig leva mig in i händelserna på skärmen. Där jag får interagera med det läskiga och påverka utfallet av händelser. Till skillnad från voyeuristiska upplevelser med passivt deltagande är jag tvungen att bemöta fruktan aktivt i ett spel. Och åboj vad jag kan bli rädd! Inga spel får mina händer att svettas så intensivt som skräckspel. Och bland dem så har inget varit mer skrämmande än Visceral Games Dead Space från 2008.
Tills i dag det vill säga.
Det nya Dead Space från Motive Studio är en av de absolut bästa och mest troget återskapade spelet jag haft nöjet att uppleva. Denna remake tar kultklassikern och anpassar den till moderna konsoler utan att förlora något av det som gjorde originalet så fruktansvärt skrämmande. Dead Space (2023) är måste för skräckälskare med förkärlek till science fiction. Det blir inte bättre än såhär!
I en mörk framtid
Dead Space utspelar sig i en avlägsen framtid där människor fullständigt fördärvat Jorden och tömt henne på alla naturresurser. För att överleva har människor koloniserat rymden och skapat fruktansvärda maskiner kallade planetknäckare, enorma skepp som bryter ner planeter för att skörda värdefulla råvaror. Men som om det inte vore hemskt nog har en fanatisk kult bildats runt en utomjordiskt monolit som grävts upp i Mexiko.
Det är mot denna bakgrund du tar rollen som Isaac Clarke, en mekaniker som tillsammans med ett räddningsteam ska undersöka underliga meddelanden från planetknäckaren USG Ishimura. Efter att ni landar på Ishimura blir det ganska uppenbart att något är väldigt, väldigt fel… Med högteknologiska verktyg blir du tvungen att reparera funktioner och system på det enorma rymdskeppet samtidigt som du slåss för din överlevnad. Muterade och förvridna monster, som ser ut att ha varit besättningen ombord Ishimura, angriper dig ur mörkret. Och i skeppets bål ruvar svaret till galenskapen som genomsyrar farkosten.
Berättelsen och de narrativa trådarna i Dead Space följer originalet från 2008 med precision. Ner till minsta dialog. Nytt däremot är att Isaac numera har en röst, vilket gör dialogerna mycket mer levande och förankrar interaktionerna med storyn. Fast det är snarare stämningen och bakgrundsberättelsen som gör Dead Space så fruktansvärt gripande. Även såhär 15 år senare. Till skillnad från den romantiska bilden av rymden som Star Wars och Star Trek ofta målar upp, är yttre rymden bara hotfull i Dead Space. Det psykologiska förtrycket av rymden förstärker skräcken i skeppets mörka korridorer och trasiga maskineri. Utsattheten blir total när du är instängd med monster som vill slita dig i stycken.
Precis som i originalet använder sig Dead Space av ljud och ljus för att arbeta upp nervositeten i spelaren och här gör spelet underverk. Tätt mörker, flackande skuggor, rasslande i ventilationer och bankade på väggar. Spelet håller dig ständigt på tå. Intensiteten exploderar sedan när du blir angripen av mardrömslika monster. Avgrundsvrål, det kalla ljudet av metall och maskineri, kött och ben som spricker, det blöta stänket av kroppsvätskor och den stundvis olidliga tystnaden. Ljudbilden var skrämmande välarbetad i originalet, men Motive Studio har uppgraderar ljudet med bättre 3D- och spatial återgivning, djupare bas och vad jag misstänker är fler ljudkanaler överlag. Tillsammans med kraftigt förbättrad ljusblomning, partikeleffekter och dynamiska skuggor kommer Ishimura till liv på ett ytterst obehagligt sätt!
Större är ibland bättre
Vad du direkt lägger märke till när du ställer originalet och det nya Dead Space sida vid sida är att miljöerna vuxit och fått större detaljrikedom. Anledningen är att Motive Studio hade som mål att göra Dead Space till en sömlös upplevelse, där Ishimuras alla regioner är sammanlänkade fysiskt. Men när de satte sig för att studera kartan för originalet upptäckte de att kartan var fragmenterad och saknade logik när de satte ihop bitarna. Därför har denna nyare Ishimura fått en modifierad layout och bredare ytor fulla av detaljer. Förändringen i miljöernas anknytning och struktur har också lett till att spelarens framfart genom mardrömmen blir lite annorlunda. Till exempel när spelaren i originalet ska ta sig via spårvagnen till sjukavdelningen hoppar hen bara på vagnen och ”laddar” in i det nya området. Men i Dead Space behöver spelaren istället först ta en ny passage till fots som leder till sjukavdelningen där hen kan aktivera spårvagnen tillbaka, på sätt och vis en genväg a lá Dark Souls.
Justeringarna i layouten är till och med något som jag anser gör upplevelsen bättre. Dels blir Ishimura en sammanhängande plats när laddningsskärmar försvinner och dels blir tempot mjukare när du slipper vänta på att spelet ska fortsätta. Men det är inte bara skiftet bort från laddningsskärmar som gör mardrömmen på Ishimura inlevelserik. Massive har också ändrat lite på var du erhåller föremål och verktyg. Små detaljer som i vilket sammanhang du får tillgång till ett vapen gör att din framfart genom rymdskeppet blir logisk. Rent praktiskt blir upplevelsen också spännande för fans som varvat originalet flera gånger samtidigt som en ny generation gamers får den absolut bästa versionen av Dead Space.
I samma veva som Massive rörde runt i miljöerna passade de även på att förbättra spelet rent mekaniskt. Dead Space ser flera kvalitetsförbättringar som gör spelet betydligt mer engagerande. Fans kommer säkert ihåg ett särskilt parti med rymdskrot – det är nu åtgärdat! Sektionerna i noll gravitation är också betydligt mer intuitiva. En annan stor skillnad är uppgraderingsträden till vapen och rymddräkten. Originalets traditionella träd var försedd med onödiga noder spelare var tvungna att köpa i strävan efter specifika uppgraderingar. I Dead Space remake däremot är varje nod en värdefull uppgradering. Dessutom har nya effekter på vapnen tillkommit, samt att träden är uppdelade i fragment du behöver hitta och ta med till arbetsbänken för att låsa upp. Hittar du alla kan du uppgradera ett föremål till max!
Bästa rymdskräcken som går att få
När necromorphen blev introducerad 2008 var den det äckligaste zombiemonster jag sett. Den nakna, deformerade kroppen med tydliga mordiskt lagda mutationer, avsaknaden av lämmar och det blodiga slemmet som täcker deras skepnad fick min puls att skena. Men deras utseende var inte det läskigaste med necromorphen, utan brutaliteten som krävdes för att besegra dem. Att lemlästa fienderna var säljargumentet. Precis som fascinationen med Mortal Kombat var att fullständigt döda motståndaren, ligger rädslan – och maktfantasin – i att lemlästa monstren, eller själv bli lemlästad. Det är en skräckblandad förtjusning nu som då.
Dead Space tar lemlästandet till nästa generation genom att addera tydliga visuella indikationer på hur långt in i slakten av en necromorph du befinner dig. Varje monster har flera lager av vävnad och ben som behöver skjutas bort innan en given kroppsdel blir kapad. I originalet sköt du vilt till bihanget rycktes av, men i Dead Space remake ser du hur skinn, kött och slutligen ben bli blottade för varje skott. Denna nivå av brutalitet fångar och fokuserar känslan av att behöva lemlästa för sin överlevnad. Du behöver bli ditt absolut brutalaste du om du vill ha någon som helst chans att överleva. Och det är skrämmande i sig.
Fans kan naturligtvis se fram emot att också stampa sig blodiga. I och med att Dead Space är ett slags survival horror, det vill säga att du måste hushålla med dina resurser så är närstridsattacker många gånger ett måste. Om du stampar ihjäl en necromorph får du många gånger lite ammunition eller crediter tillbaka. Vilket uppmanar dig att använda fötterna. Problemet är bara att necromorpherna ibland spelar döda och biter tillbaka när du närmar dig för trampa såsen ur dem. Detta är ett bra sätt att framkalla hjärtinfarkt på dig själv.
Dead Space är ett skolexempel på en remake som lyfter fram ett gammalt spel, uppgraderar och förädlar det utan att förlora essensen som gjorde det unikt till att börja med. En enkel HD-utgåva hade genererat pengar och ett mediokert men acceptabelt betyg, eftersom originalet var så himla bra till att börja med. Men Massive har överträffat mina förväntningar och levererat ett spel som inte bara motsvarar mina minnen av Dead Space, utan även lyckats med bedriften att skrämma skiten ur mig på nytt. Det här är ett spel som du bara inte får missa! Särskilt inte om du älskar skräckupplevelser, och absolut inte om du har någon kärlek för mörk science fiction.
