Det är svårt att förhålla sig till Destiny 2 om man är en veteran och fan av Bungies looter shooter. Serien har sedan sin begynnelse 2014 haft flera toppar och dalar, nu senast på top med Season of Opulence efter ett svagare Season of the Drifter. Shadowkeep markerar däremot en ny start för både Destiny 2 och Bungie som utvecklare – och sedermera utgivare. Trots att mycket av sakerna vi spelare gör är samma som vi alltid gjort, har Bungie lagt en stabil grund att bygga ut under de kommande kvartalen. Shadowkeep är i närmaste mening en platå.
Jag har spelat Destiny sedan releasen september 2014. Även om jag har haft torrperioder har min huvudsakliga speltid de senaste fem åren bestått av Destiny. Det här är en spelserie som jag både älskar och kan svära mig hes över. Av den anledningen går jag in i Shadowkeep med ett gediget bagage släpande efter mig. Och åsikter färgade av min relation med spelet.
När den här recensionen blir publicerad har jag ännu inte klarat raiden. Dessutom har den nya dungeonen inte släppts, vilket lämnar en del innehåll orört.
Månen är hemsökt
Shadowkeep öppnar upp med att ledarskapet på Jorden fångat upp en mystisk signal från Månen. Den ärrade agenten och tillika domedagsprofet Eris Morn har hittat något fruktansvärt där och kallar på förstärkning. När vi sätter fot på Månen har farsoten the Hive rustat upp för att möta oss. Med klor och astral eld hälsar de oss välkomna tillbaka. Men de är ingen match mot gudadräpare som oss. Efter att vi sparkar in dörren på deras fort och ser vad som gömmer sig i mörkret får vi en rysning längst med ryggraden. Hemska manifestationer av vårt förflutna tar form för att döda oss. Hela skurkregistret visar sina fula trynen och mardrömmen kan börja.
Storymässigt inleder Bungie Shadowkeep med mästerligt berättande. Lärdomarna de fått under åren visar sig här och berättelsen fortgår i såväl gameplay som filmsekvenser. Med kanske det bästa skådespelet vi någonsin upplevt i Destiny imponerar Morla Gorrondona som fanatikern Eris Morn och ramar in äventyret mästerligt. Precis som i föregående expansion Forsaken fortsätter berättelsen efter att kampanjen är ”avslutad” med nya händelser varje vecka som sakta eskalerar mot nästa säsong. Berättandet engagerar och får Bungies universum att verka levande. Detta sker dessvärre på bekostnad av att kampanjen känns halvfärdig och faller platt efter sista storyuppdraget. Katastrofalt dåligt utfört.
Ett nytt ljus tänds
Samtidigt som Shadowkeep hade sin release övergick Destiny 2 (grundspelet) till att bli free-to-play under det nya namnet Destiny 2: New Light. Spelet migrerade dessutom från Activision Blizzard till Steam, en skakig övergång som många PC-spelare bevittnade. Framförallt såg skiftet en flodvåg av nya spelare skölja över spelet och PC blev Destinys största spelarbas på en natt. Jag tror inte ens Bungie själva räknade med inflödet då servrarna blev extremt belastade releasekvällen. I dag är upplevelsen stabilare.
New Light introducerar en remake på det absolut första uppdraget i Destinys historia, komplett med ”eyes up Guardian.” Efter ett snabbt eldutbyte mot spelseriens ikoniska fiender dimper nya spelare ner i Tornet med en serie checklistor att börja bocka av. Dessa ska introducera den nya spelaren för aktiviteterna i Destiny, men saknar kontext som rotar dem i universumets historia. Visserligen finns kampanjen från originalspelet tillgängligt vid sidan av, men den är klassificerad som Legacy Campaign, vilket betyder att berättelsen är i det förgångna.
Eftersom Destiny är en levande värld med nya berättelser varje kvartal, får nya spelare det väldigt svårt att känna sig involverade i dramat som veteraner varit en del av i fem år. Hur ska en ny spelare förstå Eris Morn inblandning med the Hive om de inte upplevt Crota’s End från Destiny 1? Varför ska en spelare ogilla Uldren om de inte har en historia med Cayde-6? Hur ska de ens förstå hur man spelar en Guardian om de inte får levla upp sin kämpe i godan ro som vi andra? Jag önskar att Bungie hade haft vett och ekonomiska förutsättningar att skriva en ny inledning för New Light-spelare. En slagt mini-kampanj som ramar in Destiny på ett snyggt och begripligt sätt och placerar spelarna i den nuvarande tidräkningen. Shadowkeep är inte den inledningen.
På den positiva sidan kan nya spelare enkelt hoppa in, utan att behöva jäkta ikapp sina vänner. Allt finns där från början, uppdukat som ett slags planetariskt smörgåsbord. Redan efter en timme kan spelare välja och vraka bland en uppsjö av aktiviteter och påbörja klättringen till max. Har spelaren dessutom anknytningar som kan handhålla och berätta om Destinys system och historia kan New Light till och med vara en suverän upplevelse. Ensamma nybörjare som försiktigt sticker in näsan lär med största sannolikhet få den avskjuten av den överväldigande mängd uppdrag, aktiviteter, system, vapen, egenskaper, karaktärer och termer som kastas i ansiktet på dem.
Det här säger jag inte för att avskräcka nya spelare. Jag vill inget hellre än att dela Destiny med andra. Av den här anledningen vill jag rekommendera nyfikna gamers att titta på den fullständiga sammanfattningen av Destinys historia, producerad av Destinykollektivets egna Loramaster, My Name is Byf.
Konstruera din hjälte
En av de största nyheterna i Shadowkeep är att Bungie öppnar upp för spelare att själva bestämma över vilka funktioner deras utrustning ska innehålla. I en stor systemväxling övergår alla funktioner som tidigare var slumpmässiga egenskaper till att vara separata modifikationer spelare samlar och installerar på sin utrustning. Det nya systemet heter kort och gott Armor 2.0 och är det första steget i att flytta Destiny 2 närmare rollspelsgenren.
Systemet förändrar sättet vi bygger våra karaktärer på i grunden och är enligt mig ett stort kliv i rätt riktning. Jag har aldrig tidigare haft så här kul med att utrusta min karaktär. Jag undersöker min loot in i minsta numeriska värde för att maximera mina stats och vrider och vänder på modifikationer i jakt på den perfekta kombinationen. Systemet blåser liv i jakten på loot som i sin tur väcker liv i karaktärsskapandet. Till råga på det har Bungie separerat på stil och funktion, och vi kan nu välja ett kosmetiskt utseende över rustningens basutseende.
Jag väljer att inte förklara hur Armor 2.0 fungerar för att det troligtvis inte skulle vara kul läsning. Istället hänvisar jag till Datto.
Under detta fina system för karaktärsskapande döljer sig en fruktansvärd grind, som potentiellt sett är trögare än tidigare. Inte nog med att du ska jaga efter önskvärda modifikationer och rustningar som matchar, du ska dessutom uppgradera dem med dyrbara resurser. Att maximera sin rustning ruinerar en vanlig spelare, vilket sätter nästan oöverkomliga trösklar för den frihet Armor 2.0 ska erbjuda. Ekonomin är något fans kritiserat Bungie för i flera år och i sedvanlig ordning har vi inte nått en kompromiss. Dessutom är den sista sträckan i styrkeökningen, den så kallade Pinnacle Power (mellan 950 och 960) fruktansvärt långsam och slumpartad med minimala ökningar.
Karaktärsutveckling
När vi ändå är inne på modifikationer måste vi nämna introduktionen av en Seasonal Artifact. Denne är bunden till rådande säsonger i Destiny 2 och innehåller unika och kraftfulla modifikationer att låsa upp. Än så länge har vi bara sett en artefakt, men lekfullheten den tillåter i karaktärsskapande är hisnande – på gränsen till trasigt – och får en att fantisera om vad nästa kommer innehålla. Påhittiga spelare har med hjälp av artefaktens modifikationer skapat riktiga enmansarméer. Med handen på hjärtat är det här som godis på vardagar. Enligt mig är det helt okej att ta ut svängarna som artefakten gör, eftersom det är under en begränsad tid. Nackdelen är att modifikationerna är specifika och tilltalar inte alla spelstilar eller klasser.
I samma veva som Shadowkeep och New Light har Bungie tagit och kastat ut det gamla level-systemet. Nu börjar alla karaktärer på 750 power level (ett styrkevärde baserat på utrustning, inte level). Erfarenhetspoängen som tidigare drev fram levels används i dag istället för ett Season Pass som påminner om det i Fortnite. Fans har länge kritiserat level-systemet då det inte fyllde någon annan funktion än att förhala loot grinden. I dag kan både gratisspelare och de som betalat för säsongen dra nytta av diverse belöningar när de levelar upp passet. Det här gör din spenderade tid i Destiny mer värdefull och belönar dig som spelar mycket och regelbundet utan krav på hur du spelar – xp får du från allt.
För att klargöra: Shadowkeep är en expansion, men när man köper Shadowkeep får man ett Season Pass på köpet. Nuvarande säsong är Season of Undying och varar fram till 10 december. Nästkommande säsonger köper du separat, eller som ett paket om fyra säsonger. Säsonger är mindre tillägg som utökar berättelsen och innehåller nya föremål och aktiviteter.
Nya aktiviteter, men inget riktigt nytt
En vanlig företeelse i onlinespel är att återanvända mekanik i nya sammanhang. Fetch quests är praktexemplet på detta. Destiny har några mekaniska knep det använder om och om och om igen tills det att spelare kan göra sysslorna i sömnen. Shadowkeep introducerar ingen ny mekanik över huvud taget (bortsett från i raiden då, tack och lov) och återanvänder samma gamla skåpmat till allt nytt innehåll. Inte ens skuggorna, de nya fienderna i Shadowkeep, har intressanta funktioner. De ska bara skjutas tills de är döda, precis som all annan kanonmat i spelet. De är den mest tråkiga fiendedesignen i spelets historia. Istället ser vi mäktiga fiender med unika effekter i de svårare svårighetsgraderna som kräver specifika vapenmodifikationer för att dräpas effektivt. Men de i sig själva förändrar inte hur vi spelar, bara vilka vapen vi använder.
Med den kritiken ur vägen vill jag tillägga att de aktiveter som är nya i Shadowkeep är helt okej. Vi har Vex Offensive, som är en simplare variant på Reckoning som vi såg i Season of the Drifter, där vi skjuter massor med Vex och utför lite rudimentära mål för att konstruera specifika vapen. Vi har Nightmare Hunts som påminner om kortare Strikes fast med fokus på de nya fienderna och med flera svårighetsgrader men med begränsad variation av belöningar. Nightfall: The Ordeal är en omarbetad version av vanliga Nightfall, med matchning och flera svårighetsgrader (bara de lägsta nivåerna har matchning dock). The Ordeal går att spela om för att farma material och gear. Dessutom har vi Lectern of Enchantments, en ockult manick som låter oss göra utrustning i utbyte mot diverse sysslor. Det bästa är att aktiviteterna är rotade i den nuvarande berättelsen på ett sätt som gör att du lever dig in i världen. Det är lättare att ha överseende med aktiviteternas halvtråkiga design då.
En ny grund, en ljus framtid
Den senaste expansionen i Destiny 2 gör mig engagerad i min karaktär igen och hur jag kan klä den i säsongens modifikationer (eller bara efter humör). Berättelsen och den upptäckt som väntar spelare känns som inledningen till något stort och fruktansvärt häftigt – Bungie har till och med sagt att slutet på Year 3 (som i Destinys tideräkning är nästa oktober) är något ”man inte vill missa.”
Visst går det att hitta ojämnheter och problematik i spelets periferi som är berättigade kritik, som till exempel Destinys kosmetiska butik Eververse eller diverse buggar i vapen och egenskaper. Tyvärr är dessa frågor mer eller mindre en konstant förhandling. Kollektivet ger feedback och rapporterar på spelet och Bungie gör förhoppningsvis något åt det. Därefter börjar cykeln igen med granskning och åtgärd. Överlag befinner sig Destiny 2 i ett väldigt bra läge just nu och då är det möjligt att tolerera vissa tillkortakommanden.
Bungie visar med Shadowkeep vilka förändringar de är villiga att göra för att förvandla Destiny enligt deras vision – som förhoppningsvis stämmer överens med spelarnas önskemål. Djupare karaktärsutveckling, mer belönande tidsinvesteringar, progressiv story, öppnade dörrar för nybörjare och DLC som säljs separat (under namnen Season Passes) leder vägen för Destinys framtid. Banne mig om det inte är en ljus framtid som väntar oss.
