Vid det här laget är jag ganska kluven över vad Bungie försöker få ut av Destiny 2. Spelet kändes så bra i början, sen började skavankerna och det tilltufsade hörnen kännas allt mer framträdande och till slut var det inte roligt längre. Det som tidigare lockat med deras universum och sättet de berättat saker på var borta och frågan ”kommer det här skeppet gå att styra rätt?” har legat i luften sen dess.
Curse of Osiris kom och lämnade en ganska rejält sur eftersmak, mest för att expansionen förvaltade en av de tyngsta karaktärerna i spelseriens historia på ett så undermåligt sätt. Warmind var tänkt att bli den expansion som skulle locka tillbaka spelarna, fast jag vet inte om det har lyckats så bra.
Gotta go fast
Innan Warmind dök upp så har Bungie gjort allt de kunnat för att släcka så många bränder som det bara går. I en sorts förberedelseakt så släpptes uppdateringen som namngavs Gotta go fast, som introducerade en rad förbättringar som folk önskat. Allt har dock inte mötts och folk är fortfarande bittra över hur det community som skapats runt Destiny blivit bemötta.
När Warmind utannonserades tändes en liten gnista hopp. Det som visades upp på förhand verkade ganska häftigt, även om det möttes med en hel del skepsism inte minst från undertecknad. Bungie har lovat saker förut. Det ska erkännas att jag först gillade Warmind. Mycket känns ändå fräscht och det märks att det finns en del idéer som vi nog kan se utvecklas mot något redigt häftigt i framtiden. Dock är det mycket som borde ha funnits med redan i huvudspelet.
Att surfa på fiendevågorna
En av de få riktigt nya sakerna som introduceras är ett slags Horde-mode vid namn Escalation Protocol. Det går ut på att du ska dunka så många fiender du bara förmår innan en timer når noll. Sammanlagt är det fem nivåer av fiendevågor och varje nivå avslutas med en stor bossbobba som ska sänkas. Det är riktigt svårt och krävs att alla spelare som deltar verkligen är koordinerade. Just svårighetsgraden på spelet är något som höjts ganska mycket, inte minst när det kommer till ovannämnda aktivitet men också när det kommer till alla Heroic-lägen. Numer är det en riktig utmaning att ta sig helskinnad igenom en Heroic Strike vilket känns roligt för den som gillar utmaning.
Det läggs också ganska mycket vikt kring utforskande. Det finns två olika saker att samla på och båda leder till en del skatter längs vägen. Du får även ta dig tid att verkligen lära känna det nya omårdet på Mars, där expansionen utspelar sig. Under den tid som det tog att samla in alla dessa föremål kändes Destiny 2 lite mer som ettan. Åtminstone hur det kändes när det var som bäst; det gjorde inget att saker tog tid att samla in, för världen och atmosfären var så bra. Det här är dock en av de saker som borde ha funnits mer av i huvudspelet, vilket för oss till det som inte är så bra med expansionen.
Det är en relativt stor yta du får tillgång till på mars, bra mycket större än den pluttiga del av Merkurius som gick att utforska i förra expansionen
Det som göms i snö
Storyn i Warmind tar ungefär 2 timmar att bränna av och lämnar inte direkt mersmak. Den är träig, karaktären Ana Bray är rätt platt och dialogen kan liknas vid alla andra actionspel som någonsin släppts. Det är ett nytt intergalatiskt hot mot varenda en och deras moster. Detta betyder att du måste skjuta ner allt i hela universum. Hört det förr?
Vad glor du på?
Återigen har Bungie en lore-tung karaktär. I det här fallet Rasputin som satts i en knipa som den borde kunna lösa själv. Istället har de kastat dit spelaren. För att ge Rasputin lite rättvisa så stod den (det är en väldigt kraftig AI, en Warmind, get it) pall mot The Traveler. Och det är the Traveller som har försett oss med alla våra krafter och så vidare.
I expansionen däremot så ber Rasputin oss om hjälp som ett litet barn och kan inte göra något själv. Det känns inte värdigt karaktären och om Bungie ska fortsätta behandla alla häftiga individer på det här sättet så kommer det snart inte finnas någon coolhetsfaktor kvar i Destiny. Det är ungefär hur jag tänkte när jag halvsov mig igenom kampanjen.
Om du tycker att Destiny har en bra story och har längtat efter att se vad som hänt med Ana och Rasputin så är det bättre om du får det berättat för dig. Om du däremot gillar utforskande och att möta lite tuffare utmaningar än tidigare så är det en relativt bra anledning att skaffa expansionen. Det har även kommit en ny del i Raid-triologin, vilket är en ganska bra del. Utöver det så finns det ärligt talat inte mycket att hämta om du inte spelar Multiplayer.
En triangel i en triangel, det är grejer
Jag skall giva dig på moppo!
Det som gör Warmind nästan värt pengarna är multiplayer-delen. Det tillkommer en del roliga kartor och det har skett en del förändringar. Klasserna känns mer balanserade, likaså vapnen. Det gör att det just nu är lite variation i vad som används och när. Det som däremot verkligen kan användas som argument mot att skaffa Warmind är att alla dessa förändringar hade kunnat släppas i en uppdatering. Det är väldigt synd och det bådar inte gott för nästa stora expansion, som ska bli av det större slaget.
Grottor och slusk, vad gör man inte för en shader
För att summera lite så känns det som Bungie inte riktigt förstår vad Destiny är. Det har varit ett enormt fokus på multiplayer nu på sistone, vilket inte gör mig så mycket. Det känns som att det som gjorde serien så spännande har förlorats lite. Jag skulle vilja se mer mystik och mer av den historia som gjorde ettan så fascinerande. Dock tror jag att nästa expansion också kommer vara av det lite tråkigare slaget. Jag önskar dock att Bungie gör bot och bättring. Efter hur fansen reagerat på hur tvåan blivit behandlat nu på sistone är det på tiden. Som det ser ut nu så ser jag inte många anledningar att logga in, vilket är redigt tråkigt att säga.
