Jag har alltid gillat Pokémon. När jag var yngre var jag nog på gränsen till besatt av spelen och tv-serien, jag samlade på korten, spelade spelen och jag har fortfarande kvar mitt enorma Pikachu-gosedjur som jag fick på min 10-årsdag av min farmor. Jag har inte varit speciellt insatt i Pokémon sedan min tidiga tonår, men nu jag ser tillbaka på den tiden med ett leende. Det var en kul tid.
Sedan släpptes trailern för Detective Pikachu. Jag behövde det spelet i mitt liv.
Konceptet är så bisarrt, men det är också så extremt tilltalande. Vem vill inte lösa fall och leka detektiv tillsammans med en talande Pikachu?! Sign me up!
Titta han snackar!
Detective Pikachu handlar om Tim Goodman och… ja, Pikachu. Tim har rest till den stora staden för att hitta sin försvunne far, men han springer snabbt in i en Pikachu som verkar kunna tala människornas språk. Men tydligen är det bara Tim som kan förstå honom! Tillsammans beger sig den udda duon ut för att lösa mystiska fall och leta reda på Tims pappa.
Skulle ni tro mig om jag sa att berättelsen faktiskt är underhållande och stundtals fängslande? För det är den. Tim och Pikachu är en förvånansvärt bra duo med en härlig kemi. Pikachu är en folkkär figur vida känd för att han helt bedårande. I Detective Pikachu är han fortfarande söt… men kontrasten kunde inte varit större. Deckar-Pickachu snackar med en grov mansstämma, hinkar kaffe utan dess like, flörtar med damerna och beter sig mer som än människa än en Pokémon. Tim fungerar lite som en avatar för nya spelare eller spelare som kanske inte är så bekanta med Pokémon och vi lär oss tillsammans med honom, vilket gör att man faktiskt fäster sig vid honom. Närmare slutet av spelet kunde jag faktiskt inte låta bli att känna mig lite stolt över grabben.
Gåtor, ledtrådar och kaffe
Detective Pikachu är inget svårt spel. Det är ett supercharmigt point-and-clickspel med element av quick time event, pusslande med ledtrådar och dialoger. Sammanlagt finns det 9 stycken olika fall med varierande längd att lösa. Men som sagt: Det blir aldrig svårt. Spelet säger alltid åt dig vart du ska gå, vem du ska prata med och vart du bör leta. Det blir stundtals ganska repetitivt, men de olika miljöerna och figurerna vi möter hjälper att dämpa den känslan… fast den försvinner aldrig helt. Ibland kommer Pikachu in med sina egna kommentarer och tips. Jag kunde inte låta bli att tänka att han var lite som 2010-talets version av Navi från The Legend of Zelda: Ocarina of Time, men som tur är så är Pikachu rolig och klipsk i sina kommentarer och påhitt så jag kan faktiskt förlåta honom om han är lite irriterande. Han fungerar också som en tolk när vi måste fråga Pokémons om ledtrådar och vittnesmål. De flesta Pokémons vi stöter på introduceras med en lite skojfrisk undertitel som visar på deras personlighet och det är faktiskt roligt att få se lite mer av ett ”vardagligt” liv i Pokémon-världen. Sådana små saker gör att den bekanta Pokémon-världen känns mer levande och det är riktigt kul att se den från ett annat perspektiv. Mer sådant tack!
Men med allt det sagt så drar det repetitiva, linjära gameplayet och den allt för enkla svårighetsgraden ner betyget. Spelet är ganska kort, men det känns ofta som om speltiden har dragits ut. Det är frustrerande att spela igenom ett fall i en timme när man lyckats klura ut allt efter 30 minuter och det finns inget man kan göra för att snabba på processen. Däremot tror jag att yngre spelare kommer att kunna uppskatta Detective Pikachu och de kommer inte heller storkna för att det är för stort eller svårt. Det är lite som ett Professor Layton för de minsta.
Ett sista vittnesmål
Detective Pikachu är ett roligt och galet charmigt spel. Det känns som om Nintendo är något nytt på spåren med det här spelet och jag kan inte låta bli att hoppas på att Detective Pikachu bara skulle kunna vara början på en helt ny spelserie. Jag skulle väldigt gärna se mer av den här typen av Pokémonspel.
Detective Pikachu är kanske inte det bästa Pokémon-spelet eller det bästa deckarspelet till 3DS, men om du gillar Pokémon så kommer nog det här spelet falla dig i smaken. Det är uppfriskande, men ändå bekant. Ett lätt, gulligt och lagom underhållande spel som passar stora som små. När du spelat klart kan jag garantera att du sitter med ett leende på läpparna.