När Deus Ex: Mankind Divided släpptes var jag eld och lågor. Ända sedan Human Revolution har jag väntat på det och när det väl uppenbarade sig med sitt heliga, augmenterade ljus har jag suttit klistrad framför det. Jag har spelat ut det tre gånger redan och jag vet att det kommer bli fler vändor. För ungefär en vecka sedan släpptes den första DLC:n System Rift och jag såg fram emot att få leka med den. Dels för att Frank Pritchard, en karaktär som hade en av de större birollerna i Human Revolution skulle dyka upp igen, men även för att jag skulle få mer att leka med i ett spel som nästan omedelbart placerade sig på min favoritlista.
Kompisar från förr
System Rift börjar med att Adam sitter i sin lägenhet och pimplar 50-årig whiskey och tittar på basebollmatchen på sin 130″ TV. Matchen avbryts och ett bekant ansikte dyker upp. Det är Frank Pritchard som vill ha hjälp med en sak, och med det problem han har är Adam Jensen den första personen han vänder sig till. Adam är dock inte lika glad över detta, men går med på att hjälpa honom ändå. Mer story än så får ni inte då jag tycker att ni ska få uppleva den själv istället.
När jag spelar System Rift märker jag till min förtjusning att det är väldigt välskrivet och är definitivt på samma nivå som huvudspelet. Det är välskrivna och intressanta karaktärer jag möter och jag vill veta mer om många av dem. Personen som går under pseudonymen ShadowChild känns särskilt intressant och jag vill faktiskt se mer av denne i kommande DLC:er. Det är välskrivet och bådar definitivt för vidareutveckling i noveller eller mer innehåll till spelet, för tyvärr så är inte System Rift den största DLC:n jag skådat.
Underbart är kort
Jag startade DLC:n för någon eftermiddag sedan och jag var klar samma kväll. Och då tog jag en paus på några timmar också. Inte för att jag behövde vila från spelet, utan snarare för att det fodrades en momentär stund av socialt umgänge. System Rift är inte en lång DLC. Den är nog t.o.m. kortare än den till Human Revolution. Det är ett huvuduppdrag uppdelat i ett antal delmoment, med vissa små, inofficiella uppdrag runtomkring. Inga side missions eller Points of Interest vad jag kunde erfara i min första och hittills enda genomspelning. Du kan klara av det här uppdraget under fem timmar när du sätter dig med det. Vill du plocka allt kan det nog sträcka sig en bit över fem timmar, men inte mycket mer.
Och det är synd.
System Rift kostade 109 kronor på Playstation Store och det känns lite mastigt för det innehåll det ger. Jag valde dock att chansa lite och köpte ett season pass, vilket ger mig tillgång till lite mer saker och ytterligare en DLC som ännu inte har pillats ihop. Det var aldrig en fråga om att skaffa System Rift eller inte, men det kändes lite mer värt det med ett season pass. Jag vet att jag kommer spela om den ett par gånger, så priset för underhållningen per timme är inte så farligt ur det perspektivet, men jag ser nog en prislapp på 90 kronor som mer skälig.
Fristående på gott och ont
Det största problemet med System Rift är att det är en helt fristående berättelse. Från startmenyn kan du som vanligt välja på att fortsätta ditt spel eller starta en ny spelomgång, men det finns även en flik som heter ”Jensen’s Stories”. Det är här System Rift Hamnar. När du väljer att spela extramaterialet går du alltså in i en egen, isolerad meny, där spelet använder egna saves och inget av det du gjort i huvudspelet har någon betydelse. Du börjar med 9+ Praxis Kits (jag minns inte exakt hur många du får, men det är nog runt en elva, tolv stycken). Med dessa kan du uppgradera Adams augmentationer så att du har tillgång till det mesta som krävs för din spelstil. Dessvärre hinner du inte gå upp så mycket i level under spelets gång, så de augmentationer du väljer i början kommer vara i princip samma uppsättning du klarar spelet med. När du sedan går tillbaka till huvudspelet kommer inget av det du gjort i System Rift lämna några spår och det är lite synd, tycker jag. För den som vill spela System Rift efter kanon tror jag att det utspelar sig någon gång under din andra visit i Prag, så om du vill en sammanknytning med huvudspelet bör du ta ditt initierande snack med Pritchard någon gång då.
Vill ha mer av det goda
En intressant spelmekanik jag sprang in i (och blev väldigt förvirrad av i början) är de värmeblock hjälper dig kamouflera din kroppstemperatur för värmekänslig säkerhetsutrustning. Jag blev upptäckt gång på gång, innan jag insåg att dessa faktiskt var till min fördel. En annan del som imponerade stort var den miljö du springer runt i vid ett särskilt hackingtillfälle. Precis som i huvudspelet, där du sätter dig i Millers NSN-stol och hoppar in i den digitala världen, får du utforska ytterligare ett datanät här. Det är otroligt snyggt och har en pusseldesign som i det närmaste påminner mig om Portal.
På det stora hela är System Rift en riktigt bra DLC, men alltför kort. De nya karaktärer som dyker upp är välskrivna och intressanta och dialogvalen får ofta märkbara konsekvenser, vilket uppskattas mycket. Om ni är intresserade av System Rift rekommenderar jag er dock att skaffa ett season pass istället, då ni får DLC:n, samt två weapon packs som också finns på Playstation Store, Steam och Xbox Marketplace. Detta innefattar även nästa DLC, vilket gör det till det mest prisvärda alternativet.