Mitt första lopp utspelar sig i Tamil Nadu i Indien i en liten röd Mercedes-Benz. Det första intrycket är naturligtvis det visuella intrycket, och det är svårt att förneka att spelet i sig är väldigt vackert. Efter en väldigt kort laddningstid på ~10 sekunder får jag nämligen bevittna de sandiga vägarna, den grönskande naturen, löven som släpar längsmed marken av vinden – och tolv ettriga småbilar som varvar motorerna på startlinjen.
Min lilla röda Mercedes intar åttonde plats i raksträckan.
Evolution Studios kallar Driveclub för en “Simcade”-racer – d.v.s. ett sorts mellanting mellan arkad och simulator. Du måste bromsa in inför kurvor, accelerera i rätt mängd för att bilen inte ska få sladd, och veta hur du ska bemöta en kurva för att lyckas behålla så mycket fart som möjligt utan att köra av vägen. Detta är punkter som spelet har lånat från renodlade racingsimulatorer, men det finns en hel del lånat från arkadracers också. Punkter som att använda motståndarnas bilar som väggar i kurvor, avsaknaden av att kunna modifiera och justera bilarnas prestanda, eller att all skada som görs är 100% kosmetisk (vilket för oss in på nästa ämne: att dekorera sin bil.)
Även om det går att göra om utseendet på sin bil är det ändock väldigt begränsat. Man kan välja mellan ett antal förbestämda “Liveries” (i brist på en bättre svensk motsvarighet), färg, siffror, klubbemblem, och medaljer som man får när man uppnår ett visst mål av olika kategorier. Men där går gränsen, och det är på sätt och vis lite synd att inte kunna känna sig särskilt kreativ när man inte kan sätta sin personliga prägel på favoritbilen.
Driveclub är väldigt förlåtande, och är enkelt att sätta sig in i; välj bana, välj bil och kör igång. 10-15 sekunder senare befinner du dig på plats i din bil och väntar på att startskottet ska gå av, och det är på den här punkten som Driveclub riktigt skiner. Jag behöver aldrig känna en ångest av att köra igång ett lopp för att det tar så lång tid att komma igång, eller starta om ett lopp om jag gör något misstag. I andra spel där det tar lång tid att starta ett spel blir jag lätt uttråkad eller distraherad av annat, men iDriveclub utspelar sig majoriteten av speltiden på banan istället för i menyn eller tittandes på en laddningsbild.
Min målgång avslutas med en färgglad smäll.
Vad gäller själva spelupplevelsen i sig är spelet fenomenalt. I princip alla banor i spelet är unika på sina egna sätt, är väldigt vackra att se på och är extremt roliga att köra på. Det är nästintill omöjligt att inte dra lite på smilbanden när man kommer upp i topphastighet på en raksträcka i det snöbeklädda Norge – även efter att ha spenderat uppemot femtio timmar i spelet. Ännu bättre blir det när man inser att man plötsligt har en chans att slå rekordtiden som en barndomskamrat tidigare har satt, och att det bara är en kurva kvar mellan dig och mållinjen. Det är detta som får mig att vilja komma tillbaka till Driveclub: min tävlingsinstinkt att hålla de bästa tiderna på mina favoritbanor i min favoritbil.
För att man som spelare ska kunna känna att man utvecklas och rör sig framåt genom spelets gång har de implementerat ett sorts leveling-system. Genom att göra olika saker som att drifta, köra felfritt, eller köra om motståndare får man poäng i form av “Fame”. Fame är spelets version av “Experience Points”. När du uppnår ett visst antal poäng går du upp i level, och när du går upp i level låser du upp nya bilar och “liveries”.
Efter att ha valt bil inför ett lopp får man välja bland fem dekorationsalternativ som man kan pyssla med via spelets huvudmeny.
Hur kul spelet än må vara har det tyvärr en hel del brister trots att släppdatumet sköts upp i drygt elva månader. Utvecklarna har lovat att släppa bl.a. Photo Mode, där spelare kan stoppa tiden för att kunna ta snygga screenshots i stundens hetta. Replay, där spelare kan åskåda tidigare lopp från olika vinklar, och vädereffekter i form av regn och snö. Detta kan man tycka är saker som borde finnas i spelet från första början, men som ändå går att förbise med tanke på att det är på ingång och eftersom det inte direkt påverkar spelets kärna. Utöver detta finns det enbart Europeiska bilmärken, vilket det förhoppningsvis blir ändring på med de kommande uppdateringarna som har utlovats, och som kommer att sträcka sig över ett helt år.
Den absolut största bristen däremot, är avsaknaden av en server att spela med eller mot sina vänner på – ett problem som kvarstår en hel vecka efter spelsläppet. Med tanke på att spelet sköts upp med ett stort tekniskt problem som orsak känns det lite smått ironiskt att flerspelarläget knappt fungerar överhuvudtaget på grund av ytterligare ett tekniskt problem. En väldigt liten minoritet kan komma in på servrarna, men där tar det stopp och servrarna vägrar släppa in fler spelare. Den sociala aspekten är tänkt att utspela en väldigt stor del av spelet, så det naturligtvis väldigt viktigt för Evolution Studios att åtgärda problemet så snabbt som möjligt. Ytterligare ett problem som detta medför är att man som resultat har skjutit upp släppet av Playstation Plus Edition (Den kostnadsfria demoversionen av spelet) för att lätta på trycket för servrarna; något som får många att vifta med näven i luften.
Av ovanstående anledning har jag personligen inte lyckats ansluta till spelets servrar, så jag kan dessvärre inte uttala mig om hur jag upplever flerspelarläget.