Elden Ring är ett helt makalöst spel. För de som känner till From Software och framförallt Hidetaka Miyazaki är detta troligtvis ingen överraskning. Men för en spelstudio som aldrig tidigare arbetat med öppna världar var övergången till sådan oroväckande. Dark Souls och efterföljare har alla varit linjära äventyr. Elden Ring är ett mästerligt steg ut i friheten samtidigt som det behåller sin mörka själ. Här finns en mystisk berättelse om gudomligheter och förvriden ambition, fruktansvärda monster som vill slita dig i stycken och intrikata spelsystem som skänker valfrihet till spelaren.
Elden Ring är inte bara ett Dark Souls 4. Det är nästa evolutionära ådra av spelgenren.
Elden Ring är alltså ett actionrollspel och det utspelar sig i en mörk fantasyvärld. Spelare har frihet att skapa den hjälte de vill och måste strida mot ohyggliga varelser och vidunder för att nå slutmålet. Den enorma världen är mystisk och farlig. För att överleva den oförlåtande svårighetsgraden måste spelare lära sig intrikata spelsystem, stiga i nivå och upptäcka vapen och verktyg som stärker hem. Misslyckande är nära förknippat med läroprocessen och när till synes oöverkomliga hinder blir besegrade, är segerkänslan euforisk.
En öppen värld som känns fräsch
Elden Ring anammar spelformen öppen värld. En form som populariserats av Ubisoft med deras Assassin’s Creed-serie. Men till skillnad från de historiska lönnmordsäventyren vägrar Elden Ring att klottra ner kartan med hundratals ikoner och att-göra-listor. Frånvaron av vägvisare, ikoner och markörer väcker en naturlig nyfikenhet där du känner dig belönad för varje liten upptäckt. En bra jämförelse mellan dessa två typer av öppna världar skulle vara att i Elden Ring är själva resan till målet det viktigaste och inte målet i sig, som klyschan säger.
From Software är så självsäkra i sin designfilosofi att de praktiskt taget skalat bort allt överflödigt från kartan. Till att börja med har du inte ens en karta förrän du hittat den ute i världen. Därefter fyller kartan sig själv med dina upptäckter. Viloplatser, viktiga riktmärken och grottor är det enda som spelet registrerar åt dig. Skatter, bossar, uppdrag, viktiga karaktärer, handelsmän, resurser, med mera behöver du själv notera eller minnas. Detta kan låta arkaiskt i vår informationstidsålder, men vad det istället resulterar i är att engagera spelaren i dess värld.
Två av de absolut bästa öppna världarna, The Elder Scrolls V: Skyrim och The Legend of Zelda: Breath of the Wild, gjorde likadant. Elden Ring blir ett riktigt äventyr, där du aldrig riktigt vet vad som väntar bakom nästa hörn, eller vilken bisarr karaktär du möter härnäst. Fällor, bakhåll, skatter och faror är lika förekommande som vackra vyer, stillsamma stunder och glädjesprudlande upptäckter. Jag kan sitta åtta timmar i streck med Elden Ring och aldrig bli uttråkad. Äventyrslusten är där, bakom varje hörn, bortom varje krön.
Rent praktiskt har Elden Ring ändå flera moderna funktioner som gör äventyret i den enorma världen mer lättillgängligt. Till att börja med kan du direkt från början teleportera mellan alla viloplatser (’sites of grace’), samt att det finns lägligt placerade helgedomar att vakna vid om du skulle råka stupa långt bort. Sedan har du även en magisk springare som du kan frammana nästan var som helst ute i det fria – även mitt i strid! Hästen är även behjälplig i terrängpussel då den kan dubbelhoppa och färdas upp och ner för luftströmmar.
En värld att förlora sig i
Oavsett spelmekaniska designval hade utforskar- och äventyrslusten inte kunnat existera om världen i sig inte var spännande. Lyckligtvis har Elden Ring en trollbindande värld. Den estetiska framställningen, skapad av From Softwares mästerliga konstnärer, och spelets mytologi diktad av George R. R. Martin ger Elden Ring en mystisk dragningskraft.
Skräckblandad förtjusning och en genuin fascination för världens mörka syndafördärv driver dig ständigt fram. De mest uppseendeväckande objekten är spelets monster och bestar som med morbid kroppsskräck och djurisk aggressivitet får pulsen att rusa. Det är inte att förringa den suveräna miljödesignen som är full av detaljer stora som små. Stannar du upp mellan striderna och tittar dig kring upptäcker du ett subtilt berättande som berikar inlevelsen. Lägg där till ett kryptiskt narrativ, en mystisk profetia och stämningsfull musik, och du överlämnar dig frivilligt till Elden Rings grymma väld.
Det är sant att From Software inte producerar grafiskt imponerande spel på en teknisk nivå. Där andra spel med stark inlevelse förlitar sig på fotorealism för att förmedla känslor, använder From Software istället konstnärlig talang. Elden Ring är vackert, inte på ett tekniskt plan, utan för att det trollar fram mardrömslika bilder och fantastiska syner. Så ja, du kommer hitta skavanker om du undersöker texturer i bakgrunden men du kan inte förneka att stämningen griper tag i dig när du befinner dig i dess värld.
Inte helt optimal optimering
Det största tillkortakommandet Elden Ring bär på är att det inte är helt optimerat. Mest problem verkar vara på PC-versionen där många rapporterar lagg och krascher. Den inledande veckan var särskild problematisk. Spelet har sett flera uppdateringar sedan releasen som ska ha förbättrat driften på PC, men eftersom denna recension är baserad på Playstation 5 är det inget jag kan bekräfta eller dementera. Verifiera detta med andra recensioner om du planerar att införskaffa Elden Ring på PC.
På Playstation 5 fungerar Elden Ring relativt fint med enbart ett fåtal hack i bildfrekvensen mellan teleporteringar. I prestandaläget upplever jag att spelet flyter på i 60 bildrutor i sekunden. Däremot kan gräs och vissa texturer ibland halka efter i laddningen. Över lag har prestandan inte påverkat min spelupplevelse negativt.
Öppna vidder och kompakta labyrinter
För de som oroar sig för att From Software förlorat eller gjort avsteg från sin fenomenala bandesign finns det inget att oroa sig för. Deras oöverträffade sinne för att skapa smarta, kompakta banor är intakt. Faktum är att med spelarkaraktärens nya möjlighet att hoppa har bandesignen blivit ännu lite mer finurlig. Många hemligheter ligger dolda utom räckhåll tills du hittar en avsats eller smal kant som leder upp och runt. Att utforska slott och grottor är sannerligen vad man skulle kunna kalla en dungeon delve.
Varje stort område har en stor så kallad legacy dungeon. Dessa huserar regionens boss och är äventyr i stil med Dark Souls banor. Hemliga gångar, skatter och svåra drabbningar väntar här och att överkomma en legacy dungeon är en extatisk upplevelse!
Många områden har också dungeons av lite mindre skala, men som även de har en berättelse, mäktig boss och skatter att plundra. Längst ner på skalan har vi små grottor och kryptor. Dessa är fler till antalet och mer klippa-klistra till sin layout. Dock har jag inte stött på en enda som är den andra lik till utformningen. Vissa har överraskat mig med sin intrikata design för att vara korta tiominutersäventyr.
Överväldigande alternativ och maktfantasier
Friheten i Elden Ring är stor och är något som förstärks av alla alternativ till ditt förfogande. Inte nog med att du har flera riktningar att utveckla din karaktärs egenskaper i, du har även ett enormt utbud av magier, trollformler, hundratals vapen och rustningar att utrusta dig med. Lägg där till talismaner med en myriad av effekter, möjligheten att blanda en egen magisk dryck med starka effekter samt tillgången till hantverket av användbara föremål. Dessutom kan du uppgradera och anpassa dina vapen med speciella tekniker som kompletterar din spelstil och använda över 60 andar att tillkalla som även de kan bli uppgraderade! Det är överväldigande!
Tack och lov står inte allt till ditt förfogande på en gång. Majoriteten av föremålen är belöningar och upptäckter du gör. Så mängden alternativ utökas i din egen takt. Tillgången till alla fantastiska föremål och din successiva utveckling är en härlig maktfantasi som även det förstärker äventyrskänslan. Och ingenting slår glädjeruset som sköljer över dig när du hittar någonting som förbättrar din karaktär!
Kaotiskt onlineläge med potential
Det går inte en dag utan att jag ser videos och artiklar på övermäktiga vapen och magier i Elden Ring. Eller hur fullständigt brutna vissa kombinationer av utrustning och egenskaper är. Samtidigt som jag begriper kritiken som cirkulerar kring ämnet, anser jag att det är nödvändigt för spelet ska behålla sin själ.
Däremot skall det inte förringas att detta medför en viss problematik online. Dåligt rustade spelare kan stå inför gudalika inkräktare, med ett mål i åtanke: göra din dag till ett helvete. Fast precis som alla onlinespel faller det på kollektivet att diktera ekosystemet. Förutsatt att ingen fuskar spelar alla med samma regler och har tillgång till samma föremål. Förutsättningarna är naturligtvis olika, det går inte att ändra på. Men det går att ta hjälp av andra spelare för att hantera skurkaktiga förbrytare med ett understödssystem.
Att spela From Softwares spel online är att spela på en helt annan nivå. Vissa älskar oförutsägbarheten medhjälpare och inkräktare medför. För andra är det ett stressmoment som bidrar mer till oro än spänning. I slutet av dagen är det precis som alla andra funktioner i Elden Ring: valfritt.
Om du inte bjuder in andra spelare (eller utmanar inkräktare att komma till dig) så kan du inte bli invaderad av en fientlig spelare. Det kan låta som att det underminerar en kritisk aspekt av onlineläget, det vill säga invasionerna. Men med tanke på att det är lättare än någonsin att tillkalla andra spelare till sin värld borde möjligheterna till invasioner ändå förbli många.
Onlinesystemet i From Softwares spel har alltid varit spännande miljöer att befinna sig i. Kaotiska, sannerligen, men intressanta. Under spelens livslängd har den sociala tillställningen förändrats i värderingar och rådande meta. Det är för tidigt att avgöra var Elden Ring kommer landa, men förhoppningsvis lever den ett långt och friskt liv. Det är som sagt upp till kollektivet att vårda den – efter att utvecklarna jämnat ut kvarvarande buggar.
Svårighet som kan angripas från flera håll
Elden Ring är brutalt svårt. Likt Dark Souls, Bloodborne och Sekiro är Elden Ring ett utmanande spel som ställer krav på sina spelare. Däremot har Elden Ring så väldigt många system att bemöta svårighetsgraden. Du är aldrig bakbunden, utan har alltid flera alternativ framför dig. Dels har du möjligheten att lätta på pressen genom att tillkalla andra spelare, mot risken att bli invaderad. Samtidigt finns det system som tillkallar understöd från ”polis”-spelare om du skulle bli invaderad.
Utöver den grundläggande multiplayern har du dock så många alternativ. Du kan smyga väldigt effektivt och undvika strider eller positionera dig fördelaktigt. Med sömnpilar kan du slå ut motståndare innan de ens hunnit dra sina vapen. Och du kan tillkalla gastar och spöken att strida vid din sida, antingen som en skenmanöver eller som ett aggressivt anfall. Är du utomhus kan du alltid ta till flykt på din springare och återvända bättre förberedd.
Elden Ring ger dig så många verktyg att bemöta motståndet med att även oerfarna spelare har en chans att överleva. Slutligen har du ett robust system för karaktärsutveckling där enbart din fantasi sätter gränserna. Mixa och matcha egenskaper, vapen, rustning och magiska förmågor med drycker, föremål och talismaner för att skapa din unika kämpe. Framförallt, möter du motstånd är det möjligt att backa undan, levela upp, hitta bättre utrustning eller starkare magi innan du återvänder.
Med det sagt är vi alla inte gudabegåvade gamers. Elden Ring är ändå otroligt svårt. Det har avancerade spelsystem och svårbegripliga funktioner utöver den oförlåtande svårighetsgraden. Om detta låter avskräckande, eller om du inte gillar Dark Souls, då är tyvärr Elden Ring inget för dig. Om du däremot uppskattar svåra utmaningar, blir sporrad av dina misslyckanden och gillar att avkoda intrikata system och investera i dina karaktärer, ja då välkomnar jag dig till vår masochistiska församling Elden Ring.
