Endless Ocean Luminous anländer med oklanderlig tajming. Sommaren är en fantastisk årstid för att spela avslappnande spel med somriga teman. Även om du så klart kan dyka i arktiska vatten, är ändå dykning i allra högsta grad ett sådant tema. Vattenfysik känns ju dessutom som en mer eller mindre bemästrad design inom spelmakande, där spel som Wave Race 64 (och dess vassare uppföljare Blue Storm), Assassin’s Creed IV: Black Flag och Hydrophobia verkligen visat hur imponerande vatteneffekter och fysik det går att prestera med spelteknologi.
Men speldesign är mer än bara lummig grafik och häftig fysik, vilket Endless Ocean Luminous understryker.
Algblomning och korallblekning
Endless Ocean Luminous utspelar sig i ett fiktivt havsområde som kallas för Veiled Sea. Det är ett område utsatt för korallblekning som hotar att utarma den biologiska mångfalden. Som utsänd av någon institution du säkert också glömmer namnet på är det ditt uppdrag att få rätsida på denna potentiella miljökatastrof. Denna berättelse utspelar sig över fem kapitel som består av ett par delar/delmoment vardera.
Namnet Veiled Sea är passande, för hela området är verkligen beslöjat i ett töcken som påminner om den klassiska N64-dimman (så kallad för att N64:an helt enkelt inte kunde rita upp grafik alltför långt bort pga belastningen på maskinvaran). Landskapsarkitekturen är bitvis fantastisk att se, men mängden du kan se av den är begränsad. Vattnet är inte alls särskilt klart. Det är uppenbart att ritningsavståndet (draw distance) är så lågt för att spara på maskinkraften i den nu rätt åldrade konsol som Nintendo Switch ju faktiskt är. Det räddar dock inte från diverse instanser av tappad bilduppdatering, vilket särskilt händer när din dykare tar fart och lämnar luftbubblor efter sig.
Dykläge
Redan i Endless Ocean på Wii kunde du dyka med en vän via Nintendo WFC och utforska havets botten tillsammans. Funktionen försvann väl i princip med allt onlinestöd för konsolen, men gör här en rejäl comeback: Du kan nu dyka upp till 30 personer online. Väl nere i djupet kan ni signalera till varandra eller markera intressepunkter med emojis. Det är en väldigt Nintendo-ig lösning till onlineinteraktion, men gör exakt allt som behövs.
Områdena ni dyker i bygger på slumpgenerering. Varje dykområde består av ett 10×10-rutnät där ett antal byggstenar sätts ut enligt en viss rutin. De ytor som blir över blir rätt slätstruken havsbotten med lite färre element att interagera med. I och med slumpgenereringen är områdena aldrig helt likadana, men skiljer sig samtidigt inte heller åt på något meningsfullt sätt. De försvinner permanent om du påbörjar en dykning i nytt område, men för de instanser du utforskat till 80 % eller mer kan du spara ett ID du kan mata in och därmed återbesöka det framgent. Detta ID kan du också ge dina Switch-polare så de kan komma och hälsa på.
Direkt på huvudmenyn kan du också delta i tillfälliga dykningsevenemang. Dessa är bara online och innehåller särskilda villkor och variabler, till exempel förutbestämda arter/föremål, placeringar och framför allt miljöer. I skrivande stund är första evenemanget, Song of the Sea Dragons, över, men fler lär komma inom kort.
Det fjärde spelläget är alltså storyläget. Varje kapitel och delkapitel låses upp efterhand som du utforskat funktionerna spelet lär dig om: skanna av djur, kartlägg dykområden, hitta skatter och bråte på havets botten, med mera. Det gör att du på sätt och vis tvingas ta berättelsen i munsbitar. Måhända lite av en vattendelare, men inget som inte går att skölja ner med en extra dyktur.
Vattenvals
Musiken i Endless Ocean Luminous är ett paradexempel på att ljudmattan i vattenspel är lika bemästrad som dess grafik och fysik. Men den påminner också om att vissa delar av denna bemästrade konstform är bortglömda. Musiken är nämligen vilt inkonsekvent i när den vill spela. Oftast är det helt tyst. Ändras tiden på dagen brukar en ny melodi ta vid, men den varar aldrig särskilt länge. Samma när du dyker ner i djupare områden; då spelar en ofta lite mer mystisk melodi som även den snabbt försvinner.
I Endless Ocean på Wii fanns en funktion att spela musik från en mp3-fil på ett minneskort i konsolen. Du kunde alltså dyka till vilken musik du ville! Denna funktion lyser så klart med sin frånvaro. Valbara soundtracks i spel är helt utdött i dag, och det har aldrig känts mer relevant att poängtera det än nu. Jag använde sällan funktionen under dess storhetstid, men det var också för att spelen ofta redan hade så pass bra soundtracks – så även Endless Ocean Luminous. Jag vill bara lyssna på det längre än en minut här och där.
En prövning för kompletionister
Endless Ocean Luminous innehåller en gedigen lista achievements i spelet självt. Det är en välkommen funktion, med tanke på hur spelet är uppbyggt kring att utforska, skanna av, utforska mer, leta skatter, etc. Det blir dock lätt lite överväldigande med slumpgenererade kartor och ett ökat tryck att spela online. Så mycket av spelets identitet har befästs via marknadsföringen att det är ett (relativt) socialt spel där onlineinteraktion är en stor del av behållningen. Och visst är det charmiga funktioner som dessutom är riktigt väl utförda. De kräver dock fortfarande prenumeration på Nintendo Switch Online, och de kommer obönhörligen att dö om en säkerligen inte alltför avlägsen framtid. De lär dessutom inte befolkas rikligt när spelet går loss på 449 till 699 kronor fysiskt och 549 digitalt.
Kompletionister lär ha svårt att ta sig an Endless Ocean Luminous, särskilt om de (läs: vi) väntar. Det bästa för denne gamer är att helt enkelt lägga tanken på perfektion åt sidan och bara njuta av att plaska i det blå och leta fisk. Det är den sortens spel Endless Ocean Luminous gör sig bäst som, och det är extremt avkopplande efter en dag ute i värmen. Ta det från en som lyckades somna med handkontrollen i knäet.
