Nintendo har gång efter annan bevisat att Switch är den perfekta party-konsolen och spel som Mario Party är ett måste när jag bjuder över vänner på spelkväll. Därför välkomnade jag Everybody 1-2-Switch med öppna armar när Nintendo erbjöd oss en recensionskod, trots att jag inte ens visste att spelet skulle släppas. Det finns dock goda anledningar till att Nintendo inte slog på stora trumman inför den här releasen.
Ni som har lite mer koll än vad jag har vet säkert redan att Everybody 1-2 Switch är uppföljande till 1-2-Switch som släpptes som lanseringsspel till Nintendo Switch 2017. Spelet var i stort sett ett enda massivt demo för att visa funktionen i de då nya Joy-Con-kontrollerna. Redan för sex sågs det av många recensenter som ett rätt mediokert spel med några få ljusglimtar. Därför kan det tyckas lite märkligt att Nintendo väljer att skaka liv i titeln efter många långa år.
17 är för få
Everybody 1-2-Switch är ett renodlat partyspel. Det innebär att du spelar det med vänner i lag. Det är uppdelat i 17 olika minispel där du som spelare exempelvis skall laga mat på utsatt tid eller knuffa ut dina polare från skärmen genom att virtuellt knuffa dem med rumpan. Många av dessa spel är faktiskt roliga i små doser om stämningen i sällskapet är på topp.
Men det dröjer inte länge innan mina motspelare kommer på att det är enklare att fuska än att göra som speldesignern tänkt. I grenen ”hoppa hopprep” är det faktiskt betydligt lättare att bara skaka till din Joy-Con lite lätt i stället för att faktiskt hoppa på plats. Snart lär vi oss att denna teknik faktiskt funkar i de flesta grenar, vilket gör att det tänkta tillvägagångssättet känns både krystat och onödigt komplicerat.
Ett par grenar är dock faktiskt riktigt roliga. Som exempelvis den där ett lag skall gömma en Joy-Con och det andra laget skall leta reda på den så snabbt som möjligt. Det letande laget kan få den gömda handkontrollen att vibrera på olika sätt genom att trycka på den egna kontrollens knappar. Här krävs rätt mycket finurlighet at laget som agerar gömmare. Det är otroligt hur mycket en vibrerande Joy-Con kan låta, även om den är gömd i en liten kudde, i en låda i ett skåp.
En annan favorit har också blivit ballongpumpen där laget tillsammans skall blåsa upp en ballong precis till bristningsgränsen. Den där ”bara en gång till-känslan” infinner sig direkt och gud nåde dig om det är du som pumpar den där sista puffen som gör att ballongen spricker. Detta spel har framkallat både skratt, skäll och förtvivlade skrik av besvikelse i vårt vardagsrum.
Varför inte svenska?
Everybody 1-2-Switch känns tyvärr inte som ett komplett spel, trots att det i nuläget säljs till näst intill fullpris på Nintendo E-shop. 17 minispel är helt enkelt allt för få och redan efter en timme känns spelet repetitivt och helt enkelt lite tråkigt. Dessutom är ingen av grenarna direkt nyskapande. Vi har tyvärr sett allt förut. De mobilbaserade grenarna medför inte heller speciellt mycket, utan framstår mest som en gimmick, även om det är snudd på galet att 100 spelare kan spela samtidigt med hjälp av sina telefoner.
Jag måste få avsluta med att säga det jag sagt så många gånger förr. Nintendo, varför översätter ni inte era spel till svenska? Everybody 1-2-Switch är just en sån titel som hade mått bra av att få en svensk översättning, framför allt då frågesport ingår som en delgren.
Sammanfattningsvis kan vi kanske säga att Everybody 1-2-Switch är kul i små doser, men det blir snabbt ganska enformigt. Spelen är, men något undantag, inte direkt innovativa och tävlingsmomenten blir lite trista när du inser hur lätt det är att ”fuska”. För de som söker en lättsam och tillfällig underhållning med vänner kan spelet fortfarande erbjuda några ögonblick av skratt och glädje, men det når inte upp till standarden för andra framstående party-spel på Nintendo Switch-plattformen.
