Fallout 76 recension

Den här recensionen kommer i senaste laget, men jag var tvungen att dröja mig kvar i Bethesdas aktuella postapokalyptiska drömland. Jag ville ta reda på om det som stod i andra hårt kritiska recensioner verkligen stämde. Fallout 76 är trots allt ett onlinespel och dessa kräver en gedigen investering för att verkligen blotta sina inre funktioner. Jag kan efter långa utflykter i Västra Virginia rapportera att Fallout 76 följer en skrämmande trend i spelvärlden.

Sisten ut är en molerat

Till att börja med är Fallout 76 en prequel till alla tidigare spel i serien och utspelar sig 2102, tjugofem år efter att atombomberna föll. Spelet startar med att du och dina kamrater från skyddsrummet Vault 76 ska ut och återta delstaten och så småningom nationen under aktionen Recamation Day. Men när du vaknar upp efter en gedigen fylla har alla redan dragit och du får på egen hand förse dig med förnödenheter.

Utanför väntar en förstörd värld (duh) fylld av muterade varelser och hyperaggressiva zombies. De första ögonblicken uppe på ytan är magiska men så fort du börjar spela uppdagas det – Fallout 76 är en motsägelsefull ödemark. Mer om det strax.

De enda levande personerna i Fallout 76 är spelarna. Alla andra är – spoiler – döda. Överallt hittar du lappar och röstmeddelanden från tiden efter bomberna föll. Samhällen som kämpade för sin överlevnad, förlorad kärlek och svek finns för dig att läsa om och lyssna på. Dessa tillsammans med Bethesdas talang för environmental storytelling skapar en väldigt stämningsfull värld att utforska. Tyvärr förlorar den sin udd efter ett tjugotal timmar och blir istället bara tom. Somliga spelare har inga problem med detta, men för majoriteten av fans blir det svårt att engagera sig utan några karaktärsdrivna interaktioner.

Kvällen innan Reclamation Day. Kollegorna på bilden är nu potentiellt dina fiender.

På egen hand

Genom att lämna en stor det av berättandet till mötet mellan spelare tog Bethesda en stor risk. Tanken var nog att Fallout 76 skulle bli en sandlåda för spelare att leka i. Men det här är nog det ensammaste onlinespel jag någonsin spelat. Varje instans av kartan huserar aldrig mer än en handfull spelare. Oftast är de utspridda över kartan och upptagna med sitt, vilket gör spontant samarbete näst intill omöjligt. Även om du jagar rätt på en annan spelare för lite jolly cooperation är chansen att ni befinner er på samma uppdrag låg. Och om det är något jag lärt mig under min tid i ödemarkerna så är det att varje spelare – jag själv inkluderat – är självcentrerad. Egoismen uppstår naturligt på grund av spelets mekanismer som premierar hamstrande av resurser och inte symbiotiskt spelande.

50 % av Fallout 76 handlar om att samla skrot för att bygga och reparera utrustning. Nästan varje kvadratmeter i spelet har något du kan plocka upp och bryta ner till användbara resurser. Lättillgängligt för alla att plocka. Detta fostrar ett beteende hos spelare som på sikt skapar dissonans mellan spelare. Även om det är tekniskt möjligt att hjälpas åt, är det enklare att bara göra det själv. Incitamentet att byteshandla är näst intill obefintligt eftersom vapen och rustningar är låsta bakom erfarenhetsnivåer – vilket åter igen leder till självcentrering.

Var och en för sig själv

Likt Destiny 2 går det att roa sig med så kallade public events, händelser som uppmanar spelare att slå sig samman för att lösa problem. Designade för att leda till samarbete blir dessa händelser, på grund av en gles population, i stället irritationsmoment som stör den ensamma spelaren. De triviala belöningarna är dessutom inte mödan värt.

De idylliska pressbilderna av Fallout 76 representerar knappast vardagen utan enstaka tillfällen.

Flera gånger försökte jag förgäves att inleda samarbeten med andra jämnstarka spelare. Men de verkade ointresserade av min närvaro och fortsatte sitt drönande. Trots att det går att bygga sin karaktär med gruppfokuserade egenskaper finns det ingen övergripande drivkraft som för spelare tillsammans. Fallout 76 saknar nämligen aktiviteter med matchmaking – en enligt mig grundläggande funktion för onlinespel. Till råga på det erbjuder Fallout 76 inte heller någon gruppbaserad aktivitet som motiverar spelare att söka sig till varandra. Det kan hända att dungeons eller liknande tillkommer i framtiden, men i dagsläget är atombomberna spelets enda end game content – och de kräver att spelare först hittar de slumpmässiga aktiveringskoderna.

Efter flertalet speltimmar på egen hand slutade jag helt enkelt att försöka inleda samspel – vilket jag antar att andra spelare också gjort.

Självklart är min erfarenhet bara en sida av myntet. Det finns många spelare som har vänner de delar upplevelsen med. Gott sällskap förgyller ändå vardagen. Tyvärr kan jag inte granska Fallout 76 ur det perspektivet då majoriteten av min speltid spenderades på egen hand.

Karaktärsbygge

Till skillnad från tidigare spel i serien är stommen i karaktärsutvecklingen i Fallout 76 förlagt till kort. Korten i sig fungerar som färdigheter med varierande egenskaper och styrkor som appliceras till specifika attribut. Desto högre grundattribut din karaktär har, desto dyrare kort kan den utrusta sig med. Till exempel kräver kortet Slugger (ökar two-handed damage med 10%) att du är level sex och har ett styrkepoäng. Rank två av Slugger (15% ökning) kräver att du har två poäng i styrka. Ska du dessutom dra nytta av Pack Rat behöver du ytterligare en styrkepoäng. Dubbletter går att kombinera och göra starkare och har du tur kan du få ett lite finare kort med animationer.

Korten får du regelbundet i kortpaket när du stiger i nivå (dessa går inte att köpa via mikrotransaktioner). Fram till level tio är innehållet i paketen förutbestämt, därefter blir korten slumpade, vilket gör paketöppningarna till ett spännande avbrott i rutinerna. Systemet möjliggör både allsidiga och specifika inriktningar för din karaktär – och det bästa är att du kan växla kort när du vill för att anpassa dig till situationen. Däremot kan jag inte för mitt liv förstå varför det inte är möjligt att omfördela sina attributpoäng. Tänk om man ångrar sig?

Bethesda har meddelat att de i december implementerar en uppdatering som kommer göra det möjligt för spelare att flytta en attributpoäng vid varje nivåökning. Lite snålt om du frågar mig.

En stor behållning i Fallout 76 som på sätt och vis hör till din karaktärs utveckling är de planer och ritningar du hittar. Till skillnad från allt tvångsmässigt skrotsamlande, är ritningarna riktiga guldklimpar. Det kan vara för en modifikation till ditt favoritvapen, eller en lite finare säng. Förutom de unika vapnen och rustningarna som går att hitta är ritningarna spelets riktiga skatter och en slags materiell framgång som känns belönande.

Öppna landskap

Västra Virginia är ett stort och vackert landskap som är en fröjd att utforska. Här finns både varierade miljöer och spännande platser att besöka. Varje område har sina egna berättelser att förtälja, både i omgivningarna och via de tidigare nämnda meddelandena. Musiken från Inon Zur håller som vanligt otroligt hög standard och höjer stämningen till skyarna. Detsamma gäller röstmeddelandena som levereras med inlevelse och karaktär. Bethesda visar åter igen sin skicklighet för att konstruera trovärdiga världar. Tyvärr blir det som sagt tråkigt i längden då världen saknar substansen interaktiva NPC:s och moraliska val erbjuder. Världen är bara fylld med spöken.

Miljöerna i Fallout 76 är många gånger mycket vackra. Fruktansvärda, men vackra.

Vänta, jag ska bara…

…är ett uttryck som ofta används i spel med inventory management. Fallout 76 är ett tungt belastat logistikspel. Mängden skrot som behövs för att komma någonvart i spelet är något sinnessjuk och eftersom spelet fostrar dig att plocka vartenda pryl som inte är fastbultad blir sorteringsarbetet en stor del av upplevelsen.

Här blottas Fallout 76s andra stora brist, menyerna. Det är otroligt tidskrävande att navigera bland medicin, vapen och övrigt innehåll när allt är placerat och formgivet för att passa den retrofuturistiska manicken Pip-Boy. Genom flikar hoppar du mellan övergripande kategorier för att sedan scrolla bland all skit du plockat upp. Att snabbt hitta det du letar efter är en plåga och quick-menyn där du kan binda dina mest använda föremål rymmer bara ett fåtal artiklar.

Eftersom halva grejen med Fallout 76 är att samla skrot tycker man att utvecklarna borde vara generösa med mängden skräp du kan bära – men icke! Både din karaktär och hens stash har tydliga begränsningar som konstant tvingar dig att hantera ditt skrot. Även om det finns en idé bakom att reglera spelarens bärförmåga är det sjukt enerverande att behöva avbryta en aktivitet för att hantera sitt inventory – kom ihåg, spelet uppmuntrar dig att samla, samla och samla! Bara en så enkel sak som att bryta ner föremål till resurser utan att behöva leta upp en verkstad hade underlättat logistiken. Eller om det gick att sortera föremålen efter vikt och alfabetisk ordning. Men det var tydligen ingen på Bethesda som tänkte på det.

I ett hus vid skogens slut

I dagsläget är det inte möjligt att dekorera ditt hus med foton du tagit – vilket är synd när man vill föreviga den gången du på egen hand hade ihjäl ett dussin zombies med en slägga.

Enligt berättelsen i Fallout 76 är syftet med utvandringen från skyddsrummet att bygga upp Amerika igen. Därav hela spelkonceptet att samla skrot och snickra. Till det ändamålet återser vi byggläget från Fallout 4. Mekaniskt fungerar läget som det ska såtillvida att du har en bra byggyta. Tyvärr är miljön ofta ett hinder när du bygger och stock och sten påverkar var du kan slå dig ner. Lyckas du hitta en hörna i Västra Virginia är det väldigt mysigt att bygga och inreda ett litet krypin. Att upprätta fungerande belysning och underhållning är en riktig bragd för nybyggare.

Bethesda planerar att låta spelare tillfälligt röja sly och annan natura ur vägen för att underlätta bosättningar. Förutsatt att funktionen fungerar som den ska, kan det här vara något som räddar byggläget.

Den stora styggelsen gällande byggläget är dess grova restriktioner. Både ytan på tomten och mängden innehåll den tillåter är kraftigt begränsad, vilket förhindrar dig från att bygga något större än timmerstugor. Lampor, tavlor, mattor och annan inredning fyller snabbt upp hushållets tillåtna innehåll, så postapokalypsens inredningsarkitekter kommer få det svårt att skapa sina drömhus. I alla fall i dagsläget.

I dag en besvikelse

Fallout 76 är sannerligen ett brokigt spel. Det är fullt av buggar och prestandaproblem som i veckan lett till att en rättslig undersökning inletts mot Bethesda. Fallout 76 saknar substans när det gäller spelmekanik, har spelfunktioner som motarbetar varandra och en skitdyr butik där du kan bränna pengar på kosmetika. Fallout 76 är i dagsläget en halvfärdig produkt som säljs till fullt pris. Fräckheten att i över ett halvår hajpa upp fans för att sedan leverera ett bristande spel är inget annat än makalös. Jag finner det helt otroligt att ett av industrins största företag inte lärt sig av sina rivalers misstag. No Man’s Sky, Mass Effect: Andromeda, Destiny 2 och Sea of Thieves är alla spel som misslyckats att leva upp till fansens förväntningar – rimliga förväntningar.

Betyget i den här recensionen reflekterar detta.

Personligen kan jag inte helt avfärda spelet. Ja, jag är en Fallout-fan. En besviken fan. Men inte en som är redo att bränna sin samling av Elder Scrolls- och Fallout-spel. Jag har en lång historia med Bethesda och tänker inte låta ett fuck up förstöra mina goda minnen av deras spel. Men hur de sköter sin kommunikation och vidareutveckling av Fallout 76 blir avgörande för framtiden. En sak är säker, jag kommer vara på min vakt inför deras kommande spel. Är du som jag kanske du inte heller ska avfärda Fallout 76, men det är min professionella rekommendation att avvakta med ett köp tills att spelet är ”lagat”.

Läs mer om våra betyg här >>