Far Cry är spelserien som hyllats för sina vackra miljöer och öppna spelvärldar. Senast det begav sig så befann vi oss i ett soldränkt semesterparadis besudlat av en ondsint maffia. Den här gången har utvecklarna Ubisoft tänkt uppåt. Överallt i Far Cry 4 finns höga berg och djupa dalar. Landskapet har växt på höjden, vilket öppnar för helt nya möjligheter. Jag säger bara wingsuit. Ja, ni fattar.
Kreativitet och eldkraft tar dig långt i Kyrat. En elefant tar dig lägre.
Om du har väntat dig ett revolutionerande spel med mängder av nyheter så måste jag tyvärr göra dig besviken. Far Cry 4 är mer eller mindre exakt samma spel som sin närmsta föregångare. (Då räknar jag givetvis inte med det oerhört märkliga Far Cry 3: Blood Dragon). Att vara likt tidigare spel i serien behöver absolut inte betyda något dåligt. Varför uppfinna hjulet två gånger? I Far Cry 4 bjuds vi nämligen på exakt samma spelupplägg som i Far Cry 3, men då som sagt i ny miljö.
Huvudpersonen Ajay Ghale återvänder till Kyrat, landet där han en gång föddes. Med sig har han en urna med sin mors kvarlevor och ett brev med hennes sista önskan, nämligen att få sin aska spridd i Kyrats norra delar. Redan vid gränsen går allt fel och Ajay tas till fånga av landets blonderade psykopatdiktator Pagan Min. Med hjälp av rebelledaren Sabal lyckas dock Ajay fly fångenskapen och äventyret tar sin verkliga början.
Ganska snart går det upp för Ajay att hans mor hade en baktanke bakom sitt livs sista önskan. På landsbygden växer upproret mot kungen allt starkare och rebellgruppen Gyllene Stigen rustar för krig. Den sista pusselbiten är dock den förlorade sonen. Ajay får veta att hans far en gång i tiden grundade Gyllene Stigen och att alla i Kyrats har väntat på Ajays återkomst. Ajay är hyllad och efterlängtad och den fattiga befolkningen ser hans återkomst till Kyrat som ett tecken. Nu kan den verkliga striden för att störta kungen börja. Tankarna vandrar inte helt osökt till Harry Potters öde, om än lite mindre magiskt.
Kyrat kan vara det vackraste vi någonsin sett i ett spel. Då menar jag inte grafikmässigt, utan allt annat. Färgskalan är magnifik med allt från gröna, täta skogar till klarblått vatten och vita, snötäckta bergstoppar. Jag kan utan problem stå i flera minuter på en klippavsats och titta ut över det vackra landskapet. Talar vi grafik så måste jag säga att det märks att Far Cry 4 är utvecklat till två olika konsol-generationer. Texturerna i Playstation 4-versionen kunde ibland kanske varit ännu skarpare och renderingsavstånden lite högre, men det är ändå smågnäll när spelet i övrigt är så vackert.
Tänk lite högre. I Far Cry 4 gäller det att utnyttja nivåskillnadena.
Spelvärlden är som sagt enorm och omväxlande. Det är inga problem att lägga mycket tid att utforska alla hemliga platser och utföra sidouppdrag. Själv har jag säkerligen lagt ner minst 15 timmar bara på att jaga vilda djur och hjälpa lokalbefolkningen med diverse ärenden. Överallt finns kistor att plundra, propaganda att förstöra och brev att läsa.
Djurlivet i Far Cry 4 är minst sagt varierande. Här finns allt från livsfarliga bengaliska tigrar till köttätande fiskar och sävliga bufflar. Mina bästa vänner blir dock elefanterna som går att kontrollera som vilka fordon som helst. Från elefantryggen blir det majestätiska djuret till en stridsvagn av kött och läderhud. Det är en fröjd att ridandes på en elefant plöja in i ett intet ont anande fiendeläger och bringa kaos till utposten.
Fordonsutbudet i Far Cry 4 är ganska begränsat. Det består främst av gamla folkabussar, pickup-truckar och fyrhjulingar. En härlig nyhet är dock gyrokoptern, en liten enmanshelikopter som erbjuder snabba transporter högt över bergen. Det gäller dock att vara på sin vakt, för vid allt för hög höjd havererar flygmaskinen och är man då utan vingdräkt väntar en säker död mot den hårda marken nedanför.
Vingdräkten är ett kapitel för sig. Det unika plagget blev en stor favorit redan i Far Cry 3 och i Kyrat får man tillgång till den nästan omgående. Ganska snabbt blir man beroende av att kasta sig ut från branta klippavsatser och breda ut sina vingar. Det är en fröjd att i hisnande fart glida fram ljudlöst mellan bergsskrevorna. Vingdräkten är som sagt också en livräddare om man råkar haverera sin gyrokopter på hög höjd.
Sättet att ta sig upp för klippor är också nytt i Far Cry 4. Med hjälp av änterhake och lite skicklighet går det att upptäcka många gömda skatter i Kyrat. Det är en fröjd att svinga sig likt Tarzan från avsats till avsats i de annars otillgängliga bergsområdena.
Syratripparna som tar spelaren till Shangri-La kan vara spelvärldens märkligaste.
Kärnan i alla Far Cry-spel hittills har varit de öppna miljöerna. Det har alltid funnits utsiktstorn som avslöjar delar av kartan. Det har också funnits utposter som bara väntar på att befrias för att sedan utgöra en fristad där spelaren bland annat kan köpa varor. Far Cry 4 är inget undantag. Att erövra utposter blir snabbt en sport. Personligen föredrar jag det tysta sättet och skall man vara ljudlös är kameran oftast det effektivaste vapnet. Med den kan man markera fiender och sedan följa dess minsta rörelser, även genom väggar. med sin trogna pilbåge och kastknivar jobbar sig sedan Ajay sakta och metodiskt igenom utposten till den sista fienden är tagen av daga.
Vi närmar oss årsskiftet med stormsteg och personligen ser jag Far Cry 4 som en stark kandidat till årets spel. Visst, det får inte full pott då det finns lite mer att finslipa. Storyn är inte speciellt djup och ganska kort. Det hade suttit på sin plats att kunna välja sida i striden. Ofta finns det mer intressanta saker att göra i Kyrat än att genomföra de ordinarie uppdragen. Å andra sidan så är det få spel som erbjuder sådan frihet som Far Cry 4. Vill du lägga flera timmar på att jaga storvilt eller utforska grottor så är det här spelet för dig. Du kommer gång på gång att komma på dig själv med att bara stå och beundra utsikten. Eller som någon sa: Kyrat får mig att vilja bli fotograf snarare än att bli Rambo.
[recension titel=”Far Cry 4″ betyg=”9″ skribent=”Jonas Hernstig” datum=”2014-12-09″][/recension]
